Jag håller med Karis Annelie.
Och han bör ju ändå, någonstans, inse att det inte blir ni när du lämnat honom och till och med fått barn med din nya?
Att ni gifter er kan ju inte komma som en jätteschock - egentligen...?
Jag tycker du är en vacker människa som bryr dig så och tar hänsyn till din nästa.
Det hedrar dig verkligen, och jag tycker också att du med det borde inse att du gör så mycket du förmår för att vara enverkligt god vän till honom.
Du kan inte mer än betyga honom din vänskap. Och det gör du ju faktiskt, inte sant?
För honom förändras ju egentligen ingenting, du är ju upptagen i vilket fall. Ska man gå in på vad som är bäst för honom så kanske det till och med är detta, i alla fall om man ser det på längre sikt.
Kanske är det "frigörande" för honom att få något som för honom vidare i livet. För om han trots det nya barnet och allt inte lyckats inse att er kärlekshistoria verkligen är över, så är det hög tid -för både hans egen och din skull- att han gör det.