brev från hans ex

Att han har kvar brev från sitt ex tycker jag inte verkar konstigt. Även det är ju en del av hans livs historia. Så länge som han inte har något slags pågående kärleksförhållande med exet och håller den typen av kontakt så är det väl ingen fara. Man kan ju inte radera ut en del av sitt liv bara för att man gått vidare på ett annat sätt.

Vad det gäller foton ser jag heller inget problem så länge som det handlar om oskyldiga bilder som vem som helst skulle kunna se. Om det är väldigt intima bilder så blir det något annat, sådana bör man knappast spara.

Att han ljugit, om han nu har det, om förhållandets längd, tja...det beror ju på. Det kan ju vara så att förhållandet på kompis eller brevnivå varat mycket längre men att förhållandet när de väl träffades aktivt inte blev så gammalt. Hur som, längden på förhållandet spelar väl inte så stor roll om han väl har lämnat det bakom sig.

Sånt är verkligen jättejobbigt. Lever väl i nått liknade nu kan man säga. När jag träffade min sambo så var det iof inte så länge sedan de gjort slut men han hade saker överallt som påminde mig om henne och hade det ett bra tag efter att vi blivit tillsammans. han hade bla en tavla, med ett hjärta och deras dag, som hon målat på väggen. De var även förlovade och ringen har han fortfarande kvar i en låda bland alla våra viktiga saker. Tycker det är jättejobbigt. Bilder och tavlan försvan när jag bad om det. Känndes så konstigt att ha en tavla som visade på deras kärlek när det var vi som skulle leva ihop.

Jag har verkligen så svårt för hans ex för allt hon har lagt sig i vårt förhållande. Jag vet att de fortfarande hörs utan att han berättar. han talar dock alltid om när han ska träffa henne fast det kan gå veckor efter att de bestämt det. Nu har det hänt igen. Han bad mig hämta hans telefon och jag såg att hon messat, låtsades som inget för att jag vill att han ska berätta men det var 4 dagar sedan...

Älskar honom verkligen och på måndag har vi varit tillsammans i två år

Inte längre - hemlig maj brud -->
Det är sant det du säger, att utan tidigare upplevelser är vore vi inte den vi är idag. Men det kan va på gott och ont också... Min blivande var ett vrak nästan när vi träffades. Han hade blivit så nedtryckt och illa behandlad av sitt ex (i fyra år) så det tog lång tid innan han kunde känna sig riktigt trygg med mig och så vidare.. Det var riktigt hemskt!!
Idag är han en helt annan person...som har blommat fram!!!

Efter vi varit tillsammans i sex månader tog han fram alla tidigare kort på henne / dom..samt andra saker, och brände och kastade dom!! Det var riktigt kul..hehe..
Det var nog bra terapi för honom också!!

Det har varit lite jobbigt till och från... för jag HATAR verkligen henne efter allt jag förstått att hon gjort mot honom....
well well... med tiden bleknar det för oss båda...

ingetnamn --> Tyvärr har jag svårt att sätta mig in i just din sitution..med tanke på min erfarenhet av ex.
Men jag tror att jag skulle bli lika svartsjuk som du,....
och eventuellt konfrontera honom, på ett bra sätt.
KRAM!

Brud-2007

Alla upplevelser man varit med om - onda som goda - gör ju en till den man är idag. Jag hade ett inte alltför sunt förhållande under en längre tid för ett antal år sedan och hade väl helst sluppit haft den erfarenheten samtidigt som jag vet att det har gjort mig till en starkare person än jag hade varit utan den upplevelsen. Det dåliga gjorde att jag fick lov att arbeta med mig själv och därför blev den jag är idag. Den nya starkheten (kan man skriva så?) gjorde att jag träffade min man så...även dåligt kan bli bra.

Sen är det aldrig fel att bränna saker i terapisyfte...det gjorde även jag *ler*.

Ingetnamn

Om du tycker att det är för jobbigt men det du fått reda på i breven så tycker jag du ska tala med din sambo. Du behöver kanske inte tala om från början att du läst breven men i slutändan bör du nog göra det. Vill du att han ska vara ärlig om sin relation till ex:t ska kanske även du vara ärlig med att du läst breven.

