Vårbrud - det pirrar något fruktansvärt! Fast jag längtar otroligt till Dagen. Jag har haft hur mycket "mar"-drömmar som helst om det:
Att vi helt plötsligt ska gifta oss månaden innan bröllopet, att klänningen inte är klar, att vi har missat alla dekorationer till festlokalen och hur mycket annat.
Men det konstiga är att jag i drömmen alltid är lika lycklig och glad över att jag är T:s fru så jag bryr mig överhuvudtaget inte att allt går som planerat Och jag är lika lyckligt (fast lite lättad) när jag vaknar. Kanske är det därför jag inte är ett dugg orolig inför bröllopet.
Det värsta jag har drömt den senaste månaden var att jag och T hade gjort slut och jag var jätteledsen för att det var försent att göra något åt det. Det enda jag tänkte på var att jag aldrig skulle få kyssa honom igen, aldrig få sova brevid honom, aldrig sitta och mysa i soffan eller äta frukost tillsammans igen. Det värsta i drömmen var att vi fortfarande var vänner och satt i samma soffa och längtan att till att få röra honom var bedövande. Jag kan ju säga att lättnaden var enorm när jag vaknade och insåg att allt var en dröm och min älskade fortfarande låg och snusade och sov brevid mig...
Jag hatar verkligen dessa "förlora"-drömmar, låt mig drömma om sönderslitna brudklänninga - vem bryr sig - men jag klarar inte av dessa drömmar om att jag inte får vara med T längre. Blää - inget roligt!