hur gör man exet?

Septembermys

Jaha, då är jag med!
(Jag menade inte att vara petig... var bara en reflektion.)

När jag berättade om min graviditet kastade han ut mig från sin lägenhet och bad mig fara..
Dan efter skulle min nya och jag förlova oss. Kul värre..
Nu är han i alla fall naturlig när vi ses.
Och som sagt vi har ett bra och nära förhållande genom dottern. Jag gör ALLT för att hon ska få vara så mycket som möjligt med sin pappa.

Sahlena,

Jag förstår att du tycker detta är en jobbig situation och egentligen har jag inga specifika råd att ge. Sådana här saker är alltid väldigt individuella. Allt beror ju på din personlighet och hans samt er relation.
Men rent generellt skulle jag råda dig att berätta för honom om din och din blivande mans bröllop. det känns alltid bättre att berätta sådant själv, och även OM han skulle bli sur, ledsen eller besviken så tror jag ändå att det kommer kännas bättre både för honom och dig att det var du som berättade och ingen annan. Han kanske itne inser det först, men i längden är det alltid bäst att få sådana besked direkt från personen ifråga. det säger iallafall min erfarenhet mig.

Jag kan delvis hålla med om att du självklart inte har någon direkt skyldighet alls att berätta som Sister of the Night säger. Men samtidigt förstår jag dig till fullo.

Jag hade för många år sedan ett långt förhållande som tog slut och jag träffade en ny innan mitt ex gjorde det. Jag kände då på något vis att jag självklart ville berätta för honom att jag träffat en ny eftersom jag inte ville att han skulle få reda på det av någon annan, eller kanske se mig och min nya tillsammans på stan eller så. Detta trots att jag såklart inte hade någon "skyldighet" att göra detta, men för mig kändes det ändåmhelt naturligt att berätta även om det var bland det jobbigate jag någonsin gjort. Självklart blev mitt ex otroligt besviken (han hade nog hoppats att det skulle vi bli till slut ändå) och just när han fick veta det så slutade det att vi båda satt och grät. Och efteråt kände jag mig som den uslaste männsikan i världen. Men han berättade ändå lite senare att han verkligen uppskattade att han fick veta detta av mig och inte från någon annan. Det som gjort honom så ledsen var ju insikten att jag gåttt vidare och att det aldrig skulle bli "vi" igen. Men när han väl accepterat detta faktum så var han glad över att han varit den första som fått veta och att jag berättat det själv och inte "smygit undan". Detta tror jag var en stor del till att vi senare kunde ha en mycket bra kompisrelation. Vi litade på varandra. Vi har fortfarande kontakt om än inte alls lika mycket sedan han träffade en ny, men jag och min man bjöd dem på vårt bröllop eftersom vi fortfarande räknar dem till våra vänner.

Allt handlade för min egen del om att jag fortfarande hade känslor kvar för mitt ex. Obs missförstå mig iten nu! Inga "sådana känslor" men jag kände för honom ungefär som för en bror. Vi var unga när vi blev tillsammans och vi hade gått igenom väldigt mycket saker tillsammans (en del väldigt jobbiga saker) så på ett visst sätt älskade jag honom verkligen och ville hans bästa. Så det kändes på något vis naturligt att vara ärlig mot honom för det skulle varit värre att ljuga eller inte berätta något alls.

Att ni dessutom har ett barn tillsammans innebär ju faktiskt att ni för alltid kommer vara sammanbundna på något vis. Och eftersom du även har ett barn med din blivande man så känns det (i mina ögon) som om detta måste varit en mycket större grej för ditt ex egentligen. Så han kanske inte alls blir lika "sur" eller besviken nu för att du ska gifta dig? En vigsel är visserligen något stort, men i mitt tycke väger det inte på långa vägar lika tungt som att skaffa barn tillsammans. Och det har ju du och din blivande man redan gjort. Så det känns som om eitt ex inte alls borde ta nyheten om ditt kommande giftermål lika hårt som han nog tog nyheten om att du skulle ha barn med din nya?

Jag önskar dig allt gott och hoppas att det löser sig på ett fint sätt.
Men bli inte förskräckt om ditt ex blir arg eller ledsen när du berättar nyheten om ditt giftermål. Ta det inte personligt!! Detta handlar enbart om hans EGEN besvikelse över att det inte är ni som gifter er, och det handlar inte alls om att du berättade det för honom. Han måste inse att du är tillsammans med en annan man och bildar en ny familj. Samtidigt som jag hoppas att han inser att du fortfarande vill vara en del av hans och han en del av ditt eftersom ni är föräldrar till er gemensamma dotter. Jag tycker att din vilja att berätta för honom om dina framtidsplaner verkligen är bevis för att du bryr dig om honom och vill hans bästa!
Och jag tror och hoppas att han själv kommer förtstå detta, om inte nu, så senare när han verkligen "kommit över" dig.

