Blodning under graviditet

Hej!

Du kan säkert få bra svar på denna sida, men mitt tips är att du tittar på www.kanalen.org/foraldrar/
där finns flera diskussionsforum kring missfall, graviditet, att bli med barn (bebisverkstan) mm. Där finns alltid många som vill diskutera och är i samma situation. Själv är jag lycklig mamma till en pojke på 5 månader, men hade tyvärr ett tidigt missfall innan (det började med blödining-inte ont, men man kan ha blödning och allt är normalt ändå!). Hoppas att det går bra för dig. Missfall är jättejobbigt även om det oftast går bra sedan!

Jag fick en blödning som rann ordentligt i v.12 (då man ska börja att känna sig lugn)
Var och kollade mig - allt var bra.
Det fortsatte till och från i 3 veckor.

Livrädd varje gång, det enda besked jag fick var att det inte är så ovanligt och att det kan bero på att när moderkakan bildas så blir det något slags överskott som kommer ut.

Det var min andra graviditet, allt gick bra och sitter nu med min 1 1/2 åring i famnen.

Det behöver alltså inte betyda fara, fast det är en obehaglig upplevlse.
Ta det lugnt det är inte så ovanligt som man kan tro.'Lycka till!!

Modestysnake
stressa dig inte gumman.....ta det lite lugnt och vänta ......det är säkert ingenting.

Vi var pa sjukhuset i morse. Jag kanner mig inte gravid langre (livmodern och brosten kanns som vanligt igen), snarare lite mensont, sa jag tankte pa vagen dit att till 99.9% sa kommer fostret att vara dott. Vi hade en underbar lakare, hade ett valdigt osentimentalt samtal. Till slut gjorde vi ultraljudet och den dar lilla promillen vann! Hjartat pickade! Men fostret sa litet ut, jamfort med berakningarna av befruktningsdatum, sa vi ska ga tillbaka om en vecka. Jag hoppas inte pa nagot langre, vill inte bli ledsen igen.

Hoppas att jag inte stor nagon nu med att skriva om graviditeter, men jag tankte att nagra av er ville veta och ja, det kandes lite kul att beratta.

där ser du gumman....bara lugn ingen fara alls.....min kusin födde en liten dotter som vägde 3.890 Kg och hon är själv en jätte liten själ...hennes dotter var under normen under hela första halvan av graviditeten och växte bums under sista två månaderna och var hur stor och lång som helst...ta det bara lugnt och stressa inte allt blir bra ska du se....den där lilla promillen visar att din pappas flickvän har rätt...
massa lugnande kramar på dig
och jätte gulligt av dig att du berättar om hur det går för oss
Jag känner mig hedrad i alla fall
SB

Åh, vad glad jag blir för din (er) skull! Håll oss underrättade i fortsättningen också - om du vill förstås :).

Vad skönt att det gick bra, jag ska hålla tummarna i fortsättningen för er!

/Lollan

Åh, vad bra!!!!!!!!!!!!! Är verkligen glad för dig!!!!!! Det kan ju vara så att du tillhör den lyckliga skaran som har lite "problem" med spänniga bröst osv...

Jag håller tummarna för dig!!!!

Tack alla, men det gick inte sa bra till slut i alla fall. Missfall i lordags morse.

Otroligt trist, men jag kande nog pa mig att det inte skulle funka... Var mer ledsen i veckan nar jag insag att nagot var fel.

Men livet gar vidare, jag tanker framat. Hoppas alla ni som ar i samma sits kan gora det med.

Kram

Är så ledsen för er skull Modestysnake. Att missfall är vanligt och att det oftast går bra nästa gång är ingen tröst för dig just nu, även om det kan vara bra att ha det i åtanke.

Sköt om er och lycka till!

modestysnake

jag är ledsen för din skull men som du säger det är väldigt bra att se fram emot nästa tillfälle..den här gången var det nog inte meningen......jag tror starkt på ödet......har dessutom i ngn annan tråd läst att det ibland kan vara fel på bebisen och då stöter kroppen ifrån sig bebisen och tänker man så kan man ju kanske se lite positiv på det hela......vet att jag svammlar men jag vill bara att du ska hålla kvar din positiva attetyd.....det kommer att fixa sig.
massa kramar på dig
SB

*kramar bara om, eftersom de "rätta" orden inte kommer fram*

Gråter när jag läser om ditt missfall. Miste själv mitt första barn i graviditetsvecka sju, för åtta år sedan. Har nu tre härliga ungar, men tänker nästan dagligen på det barn jag inte fick lära känna. Brukar trösta mig själv med att min pappa nog tar hand om barnet uppe i himlen.

Alla mina tankar till dig. Sköt om dig och din man. Hoppas att du får stöd av folk omkring dig. Jag läste allt jag kunde om missfall, för att lära mig, och det hjälpte en bit på vägen.

Även om det är vanligt och oerhört många drabbas, är det en förlust. Det är ett efterlängtat barn som gått förlorat. Jag önskar dig all lycka med en ny graviditet, men ta dig först tid att sörja. Jag känner verkligen med er.

Kram Ninna

Eftersom jag inte forvantade mig att bli gravid fran forsta borjan sa kanns det inte sa hart. Det var tva underbara veckor av drommar och framtidsplaner, men nu ligger de pa is och vi hittar andra guldkorn i vardagen, saker att vara glada over. Vi star i ko for IVF, visst det vore skont att slippa det, men huvudsaken ar att vi har varandra. (Jag tycker inte synd om mig sjalv, snarare om vaninnor som inte hittat sitt livs karlek annu, jag och maken har manga chanser pa oss.)

Sunshine!

Låter underbart att du har en sådan attityd till det hela, Modestysnake. Önskar er all lycka med IVF och allt annat i framtiden.

Jag levde med Ulceros Colit i 5 ar, det var fruktansvart jobbigt. Men jag larde mig nog hur man tacklar "medicinska bakslag" (om man nu kan det, detta ar inte en utmaning till hogre makter att prova mig!).

Modestysnake!!!
Jag hoppas att du blir gravid snart igen. Nu vet du i alla fall att du kan bli det. Kram på dig!!
Skriv gärna igen om du blir gravid i framtiden.
Stort lycka till!!!

Hej modestysnake!
Jag vill bara önska dig lycka till i fortsättningen. Jag är säker på att det kommer ordna sig för dig.
Jag har Crohns sjukdm och vet hur hemskt det är med medicinska bakslag, åtminstonne då det gäller tarmsjukdomar.
Många kr