Håller på och bantar för fullt...och räknade nyss ut mitt BMI. Enligt samma tabell bör min önskvärda vikt ligga runt 55-60kilo...har absolut inget emot att väga 55kilo men men tyckte det lät väääl lite för att vara normalt, 60kan jag gå med på...
hur mycket väger ni som är 163cm långa och anser er normalviktiga??
halleluja:
han en vännina med väldigt liten benstomme....hon är smaaaaal, men har ändå runda goa kinder, fett på magen m.m. Men ändå såååå smal (34 på alla kläder)...så det där med benstomme spelar in ganska mycket när man pratar om idealvikt och BMI...:)
162 och 52-54 kg. Jag tycker inte alls att jag är särskilt "liten" men eftersom de minsta storlekarna är de som sitter bäst (fast tajt över blötmagen 
) så måste jag väl vara det.
Mina revben syns definitivt inte, och jag har inte stora tuttar. Men jag tycker att jag är jättefin även om jag gärna hade velat varit lite tajtare i skinnet. Men jag orkar inte träna så hårt så då får det gå ändå. Risken finns väl att man bara tränar bort de små bröst som man har...
Jag är 166 cm kort och väger 95. En övervikt på 30 kg 
Självklart vill jag gå ner och det har jag gjort i omgångar men nu efter alla försök har jag ingen motivation kvar. Men till mitt försvar så har jag fött ett barn (för 5 år sedan) samt varit depression (för 1 år sedan)
Men jag och min fästman älskar mig och det är huvudsaken
ialu: jo men jag tycker det är så vackert när man ser antydan till höftben och revben, så väger hellre lite för lite
Jag är 1,63 och väger ca 67 kg. Jag är lite smårund och försöker gå ner till ca 58 kg. Enligt BMI är jag överviktig 
fes,
Jobbigt för dig och tro mig, jag vet. Är själv fet och skulle vara glad om jag vägde under 100 kg.
Nu funkar det äntligen för mig att gå ned och det beror på att jag har slutat banta. Just det, slutat banta. Att banta innebär visserligen att jag har gått ned en massa MEN inom ett år eller två har jag gått upp minst lika mycket, oftast mer.
Nu har jag lagt om min livsföring istället och det funkar. Går inte lika fort, men det går ned istället för upp. :) Eftersom det tog många år att bli så tjock så får det faktiskt ta några år att bli mindre tjock.
Så gör allt det där som man vet att man ska göra - bort med sockret, även dolt socker och in med grönsaker och rotfrukter, mera fisk och fullkorn samt ta bara en portion. komplettera med mellanmål och låt det inte gå mer än 3 timmar mellan du äter.
Sist men inte minst, komplettera med vardagsmotionen. Trist, inte sant? Tja, detta att gå i trappan, parkera ett kvarter bort, hoppa av bussen en hållplats innan du är framme och sånt. Du, det funkar.
Har en sisådär 50 kilo kvar att gå ned men vet att jag är på rätt väg. Om en så där 1,5-2 år så har jag nått fram.
Utan detta hade jag förmodligen gått upp ännu mer och dött en för tidigt död.
Rosenhaga:
Låter nästan som att du läst samma bok som jag: Viktiga boken av Charlotta Flinkenberg:) Troligtvis inte men ändå...det hon tar upp är just det du beskriver: det tog år för dig att bli så här stor, det lär tag ett tag innan alla kilon är borta!
Och visst det tar tid, men vad är ett, ett par år i jämförelse med ett helt liv?!
Eve-lina,
Jag har inte läst den boken, men tack för tipset! (Om du visste mitt namn skulle du gapskratta!)
Rosenhaga:
Haha...sitter och klurar för fullt;)
Den boken är bra faktiskt...små lathundar för nyttig mat och så, men bäst är ändå hennes personliga anekdoter om hur hennes viktresa var...det är dem som soprrar en och får en att tänka I'm not alone! Så även om man inte behöver råden så känns det som att ha en peppande bantningskompis!:)
*loggar in på bokhandeln och lägger en order*
