mitt hjärta är ditt på latin

Hej!
Det borde heta något i stil med

cor meum teum est

...om det nu är så att meum och teum är just neutrumformerna av de possessiva pronomina... för cor (som betyder hjärta) är neutrum...

Hm... någon annan kanske kan rätta mig?
/FruRT

Inte latin, men väl 1500-tals franska --> mon coeur avez (du har mitt hjärta)... Inte precis det samma, men ganska fint. :)

Info om den franska texten - kommer från en engelsk 1400-tals ring.

"The original ring inscribed in period French has the letter "o" in coeur replaced by a heart. From the Ashmolean Museum in Oxford founded in 1683, the first public museum in England."

Jag gillar att o:et i "coeur" var ersatt med ett hjärta i ringen... gulligt!

Men fortf. inte vad du letade efter: sorry! :)

Hmm, ordet din i fruRT's latinska variant borde kanske snarare spegla givarens kön än ordets cor's genus? Isåfall ska det vara tuus/tua, beroende på vem av er det syftar på (tuum in neutrum). Meum är mycket riktigt "min" i neutrum, så det är nog helt i sin ordning.

Hm, vet inte om exakt detta finns med men här är en sida jag använt mig av vid tillfälle.

www.johny.nu/citat.asp

Vet att mitt hjärta heter Imo pectore, så det jag vill veta är "är ditt"

Hm, är ditt borde alltså bli tuus eller tua est, beroende på om det syftra på en man eller kvinna.

Men Imo pectore? Jag undrar, jag. Dels är det knappast nominativ, det ser ut som dativ eller ablativ, så du måste hitta grundformen för att ha det som subjekt i en mening. Jag kan dessutom inte hitta ngn av dem i lexikon (men det kan bero på böjningsformen, jag vet inte riktigt vad jag ska slå på), men pectore ringer en klocka - skulle dock säg att det är ett mer medicinskt ord för hjärta och cor ett mer poetiskt.

Nä, nu hittar jag pectus = bröst, bringa och det står att det i poetiska sammanhang ofta används i pluralis (pectores, tror jag). Men det framgår inte tydligt vilket genus det är.

pectore används iaf i citatet "av hela mitt hjärta"

Ah, men då är det ablativ! Pectur i grundform (som du använder som subjekt i en mening, som den du vill ha fram t ex).

Imo vet jag fortfarande inte vad det är. Men möjligen är det medeltida och isåfall står det inte i mitt lexikon (som är klassiskt). Men en ablativböjning (eftersom det här ihop med ett ord i ablativ) är det också iallafall! Ibland tog man sig ju friheter med grammatiken för att det skulle funka med versfoten i en dikt.