Summan av allt fortsätter

Lapinette, gjorde du dina egna inbjudningar eller la du ut det på entreprenad? Ofta tycker jag att det enkla är det snyggaste. Fast själv har jag en dragning åt det maximalistiska ;)

Din mans kompis - shit, det låter lite läskigt. Antar att kompisen själv är en smula orolig eftersom han berättar om problemen? Försöker själv undvika att "göra affärer" med nära, kära och bekanta, det kan ställa till det ganska bra. Men i Kina är det svårt... där råder en förfärlig sammanblandning mellan vänskap och business, "guanxi" kallas det för, nepotism är ett annat ord, eller varför inte korruption... Men att leva på mannen gillar jag! För jag hjälper ju honom och delar allt, vi är ett team. Sen har jag ju en liten inkomst också för "onödiga" grejer och presenter. Skulle ha jättesvårt för att INTE ha någon inkomst alls, liksom vad gör man när mannen fyller år? Tar av hans pengar och köper presenter - till honom? Tja, kanske. Annars tycker jag som sagt att det är riktigt trevligt.

Perfekt att du kan återanvända din klänning!

Har jag tighta deadlines så jobbar jag dag och natt, men i princip jobbar jag på samma sätt. I slutändan sparar man mer tid att jobba på det sättet. Funkar iaf för mig.
Blir ju arbetslös om 3 veckor så då kommer jag ha än mer tid.

Just nu jobbar jag i barnbutik, men jag är utbildad Grafisk Designer. Har även läst webb. Vill väl jobba med grafisk design som även kan användas till interaktiv kommunikation.

Gemma, den dagen ni får barn, kommer barnet då få mannens namn?
I just den frågan blir jag tveksam till att behålla mitt namn, eftersom det kommer kännas konstigt om mannen o barnet/barnen kommer ha annat namn än jag.

Lourdes: Borde finnas jättemycket jobb inom webb! Det är förvånansvärt svårt att få tag på AD:ar och grafiska designers som är intresserade av och behärskar detta medium trots att räckvidd och effekt är så himla bra.

Lourdes: När det gäller barn och så, tar jag en sak i taget. Tror att det löser sig ändå ;)

Sant! ;)

Ser på mitt inlägg fråm igår att jag kanske lät lite bombastisk! Jag menade verkligen inte att trampa någon på tårna som slitit sig igenom en lång utbildning för att senare inte få jobb! Vilket verkar vanligt i Sverige. Jag syftade mer på den lite självömkande/avundsjuka tonen som ofta går igen i trådarna här....

Vi har det kanske lite för bra här i Sverige, så ibland finns det nog fog för histirier som denna:

En amerikan, en tysk och en svensk satt på en bar i New York.
På andra sidan gatan går en man som är på pricken lik Jesus. De sprang över gatan och frågade:
- Ursäkta, du är så himla lik Jesus. Är det kanske du?
- Ja visst är det jag! Kan jag hjälpa er med något?
Amerikanen sa: Åh, jag har så jätteont i ryggen, kan du göra något med det?
Sagt och gjort, Jesus la handen på amerikanens rygg och vips var han botad.
Så vänder sig Jesus till tysken, Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo, jag lider av en svår migrän...
Jesus tog tyskens huvud mellan händerna och vips var han botad!
Tillslut vänder sig Jesus till svensken,
Kan jag hjälpa dig med något? Varpå svensken häver ur sig:
-Rör mig inte, gubbjävel! Jag är sjukskriven!!

G jag utbildade mig till sports manager.. Jag ska ju till Lausanne i var sa det kanske inte var helt lönlöst. Men jag söker ju arbeten just nu som är totalt annorlunda... lite trist ma jag ju säga, fast bara jag far jobb.

Izunia, efter den roliga historien kommer jag att må gott och skratta en vecka! :)

Utvandraren: Här kommer ett stöd-utbrott från mig:

Håller med dig till fullo. Stör mig på många svenskars inställning, att pengar och välfärd är en rättighet som man inte behöver jobba ett skit för. Stör mig vidare på att folk sitter och lyfter A-kassa medan de beställer prylar på E-bay och liknande. Tycker onekligen att en del borde prova på att leva bland verkligt fattiga men hårt slitande människor så får de lite nyttigt perspektiv och kanske kommer ur sin gnälliga apati.
Det skulle nog inte minst de själva må bättre av...