Lycka till

Hej igen och tack tack tack alla ni som gett era kommentarer! Ni ger alldeles logiska lösningar och svar. Om bara maggropen och hjärnan kunde ta ett snack sinsemellan skulle det här inte vara något problem från början.
Min sambo (jo, vi har som någon sa bara varit tilsammans lite mer snart två år, och planerar att gifta oss i vår) gjorde slut med denna tjej för ca tre år sedan enl. breven, han har ej sagt något annat än att det var han som gjorde slut med goda anledningar. Han känner inte henne längre, men hon gör små försök till kontakt, fast han verkar inte vara så intresserad. Men ändå sparar han ju på de här breven och bilderna. Bilderna var inte så intima, men ändå kärleksfulla.
Det stör mig att hon finns där i periferin. Jag har fått lyssna ofta om en tid i hans liv som han själv beskriver som en stor, färgstark, intensiv och utvecklande period för honom. Han berättar naturligtvis inte om denna tid som "inklusive henne", men jag vet ju nu i bakhuvudet att vid alla dessa situationer han berättar så varmt om, så har hon funnits där vid hans sida. Innan jag läste de där breven hade jag inte riktigt en tids-linje, och visste ju inte om att hon varit med honom undeer all denna intensiva tid. Men nu ser jag att många stora val han gjort har han gjort pga henne, flyttat, rest, etc. Och nu svävar liksom hennes ande över allt detta, alla dessa beslut, dessa historier och denna som han säger fantastiska tid. Den där tiden har verkligen format honom och styr mycket av de beslut och val han gör idag.

Litet hopp i tankarna här - men det ger mig också en klump i magen att han ska ha lärt sig av "misstag" som dom gjorde i sitt förhållande, och att han för över erfarenheter han rimligtvis måste fått från relationen med henne, på mig och vårt förhållande. Återigen jobbigt att bli påmind om att om de inte gjort de misstagen, skulle det fortfarande varit dom. Konstigt, helt ologiskt och rätt så jätte-fånigt. Men det är så sorgligt tycker jag, och det blir så jättefel i magen när jag typ tittar på deras sorgliga, olyckliga kärlekshistoria, samtidigt som han ju är min, alltid ska vara min, bara älskar mig och kommer att dela allt stort och häftigt nu och i framtiden med mig.
Tja, inte så mycket klarare än förra vecka veckan med andra ord. Men det kanske tar lite tid att hitta ett förhållningssätt till det här, hitta tillbaka till mitt självförtroende eller vad det nu är för dum knapp de där breven tryckte på på mig.

Men snälla ingetnamn!!!!!

Du KAN ju bara inte mena att du tycker att han inte borde ha haft ett förflutet tillsammans med en annan tjej...!?!?!?!?!

Jag vet inte hur gamla ni är, men att inte ha haft några tidigare förhållanden när man ska gifta sig är ganska ovanligt. om man inte träffas när man är kanske 14-15 år eller så och är tillsammans jättemånga år innan man gifter sig (eller gifter sig tidigt).

Jag VET att logik och känsla tyvärr väldigt ofta inte hänger ihop och att man kan känna saker fast man vet logiskt att det är dumt. Vilket du ju skriver själv här att du gör.

Men du måste nog verkligen FÖRÖKA acceptera att han har haft ett liv innan ni träffades. Och att han har delat en del av sitt tidigare liv nära en annan person. Och SJÄLVKLART har han gått igenom saker under denna tid som format honom.

Om du inte kan acceptera detta och även "komma över" det så kommer det nog blir otroligt jobbigt för dig och jag tror t o m att det kan vara ett hot mot ert förhållande i mycket högre grad än att han faktiskt har ett ex....

Jag menar, om det är som du beskriver så ÄR DET JU DIG han valt att leva sitt liv med och det är väl det enda som är viktigt?!!!!!?????!!!!

Om du tycker detta inte går att "lösa på egen hand", utan att din svartsjuka tar överhanden tycker jag att du kasnke borde söka hjälp?? Detta kan ju vara ensam eller tillsammans med honom. För som sagt att kunna känna tillit och tilltro till ens partner är ju A och o i ett förhållande. Och har du svårt med detta nu kommer det inte att bli enklare i framtiden tro mig.

Allt handlar ju om att ni ska få ett bra liv tillsammans!

Stort lycka till nu!!!
KRAMAR!

Jag förstår dig "ingetnamn"; så länge han är aktiv i det där så är det närvarande och sårar dig. Säg ifrån. Om han har valt dig har han samtidigt val bort henne. Han bör visa det också.

Men alltså? Jag fattar inte riktigt?

Är han verkligen så "aktiv" i sin relation med sitt ex? Mer än att han har sparat hennes gamla brev o foton?

