Snubblade över en tråd som handlade om hustomtar och hoppades att det skulle vara handla om riktiga tomtar, men verkar mest vara m2b-tomtar 
Så nu startar jag en ny tråd för alla som har varit med om något "övernaturligt" såsom tomtar, sanndrömmar eller dyl. och som vill dela med sig!
Jag bara älskar sånt (big fan of TV4+ & fru nilsson) men har tyvärr inte varit med om någonting själv...
Förresten!
OT igen, men lägesrapport, bara! 
Var ju hos läkaren idag.
Blev tablettbehandling nu. Glipizid heter medicinen. 
Blodsockret måste ju ner, så det är ju inget annat att göra, tyvärr...
Men det finns väl något slags "mening" med detta med!
Att se om hälsan är ju alltid viktigt. Och gå ner i vikt likaså!
Själv är jag ganska mörkrädd av mig, (och tror helt klart på att det finns mer som inte alla ser) och dum som jag var satt jag och läste denna tråd igår innan jag gick och la mig. På natten gick jag upp för att gå på toa och gick genom vardagsrummet, och fick hjärtat i halsgropen eftersom det stod nåt vitt i hörnet. Men det tog inte många sekunder innan jag insåg att det var min provdocka som min klänning som jag håller på att sy hänger på med ett vitt påslakan över sig... *suck* vilken fantasi man har ibland.
Jo det är lätt att bli hispig över ingenting...
Min-Ah: min mammas medium finns i Olofström eller Sölvesborg.. mamma bor i Bromölla och det är inte så långt från Kristianstad där jag förmodar att du kommer ifrån.. (sett dej skriva i Kistianstadstråden tidigare) Jag kan fråga min mamma vilken det är hon varit hos så kan du ju själv kolla upp om du har lust. Jag återkommer med mer info.
För ett år sedan ungefär låg ett ägg knäckt på golvet och någon hade slängt skalet i slasken när vi vaknade på morgonen, dessutom fattades ytterligare ett ägg från paketet.
När vi var mindre kunde jag och min kompis läsa varandras tankar vi testade flera gånger med lyckat resultat varje gång. En gång som jag kommer ihåg extra mycket hade jag ritat ett rött äpple på en lapp och gömt den sen kom min kompis in och jag frågade vad jag tänkte på och hon sa "ett rött äpple". Men som sagt det var när vi var små.
Jag är uppvuxen i ett hus där det "spökade" huset var från 1800-talet och man kunde höra barn skrika, kvinnor prata om att laga mat och gå till ån och tvätt mm. Ett flertal av mina släktingar har vaknat av att ha hört röster från köket fast när de kollade var köket tomt. Jag har aldrig trivts så bra som där och kan bara minnas att jag verkligen var rädd i det huset en gång. Då var jag ensam hemma och runt 7år. Jag hörde en gubbe gå i farstutrappen upp mot andra våningen. Han hostade ett flertal gånger och hasade med skorna. När jag kollade var där ingen. När jag hört det några gånger och kollat varje gång ringde jag till mamma och pappa och var jätterädd. Som tröst fick jag gå ner och hämta in min hund som älskade att kolla på tv. Lovar hela huset var tänt och jag (skräckslagen) med hund satt framför tv:n när mina föräldrar kom hem.
Tror det var samma gubbe som skrämde mig som visade sig i trappen för mina bröder. När de frågade vem han var och skulle ta tag i honom löstes han upp mitt framför ögonen på dem. Läskigt..*S*
Puffar lite...
Lite sådär läskigt att läsa denna tråd, jag som är så mörkrädd och allt 
Men jag tror definitivt på att det finns saker som inte går att förklara. T.ex. har jag varit helt säker på könet på mina barn, ingen tvekan alls eftersom de varit med i mina drömmar från början.
Håller med, lite läskig tråd dethär. Jag är "skeptiker", har valt att inte tro på sådant här eftersom det bara får mig att må dåligt. Det är ju faktiskt ett val man kan göra. Nåja, det är en annan diskussion.
Vad jag ville säga var:
En kväll när jag var hemma ensam satt jag och såg på ett oförklarliga-saker-program på TV. Jag blev skitskraj. Hur rädd som helst. Så jag sms:ade min bästa vän mitt i natten och frågade om jag fick ringa. Jag visste att han, superskeptiker som han är, skulle kunna lugna mig och prata sans i mig. "Ring" (eller nåt sånt) svarade han. Under det samtalet förstod jag att Han var mannen. Att det borde vara han i mitt liv. Det var verkligen då jag blev kär.
Nu några år senare skall vi gifta oss och jag har aldrig varit så lycklig som nu.
Aperopå det där med mannen...
Jag o min nuvarande hade ett halvårs uppehåll för ett bra tag sen. I alla fall. Jag var fortfarande vaken klockan fem på morgonen av någon anledning. Hade legat o vänt o skruvat på mig i flera timma i sängen och kunde inte sova.
Slutligen så bestämde jag mig för att skicka ett sms till honom och föreslå en fika. För jag ville verkligen träffa honom.
Samtidigt som jag håller på och skriver ringer han mig. Han låg också vaken. Han satte sig på första bästa buss och åkte hem till mig. Och det har vart vi sen dess och nu ska vi gifta oss.
Jag tror definitivt på ödet.
