Ni som är gifta!

ojoj! trodde aldrig efter nästan 6 år tillsammans och två barn att de skulle bli någon skillnad. Men som min man sa, man vaknar varje dag med en härlig känsla i kroppen och en annan blick. Människor vi känner kan tom höra en skillnad i särskilt hans sätt att prata och vara.

Tror han "hittade" hem nu ifrån att ha varit en något orolig själ

oohh hoppas de alltid är såhär

Oj, om jag känner skillnad nu när jag är gift?? Helt ärligt så vet jag inte... det är 3 månader sedan vi gifte oss och jag kan väl säga att jag fortfarande inte riktigt vant mig vid tanken att vara gift.

Min man däremot tycker det känns helt annorlunda nu när vi är gifta. Han säger att han tycker att vårt förhållande känns mycket bättre och att han känner sig ännu lyckligare nu när jag är hans fru än när jag "bara" var hans sambo.
Själv går jag nog lite på rosa moln än och har inte riktigt känt mig in i vårt nya civilstånd än *fniss*, men visst är det helt underbart att säga "MIN MAN" istället för "min sambo" och visst har jag märkt en förändring i omgivningen i o med att vi nu är gifta, tyvärr både positivt och negativt. Den största negativa attityden jag märkt av är nog när folk får veta att jag är gift och inte har egna barn än.. (jag är 36 år). Tycker det är lite jobbigt att få den där frågan och sedan blicken som säger i stil med "Jaha, och vad är det för fel på dig då som inte har några barn" *suck*
Men i det stora hela känns det nog lite annorlunda nu när vi är gifta.. (nu när jag sätter mig ner och känner efter ordentligt). Känns helt underbart och på något vis lite tryggare...

Svamlar nog lite.. men det är nog för att jag ännu inte riktigt hunnit landa ordentligt efter bröllopet

satt och funderade på det igår..
jag är en sån som börjar köpa julklappar ungefär nu (har köpt fyra än så länge och bestält en ;) slog in de fyra jag har hemma, igår.. :D)

å då kom jag att tänka i de banorna att i början när man va ihop så visste man ju inte om det skulle hålla en vecka, eller en månad.. kanske i ett halvt år.. eller mer..
så då kändes det ju lite osäkert att köpa julklappar nästan ett halvår i förväg ;)
men när jag tänkte på det igår så kände jag "jo, men nu har vi ändå varit ihop såpass länge och dessutom e vi gifta, nygifta, så nu behöver jag inte oroa mig"
:)

bara att dela samma efternamn känns helt wow :D betyder ju föga för andra, men för mig känns det viktigt. väntar barn och det känns toppen att vara gifta, känns tryggt och mysigt. inte fått ngt annat bemötande direkt, eller iof, hans släkt har uppmärksammat mig mer nu. inset att jag är värd att lära känna nu kanske :P

Ja, nu har vi varit gifta i 9 dagar...känns underbart!!
Fick just bekräftelse på mitt nya efternamn....:)
Det känns på ett sätt samma, men på ett annat sätt känns det annorlunda. Säkrare o fast förankrat, om ni/du förstår.
Vi som par är mer osårbara på något sätt nu när vi är gifta. Kanske inbillning men jag tycker det...

Jag har tidigare aldrig velat gifta mig, förstod helt enkelt inte vitsen, och levde som sambo i många, många år. Sen träffade jag min man och plötsligt var det så självklart att vi, med ett bröllop, ville visa att vi verkligen menar allvar med varandra, att vi aktivt valt att leva tillsammans. Jag älskar känslan av att vi med en ceremoni befäst vår relation. Några gemensamma barn kommer vi dock inte att skaffa - det räcker gott med dem vi redan har på varsitt håll!

Omgivningen har reagerat mycket positivt - alla verkar tycka att det är jätte kul att vi funnit varandra.

Princessdiamond:
Haha .

hmm *tittar fundersamt*

Menade bara att du nog kan shoppa loss på julklappar utan några betänkligheter på själva förhållandet i år .

Vi har också båda barn från tidigare förhållande, så här blir det inga barn heller. Det är en av alla lyxiga känslor! Jag älskar mina barn, är lycklig över dom varje dag, men det är otroligt skönt att bara njuta av varandra...