Kärlek utan sex?

Jag har själv varit den som, i ett tidigare förhållande, saknade lusten. Eller visst hade jag lust..men inte för min sambo. Vi levde såhär i många år..och det dröjde länge innan jag vågade ta steget och lämna honom. Vi var oxå de bästa vänner, men jag ville inte leva i ett förhållande med någon som jag inte älskade på "rätt" sätt...Är du säker på att fallet inte är så för er? Att ni faktiskt bara är vänner...För jag saknar också en del av mina vänner när vi är ifrån varandra. Och mycket av saknaden ligger i att man alltid har varanadra..Det är en vanesak..och det är gärna DET man saknar..det är min erfarenhet...

Jag tror som någon skrev här ovanför..Tiden kommer då någon av er inte klarar att leva utan sex och kanske är det bäst att vara förutseende..!?

//Bubblan

Förste anonym,
Men VARFÖR har han ingen lust alls? Är ni säkra på att det inte är något medicinskt? Fick man inte lära sig i skolan att sexdriften är bland det starkaste hos människan?
För mig är sex ett sätt att uttrycka min kärlek (finns fler sätt, men ett av dem), man har det skönt och man gör det skönt för varandra. Varför vill man inte dela såna stunder? Det ger sån enorm tillfredställelse.

Min mamma sa en gång (hon är väldigt frispråkig ) att det bara blir bättre och bättre med åren... De har snart varit gifta i 30 år. Man kan fortfarande se attraktionen dem emellan, fast pappa har världens gubbmage och hälften av hårstråna är grå och mammas rynkor börjar bli många.

Det är ju bara du som vet om du kan leva livet utan sex. Kanske ni kan kompromissa lite? Sätta undan en eller två helmysiga kvällar i månaden till en början. Försök att hitta och väcka hans lust igen.

Lycka till!

Bubblan och Gun,

ni tror alltså att sex är ett måste i ett förhållande? Då är mitt dödsdömt från början då, och jag kommer aldrig att få ett som fungerar?

Jag kan av diverse orsaker (psykiska och fysiska skador efter övergrepp) aldrig ha sex, och det accepterar min man. Vi kan gosa, men aldrig gå över den sexuella gränsen. Naturligtvis tar han hand om sig själv när jag inte är med, men att han skulle söka sig till andra för den sakens skull, det vägrar jag tro.

Det finns mycket annan ömhet i ett förhållande än sex, och vi har ett fint, fungerande förhållande. Kärlek kan ta sig så många uttryck, sex är bara ett av dem.

Hoppas att ni förstår varför jag är anonym nu, kan kalla mig KIWI så vet ni skillnad.

KIWI: Nej, jag sa väl snarare att jag inte skulle vilja ha ett förhållande utan LUST. Och, nej, för egen del skulle jag inte kunna ha ett förhållande utan lust.

Sex är en helt annan bit, som vi faktiskt är ganska många som har fysiska problem med.

Däremot tycker jag att det är synd om du inte tar itu med dina psykiska skador efter övergreppen.

Kiwi, varför tar han "hand om sig själv" när du INTE är med? Varför inte dela den stunden i alla fall?

Hoppas att du hela tiden kan gå framåt när det gäller detta, det låter otroligt svårt för dig. Kan inte tänka mig vad du har gått igenom.
Kram

Jag har gått i terapi i många år, blivit lite bättre men kan inte direkt räkna med att nånsin bli helt "normal" och klara av sex. Fysiskt skulle det att krävas operationer för att det skulle funka.

Jag tycker att det är jobbigt att vara med när han pillar på sig själv oxå.

Min poäng är att vi lever i ett fullständigt sexlöst förhållande, som fungerar jättebra ändå. Jag hoppas och tror att han menar det när han säger att han kan leva livet utan sex, eftersom vår kärlek är stark på så många andra plan.

Han känner lust till mig, men vet att han inte kan leva ut den tillsammans med mig, medan jag känner ingen lust alls. Men vi har det bra ändå.

Dock måste man som i alla förhållanden kunna kommunicera och vara ärlig och säga vad man känner, men det gäller ju vare sig man har sex eller inte...

/ KIWI

Jag hoppas att du kan må bättre vad gäller sex, åtminstone mentalt. För det är en otrolig känsla, det här med lust. Men framförallt hoppas jag att ni båda är nöjda och tillfreds med ert förhållande, det är ju ni som lever i det, och att ni fortsätter vara det!

KIVVI...måste hålla med Gun..syftade egentligen oxå på lusten. Den måste ju finnas..Är du den anonym som skrev första inlägget??? För isåfall hänger jag dåligt med i svängarna här...Första anonym skriver att killen saknar lust..och nu att han känner lust men inte kan leva ut den tillsammans med dig? Är det bara jag som är vimsig? *S*

Är ledsen för din skull...och hoppas att du ngn gång kommer att må bättre igen..
//Bubblan

Nej, det är nog två olika personer, tror jag.

Jag är den som skrev första anonyma inlägget, som startade tråden, och jag är inte samma person som KIVI. I vårt förhållande är det mannen som inte klarar av ett sexliv. Jag hoppas och tror på att det kommer att lösa sig med ytterligare tålamod och kärlek. Jag tyckte också det var intressant att läsa KIVI:s inlägg om att det finns andra par som av olika anledningar inte klarar av att ha ett sexliv men ändå älskar varandra och som väljer att stanna hos den de älskar. För alla är värda kärlek. Men det är svåra val att ta.