Ni som är gifta!

Vi var tillsammans många år innan vi gifte oss så vår relation har ju inte förändrats på något sätt efter giftermålet. Man kände ju lika starkt för varandra redan innan man sa "ja".

Däremot tycker jag att det är en starkare känsla "utåt", dvs när man pratar med andra. Kanske är detta för att de flesta, ändå tycker att man och fru "väger tyngre" än pojkvän/flickvän eller sambo?

Detta gör att ens "vi-känsla" stärks gentemot omvärlden. Särskilt om man reser i andra länder än Sverige där äktenskap fortfarande är vanligare än "samboskap".

Och ja, jag håller med 18 Nov 2006,
det ÄR verkligen en särksild känsla att säga min man...! :D

Jag och min man trodde inte att det skulle bli någon större skillnad. Men det blev det verkligen, känns så härligt att vara gift, det är liksom ännu mer VI på något sätt. Vi går och kallar varandra man och fru hela dagarna (fortfarande smekmånad) och ler :)

ojdå..
nej jag tycker inte det känns annorlunda..
vi har två ringar ist för en.. det e väl det..

och arbetskompisarna (nästan bara kvinnor då jag jobbar på äldreboende) frågar naturligtvis om det ska bli barn.. men det gjorde de innan oxå.. eftersom alla är äldre än mig (jag e 21) och själva har barn så verkar de inte vilja fatta att vi inte vill ha barn.. :)

och det är ännu en grej.. det här med att säga "min man".. faktum e att jag undviker det *s* jag säger min "gubbe" ist.. (vilket e befogat, han e 32) :D
just för att jag e så ung så låter det så konstigt att säga "min man".. tycker bara det låter som att jag försöker skryta.. (till saken hör att jag i samhällets ögon inte tillhör de där attraktiva.. att jag vart retad i skolan å så.. så just därför känns det som att folk skulle tänka att jag bara försöker bevisa något genom att tjöta om "min man")

men visst skulle det kännas skönt att lite diskret försöka fånga uppmärksamheten med ringarna inför ngn som man vet aldrig skulle tro att jag skulle bli gift ;)

och ang resor, så nu när du sa det.. *minns inte vem* det kändes faktiskt annorlunda ;) va vi i usa i somras.. när man skulle gå genom tull o säkerhet och den här biten och vi fick gå igenom tillsammans (vi hade våra papper kalara dessutom) och han frågade om vi var "husband and wife".. nog kändes det gott att kunna säga ja :D

vi har varit gifta i 4,5 månad förresten ;)

Princessdiamond: Jag tycker att du ska säga "min man", det är han ju! Du har inget att skämmas på och du skryter absolut inte! Njut av det! Längtar tills jag är gift...

Princessdiamond,

Vadå "...tycker bara det låter som att jag försöker skryta.. (till saken hör att jag i samhällets ögon inte tillhör de där attraktiva.. att jag vart retad i skolan å så..."???

Jag blir helt upprörd. Vad är det för folk du träffat/träffar som påstårr att du är "mindre värd"??!! Om du blev mobbad i skolan är det fruktansvärt tycker jag. Särskilt eftersom det verkar ha satt spår i din självkänsla och som verkar hänga kvar än. SjÄLVKLART är du precis lika mycket värd och lika "attraktiv" som vem som helst!!!!!! Glöm aldrig det!!!!!!!

Om vissa i din närhet inte klarar av att uppskatta dig tycker jag att det är deras förlust, inte din! Och nu hoppas jag verkligen att du har andra runtomkring dig som faktiskt förstår ditt värde! :)

Och jag tycker definitivt att du ska säga "min man" om din man. Eller iallafall inte välja bort det uttrycket för att du "inte vill skryta". För det är som Anna25 säger, det är ju inget skryt!!! Det ÄR ju din man han är. Och åldersskillnaden spelar ju ingen roll alls! Den är ju inte ens sådär jättestor tycker jag. Har själv vänner som är gifta och som det skijer 10 år mellan.

You go girl!!! :)

Jag håller med 6-train, kunde inte ha sagt det bättre själv ;)
Och om nån nu skulle tycka att det är att skryta så är det de som är osäkra och tar åt sig för att någon annan kanske har det bättre. Det är väl bara att vara glad och stolt att det går bättre för en än vad andra kanske har trott. När jag var yngre var det säkert många som trodde att jag aldrig skulle gifta mig, jag var inte heller direkt populär, men inte orkar jag ödsla nån tid på dem nu :D

Jag har varit gift lite mer än en månad (har varit ihop i 6 år)och jag tycker definitivt att det är skillnad mot att bara vara sambo. Dels har vi samma efternamn vilket varje gång man säger, skriver eller ser det stärker känslan av att vi två hör ihop och är en familj! :) Jag njuter av det varje dag, och känner mig så ödmjuk och tacksam inför tanken att någon tagit ett beslut ihop med mig om att vi ska leva ihop som en familj. Det är hur stort som helst tycker jag. Konstigare vore det väl om man inte känner någon skillnad, eller?

Jag är en stolt fru som mer än gärna skryter om min man, och att vi tagit ett så stort steg i vårt förhållande.

Lycka till alla blivande fruar. Glöm inte att njuta ordentligt av er stora dag. Man vill bara göra om det sen1 :)
/Fru Wikdahl

jag har faktiskt mött en ENORM skillnad i bemötande som gift och som ogift. statusen är högre, jag framstår som seriösare och pålitligare nu.
sen undrar jag om jag inte fick en av mina gamla plågoandar att springa till kyrkan åxå, trots att hennes förhållande knappt varat i 2 månader när jag gifte mig... (lite: men GUUUUD, om HON är gift och inte JAG )
men d får man väl aldrig veta.

jag känner mig inte annorlunda. lite säkrare kanske, jag är inte lika rädd att bli utan pengar nu.

oj.. tack! vad gulliga ni är :)

men måste säga att det känns som ni reagerar på ett sätt som visar att det jag skrev lät lite allvarligare än tänkt ;)

det jag menade är att när man e så ung som jag e så är det ändå relativt ovanligt att vara gift.. hade kännts mer naturligt att säga "min man" om jag också va runt 30 :D

och jag har nog ingen runt mig numer som inte tycker att jag e bra som jag e.. det ligger längre bak i tiden..

men än en gång
tack för att ni e så gulliga :)