• Hilde

    Äntligen fredag del 7

    Hejsan flickor, brudar, Qwinnor, gummor o fruar m.m. här är jag *Hilde hasar sig in o vältrar sig upp i soffan, kryper ihop till en boll och somnar* ZZZZZZZZ ZZZZZ ZZZZZ ... zzzzz zzzz

  • Hilde

    Hejsan tjejer
    Orkar tyvärr inte läsa ikapp. Skulle dock bli jätteglad om ngn av er kan tänkas ge mig en uppdatering!
    Här händer allt och inget Får väldigt lite tid för att surfa, rena avvänjningskuren faktiskt. Det tråkiga numera är att vi har så förbaskat dåligt med pengar det är som en puckel av månadsutgifter som inte ger med sig. Värst är att vi numera kör två bilar alldeles för många mil varje vecka. Enbart bensinen kostar över 5000 kr per månad. Lösningen får tyvärr bli att jag och lilltrollet ska stanna hemma de flesta dagarna i veckan Dötråkigt, men vad sjutton ska man göra, att äga två bilar och köra dem är ju ruinerande, speciellt om man bara lever på en inkomst.
    Sedan hade vi också lite oförutsedda utgifter, bl.a. ny oljebrännare ny framruta på lillabilen m.m.

    Nåja slut på klageriet! God morgon på er brudar! Nu ska jag ge lilltrollet frukost. Kram på er!

  • Hilde

    He he he jag ammar... funkar finfint som viktkur för mig.

  • Hilde

    Ja här är också p*ssväder.

    till det kommer att jag har jätteproblem med barnpassning Jag har en kurs som måste avklaras nu i december och den kräver att jag är närvarande i skolan mellan kl. 10:00-15:00 i fyra dagar. Jaha, finemang, men när barnvakten inte kan längre hur ska vi gåra då liksom... ? Maken jobb ger ju inte gärna ledigt på så kort varsel.

  • Hilde

    Ojdå ÄPV. Hoppas verkligen på nyanställningar i januari. *Håller tummar o tår*

  • Hilde

    Hallå hallåå flickor brudar och väninnor

    Jag är helt slutkörd så jag återkommer senare när jag vilat upp mig Det är så himla hög fart med skrivandet numera... efter flytten

    Jag har haft hand om den tjej som vi är stödfamilj till ... eller snarare vi väntar på utredning för att få bli stödfamilj... just nu är vi högeligen inofficiella som stödpersoner/familj. Det var nog den jobbigaste gången hittills, hon var jättelabil. Ena stunden glad och pratig och nästa helt förstenad och gick inte få ett vettigt ord ur, eller få henne att röra sig. Sedan kunde hon plötsligt bli riktigt sur och snäsa en stund. Hon är som tur är helt annorlunda med barn. Bästa boten på humöret är att få hålla Zilla en stund. funkar dock inte när vi går i affärer...

  • Hilde

    Hi hi jaha Rystall. Hoppas inte sandsäcken landade för hårt.

    Janos den här tjejen är numera 28 år och har autistisk problematik. Jag var en gång i forntiden personlig assistent för henne. Hon har funnits i mitt liv sedan dess. Jag var helt enkelt den första människan som fick henne att börja formulera sig i ord och beskriva sitt känsloliv m.m. Jag tror inte hon skulle må bra om jag försvann ut ur hennes liv helt enkelt. Det och så har hon liksom blivit en del av min och makens liv. Men ibland när hon är svår så undrar jag vad vi håller på med. för vår del hade det ibland varit lättare att inte ställa upp. Fast när vi är låga och inte tror att vi ska orka en gång till så brukar vi helt enkelt säga att detta är vår "goda gärning" . Man måste nog tänka så krasst ibland, för den här tjejen är ju tyvärr inte en människa som är kapabel att visa oss speciellt mycket tillbaka. Inga kramar och inte alltid glädje, utan ofta bara en tom blick... och två veckor senare ett SMS där hon skriver hur roligt hon haft det hos oss Hon formulerar sig bättre i skrift än öga mot öga.

  • Hilde

    Tackar för berömmet *bockar o bugar* Önskar bara att kommunen kunde komma till skott och göra oss till oficiell stödfamilj. det skulle vara bra att få lite extrapengar att göra roligare saker med när hon kommer och att hennes övriga personal skulle räkna med oss lite mer än de gör nu.

    föresten har jag hittat den ultimativa julklappen till min älskade make: Han har ju en tendens till att som han själv säger "supa bort sina cyklar"... dvs tappa bort eller få dem stulna Vad sägs om detta? www.cykelkliniken.com/htm/cykelsidor/Traveller1.htm

  • Hilde

    Det där är väl minst lika viktigt... jag som skäms över att jag skänker så lite pengar istället Fast jag har lite svårt med tilltron till välgörenhetsorganisationer. Läkare utan gränser är den som jag skänker till... känns liksom som om de oftast gör ett bra jobb och mer genomtänkta insatser.

Svar på tråden Äntligen fredag del 7