Är det viktigt att ha gemensamma vänner?

Eg bra, men bäst är nog att prata om det när det inte är fest.

Vad sa han då?

Att han inte visste vad han skulle säga, att han skulle ta en taxi hem direkt (det sa jag att han inte skulle göra), att han älskar mig och så ville han inte att vi skulle avsluta samtalet men jag sa att jag inte ville prata, bara att han skulle veta att jag var ledsen för att jag fick vara hemma och aldrig vara med.

hur gamla är ni egentligen?

Får för mig att ni är rätt så unga...

Det kan vara vanligt i unga år att inte riktigt tänka sig för när man umgås grabbar emellan...

Vi bor uppe i Iggesund, en bruksort på 2900 invånare, här är det extremt svårt att bli socialt accepterad o bli insläppt i samhället... här regerar kärringmaffian och klubben för inbördes beundran...

Men tack vare att jag är supersocial och är gift med en 14 år äldre man har jag fått mycket gratis.. Min man är 42 år gammal och i hans åldersgrupp umgås man mycket par o familjevis.

Vi har även barn så det är mycket gratis när man ska på dagis, skolmöten och man träffar makens kollegor både här och dår...

Tycker allt han kan komma hem. Se till och prata ut och förklara hur du känner det. Du mår ju helt enkelt inte bra av situationen som den är. Och det är din sambo delvis skyldig till. Att aldrig få vara med gör att man känner sig ensam och övergiven. Jag hade nog ställt krav på att även han försöker hjällpa till att skaffa gemensamma vänner till er.

Håller en tumme att det löser sig. Massor av styrke kramar från Katten

Nja, så jätteunga är vi inte, båda är över 30...

Åldern spelar ingen roll tycker jag. Ibland är det svårt att komma in i en orts gemenskap. Själv flyttade jag till Kristianstad i unga år och har bott där större delen av mitt liv. Där var det också svårt att lära känna folk. De släppte liksom inte till. Jönköping har inte heller världens bästa rykte, men om jag jämför tycker jag 100 ggr bättre om denna staden än Kristianstad. Men sen sökte jag aktivt folk på nätet som var från Jönköping och har fått flera goda vänner här.

Oj då. Jättekonstigt att du inte blir medbjuden. Och det ligger väl INTE på dig att se till att du blir det. Visst är det en bra idé att du och din sambo bjuder hem vännerna till er ngn gång. Men visst är det väl ändå så att nu när du är nyinflyttad får väl din sambo också ställa upp för dig.

Är alla hans killkompisar singels? Om inte, dvs om det är andra par med på den där festen så är det för jä-ligt rent ut sagt, att du inte är medbjuden.

Det är både singlar och par med på festen.

Har man barn brukar det vara lite lättare att få kontakt. Har man bara jobbet och sambon att tillgå är det lätt att det blir ensamt. Drar han sen iväg på fest ja då sitter man där själv. Ingen rolig eller acceptabel situation tycker jag.

Vi har inte så stor vänkrets nån av oss. Vi kan umgås med varandras vänner utan problem, men jag föredrar mina, eftersom jag inte känner nån direkt gemenskap med hans. Tror han tycker likadant.