Jag fattade det som att han pratar om en tidigare del av sitt liv vilken formade honom mycket om som därför spelar sor roll för den person han är idag. Och att du sedan själv förstått, av de brev du läst, att hans ex var med honom under denna viktiga del av hans liv. Men att han inte själv pratar om att hans ex betytt en massa etc etc...

Eller har jag missförstått?

Jag tycker ändå det verkar som om du förstorar upp saker och ting mycket och jag har egentligen bara två råd att ge:

1. Prata med honom! Berätta precis hur du känner. Om du tycker att detta är såpass jobbigt som du säger här så är det viktigt att ni klarar ut detta TILLSAMMANS!!

2. Om detta inte hjälper, utan du fortfarande känner det som ett problem så tror jag att ni bör söka hjälp utifrån. T ex någon form av familjerådgivning eller liknande. Jag vet att detta låter drastiskt, men jag har vänner som hade problem (vill ej gå in på det här) och de sökte hjälp. De tyckte att detta hjälpte dem enormt mycket. Alltså att ha en utomstående person som på ett proffessionellt sätt kan hjälpa en att se saker från olika vinklar.

Glöm inte at det är DIG han valt att leva sitt liv med!!!!! :)

Jag vill bara tillägga att jag tycker din kille verkar ha stor respekt för dig och ert förhållande. Genom att berätta om sina "viktiga år" utan att lägga tyngdpunkten på dessa år på denna kvinna, tycker jag att han hanterar situationen jättebra. Kanske är inte detta heller en sån stor grej för din kille. Då hade han säkert gömt breven så att du inte hade kunnat läsa dem. Låt honom spara sina brev och minnen, förstår att det kan kännas konstigt men försök att stå över dessa hjärnspöken. Det som har varit har varit, jag tror du skapar en helt felaktig bild av tjejjen och hans tidigare liv. Försök att släppa det.
Sen kanske du är lite svartsjuk från början? Annars tror jag inte du hade läst breven.
Var rädd om ert förhållande, låt inte dina hjärnspöken komma emellan!

ingetnamn

Jag garanterar att det är hemskare att tycka om en kille som INTE gjort misstag tillsammans med en annan tjej - han kommer med all sannolikhet att göra misstagen med mig istället, och så kommer det kanske ta slut. Förhållanden blir alltid bättre och bättre, eftersom man inte är dum nog att göra samma idiotgrejor mer än en gång. Jag gillar INTE att vara den som undviker fallgroparna och är mogen, medan min kille stövlar på och beter sig utan att fatta att det är sånt som leder till förhållandets död.

Jag kan berätta att jag var tillsammans med mitt ex i många år. Sedan tog det slut vilket var ett gemensamt beslut.

Jag ville inget hellre än att fortsätta ha kontakt med mitt ex. Inte för att jag ville bli tillsammans igen eller så, utan helt enkelt för att han var en av mina närmaste och en person som jag verkligen tyckte om och respekterade. Alltså en av mina bästa vänner.

Det hela fungerade väldigt bra. Vi var jättebra vänner i flera år efter att det tagit slut. Även min nuvarande pojkvän blev kompis med mitt ex, och vi umgicks både tillsammans med andra vänner, men även "bara vi tre" ibland. Typ åt middag, gick på bio, fikade, tog en öl etc... så som kompisar gör.

Tyvärr upphörde detta efter att mitt ex träffade en tjej. Jag är självklart otroligt glad för hans skull! Han är verkligen värd all lycka!!!!! Men samtidigt känns det såklart väldigt tråkigt att hon inte verkar vilja att vi har någon kontakt längre. Vi träffar dem då och då när det är "större" fester eller så där alla våra gemensamma vänner är. Men annars ses vi inte alls längre.
Jag tycker hon verkar jättegullig och trevlig och de verkar superlyckliga tillsammans så jag är verkligen glad för deras skull!

Men det känns som sagt trist att man inte ens fått en chans att lära känna henne närmare, och det känns väldigt tråkigt att jag mist en av mina bästa vänner. Nu har jag lärt mig acceptera det, men i början var jag verkligen jätteledsen.

Även min pojkvän tyckte det var jättetråkigt eftersom han blivit så bra vän med mitt ex.

Han tycker också att det är svårt att förstå orsaken till varför det blev som det blev. För det fanns verkligen ingen grund för svartsjuka eller så. Han sa själv att han var väldigt fundersam i början av vårt förhållande, men efter att ha träffat mig och mitt ex första gången så insåg han direkt att det inte längre "fanns något" mellan mig och exet mer än "bara" vänskap.