Varma kramar och Lycka till! :)

Ska INTE vara någon smiely-gubbe där!!!! bara en )

Väldigt egocenriskt av honom. han _äger_ dig inte, även om det låter som att han åtminstone tidigare trott det... :(

Det är gott att höra att du vill flickan så väl, att hon ska ha en god kontakt med sin far. Helt rätt tänkt!

Ibland händer det emellertid att fäder missbrukar det här -i sig mycket sunda tänket- hos mödrar till deas barn. Och det låter som att han har gjort det, åtminstone i någon mån...

Från hans sida borde saken vara solklar: Hans ex -du- gör vad du kan för både er dotter och honom, samt deras relation sinsemellan. Alltså: han borde vara väldigt nöjd att ha en så klok och omtnksam mor till sin dotter!
INTE vara otrevlig mot henne.

I hans ögon kanske hans agerande är okej, men det är definitivt inte okej i själva verket. Var gärna vänlig - men stå upp för din egen integritet!

Anina

Ja, det där håller jag med om. låter sunt och medmänskligt :)

Det som bekymrar mig i TS fall -och som gör att jag drar gränsen lite hårdare- är detta att han inte varit särskilt trevlig mot henne. Känns som att han lönar hennes vänlighet med att kräva mera. Lite som talesättet om att ge fingret och de tar handen...

Men som sagt, i en vettig relation är det sätt du beskriver det absolut bästa.

Jo jag förstår att han inte verkar ha "släppt" TS riktigt, vilket känns äldigt sorgligt för båda två eftersom det gått så många år sedan de var tillsammans. Självklart måste man fundera och tänka igenom vilken sorts relation man vill ha med sitt ex (pappan till ens dotter) och sedan även fundera ut hur långt man är beredd att gå för att uppnå den typ av relation man skulle vilja ha.

Men sedan är det ju precis som du säger Sister of the Night, att det hänger på Exet också. Hur han handlar/inte handlar.

Sahlena, jag tycker att du verkar vra en mycket varm och generös person som verkligen tänker på din omgivning och vill att alla runtomkring dig ska må bra. det är ett otroligt fint drag!
Men jag håller med om att OM du känner att dina försök att få ditt ex att förstå hur du känner och tänker inte alls "går fram" så är det viktigt att du inte låter dig "tryckas ned" av detta. Jag förstår att du vill hans bästa och jag har även förstått att han verkar lite labil. Mitt råd är ändå att du är så ärlig som du kan mot honom och förklarar lugnt och fint hur du känner och hur du resonerar kring ditt liv, er relation och er gemensamma dotter samt även din nya familj. Sedan är det ju upp till honom att försöka möta på halva vägen också! Du kan inet gå hela sträckan själv! HAN måste ju inse att du har gått vidare men att du faktiskt fortfarande vill vara en del av hans liv/han en del av ditt särskilt via er dotter. Och det är ju upp till honom att försöka få "hans egen del" i detta att fungera. För allas skull, inte minst hans egen. Kanske skulle han behöva professionell hjälp? Någon att prata med och försöka reda ut saker och ting?

Så fortsätt för allt i världen att vara den varma omtänksamma person du verkar vara, men låt dig inte utnyttjas!

Anina

Jag är med!

Tänk hur det kan bli... Igår tog jag mod till mig och berättade för exet.. kan sägas att jag var sååå nervös för hur han skulle reagera. Men han sa bara :-jaha. så kan det va!
Ingen större reaktion.. snopet.

Sahlena

Vad skönt!! :)

Men du, förebrå dig inte. Att du oroat dig har ju sina skäl.

Jag tycker att du verkar vara en väldigt schysst och medkännande person, fortsätt med det för det är precis vad världen behöver.

Men kom ihåg att inte låta någon sätta sig på dig, för den sakens skull!

jo han kanske inte blev arg, men det var väl inte så speciellt trevlig reaktion heller.. "så kan det va"! Sicken en.
inte för att mina ex skulle älska att jag gifter mig men ändå :D

Karis Annelie

Sant. Tänker att han kanske dolde lite där...
Men bättre än att han flippade helt.
Bäst hade såklart ett "Jag önskar dig all lycka!" varit.

Ja! Men med tanke på det du skrivit förut förstår jag att du blir glad bara för att slippa en scen... man ska ju njuta av det lilla ;)

ja jag tror ju inte heller att han blev så himla glad men, som sagt bara han inte ställer till en scen och blir arg så är jag nöjd.