Har ett "problem", i sommar ska jag gifta mig. Jag har en ganska bra relation till mitt ex, men frågan är den ska jag berätta redan nu för honom om planerna? Eller ska jag berätta det över huvuttaget? Han lär ju ha sin dotter när vi ska på resan. Han blev skitsur för tre år sen när jag berättade att jag väntade barn. Vill ju köra med "öppna" kort men... Hur ska jag göra?? Hjälp mig!
Jag är inte riktigt med hur du menar med att han nog har sin dotter när ni ska resa?
Hursomhelst, blir han "skitsur" när du säger att du väntar barn (med din nya, visst?) så verkar ju inte relationen vara helt bra ändå. Han får ju, om han ska kalla sig din vän, respektera att du skaffar barn med den nye mannen?
Visst kan du berätta att du ska gifta dig, om du vill. Att du verkar oroa dig för det ger mig varningsvibbar däremot.
En vän man har en bra relation med (som du ju verkar vilja ha med ditt ex) bör ju knappast reagera med att bli "skitsur" utan hellre gratulera?!
Vi var ihop i 11 år. Och fick en dotter. Sen tog det slut. Och han hoppades nog att det skulle bli vi igen.Levde singeliv i 3 år. För 4,5 år sen träffade jag en ny och vi fick barn efter 2 år. Jag tror att han blev stött för att för oss tog det 4 år innan jag blev med barn och den här gången bara 1 år. Stolthet antar jag. Jag känner ett visst "ansvar" för honom för jag och min familj var liksom hans enda familj oxå. Svårt att förklara..
Okej... Ja milde tid, den där stoltheten.
Han verkar ändå inte riktigt hygglig mot dig. Ni hade separerat, du blir gravid. Han gläds inte med dig; han blir sur.
Javisst verkar det som att han vill ha dig tillbaka, men det är ju hans eget ansvar att inse att det inte blir ni. Du har ingen skyldighet att "gå på tå" med ditt liv för att hålla honom lugn och glad.
Känna ansvar för en medmänniska kan vi göra ibland, av olika skäl som vi bäst känner själva. Det är upp till var och en att göra så, och det är inget fel i det.
Men för ens egen skull så bör man nog vara uppmärksam så att hänsynen till andra inte tar sån plats så att man utraderar sina egna drömmar och hejdas med att forma sitt eget liv.
Jag tycker att du kan berätta om bröllopet, om det är vad du vill. Och gör det UTAN att oroa dig eller känna något dåligt samvete för vad han ska tycka (låter som att du har lite av det?)
Blir han sur eller arg - det är hans eget bekymmer. Du kan visst vara hans vän och välja att stötta honom om. Men låt det inte vara så att du "anpassar" ditt liv efter hans humör.
Det verkar du faktiskt göra just nu.
*välja att stötta honom. Blev ett "om" för mycket där 
Mina tankar är ju att det är bättre att det är jag som berättar än att han hör från nån annan.. Ja jag tar nog lite för mycket hänsyn till honom.. Det sitter i sen förr kan nog erkännas..
Känns det bäst för dig så berätta det för honom.
men försök tt göra det utan att liksom "be om ursäkt" för det. Berätta det som den glada nyhet det är! :)
Blir han ur och vresig mot dig då så förtjänar han faktiskt inte att få umgås med dig. och det vore synd för ertgemensamma barn om han med sitt beteende ska förstöra en relation som du uppenbarligen försöker bevara så gott du kan.
Jag förstår att man kan känna omsorg om sin omgivning. Det är ett fint drag, du behöver absolut inte ändra på det!
Men försök kombinera det med att du är omtänksam mot dig själv också.
(Usch vad tokigt stavat det blev...! :( Men du förstår nog ändå :))
Tycker att det är bra tänkt av dig. Berätta innan han hör det av någon annan, eller får höra något av er dotter.
Du kan säga det precis så, att
"Vi ska gifta oss i sommar. Jag tyckte att det var bättre att du fick höra det från mig än på omvägar."
Det behöver inte förklaras eller försvaras mer än så. Berätta ungefär när du skickar ut inbjudningarna, eller när du börjar sprida budskapet bland vänner och bekanta.
Har ni förlagt resan till veckor då han ändå har tjejen eller?
Haller med Miss Cee, det ar mycket varre om han far hora det pa omvagar och kanske tror att du vill undanhalla honom nagot.
4:e Maj
Reagerar på det du skrivit: "Värre om han rhon unddanhåller honom något", skriver du.
Jag förstår visserligen i någon mån hur du menar.
Men ändå, han är hennes ex; anledningen till att de umgås överhuvudtaget är att de har en gemensam dotter samt att Sahlena har ett gott hjärta och bryr sig om honom.
Att hon skulle undanhålla honom något genom att inte tala om det förestående bröllopet innan inbjudaningarna skickas ut är inte riktigt korrekt, tycker jag.
Hon är faktiskt inte skyldig honom ett dugg.
Vill hon berätta så visst, men det är inget hon måste göra.
Det är just det tänkesättet -att fixa och dona för att han inte ska bli sur- som har bidragit till situationen som den är.
Dags för den här mannen att inse att hennes privata angelägenheter är just - privata.
