Hur vågar man ha en dyr ring?

Jag förstår faktiskt heller inte varför EmMa mfl är rädda för att smycken på sig i Sthlm. Jag åker ofta tunnelbana, såväl mitt på dagen som på natten, och är aldrig orolig för att bli rånad. Det handlar ju (för det mesta) om att tänka efter först. Jag sätter mig t ex aldrig i en tom tunnelbanevagn precis som att jag aldrig går ensam genom en mörk park eller sätter mig på en tom busstation. Hamnar jag i en situation där jag möjligen skulle kunna hamna i en sådan position väljer jag att i stället ta taxi.

Visst kan oturen vara framme även om man vidtar försiktighetsåtgärder men jag tror som många ovan, nämligen att om någon bestämt sig för att råna mig gör han/hon det oavsett hur min ring ser ut. Jag skulle aldrig drömma om att ta av mig ringen, möjligen kan jag tänka mig att vrida på ringen som Gun gör, om jag av någon anledning finner att jag är i en utsatt situation.

Jag har svårt att tro att det sitter någon och spanar in och värderar ringen innan dom ger sig på en. Jag tror att det är tillfälligheten som avgör. Om man då har en ring som kostar 100 eller 100.000 så är ju förödelsen den samma: Du har blivit rånad! Och försäkringen täcker ju ringen men kränkningen är ju lika stor vare sig ringen var liten eller stor, dyr eller inte.

Jag tycker mao inte att det är rätt anledning att välja en billigare ring bara för att man är rädd att bli rånad.

Hejhej

Emsipemsi: Förrförra gången jag var i stockholm hände en rätt otrevlig grej, där jag hade blivit av med min ring - så slipper jag gå in på detaljer.

Har flera kompisar boendes i stockholm och 50% av dem har råkat ut för saker där de blivit av med sina mobiltelefoner och plånböcker.

Senast veckan innan midsommar blev min blivandes kusin nedslagen vid slottet.

Jag tror nog inte att det händer nåt när jag är i stockholm, men hade jag haft en dyr ring så hade jag nog tagit av den i förebyggande syfte. Just för att vi inte har så mycket pengar osv...

Nämen nu....

Lika väl som jag har rätt att gå klädd hur jag vill utan att bli våldtagen måste jag väl få ha en dyr ring på fingret utan att bli rånad! Varför ska vi tjejer alltid gå omkring och vara rädda?? Jag blir så ledsen!!!

Jag tänker bära min dyra ring med stolthet, och jag vägrar anpassa mitt beteende, mitt sätt att klä mig eller mina smycken efter att det finns människor som inte fått lära sig att skija på "mitt och ditt" och "ja och nej"!

CyberPet: kostade din ring bara 300kr???

Vill någon lägga 60 000 kr på en ring så varför ska de inte få det. Så länge de har råd och verkligen vill. Däremot tycker jag det är fånigt att köpa en såpass dyr ring för att överglänsa alla andra (vilket det nog tyvärr rätt ofta handlar om, det finns jättemånga snygga billiga ringar.).
Är man så rädd om sin dyra ring att man måste snurra på den när man sitter på tunnelbanan eller är ute och går sent på kvällen så ska man kanske tänka om. Är det inte mer värt att ha pengar över till annat och att slippa vara rädd för att få en kniv mo halsen än att överglänsa sina vänninor?

Det tycker jag.

Näe, Eva, för mig fanns det inga snygga billiga ringar (min kostade iofs "bara" 16 000 och inte 60 000....).

Varför är det ingen som tror på att man kan vilja ha en snygg och dyr ring BARA för sin egen skull?!!

Jag har inget intresse av att överglänsa någon, tvärtom, berättar inte gärna vad ringen kostar, tycker nästan det är lite pinsamt att den är så dyr (kanske beror det på att jag sett alltför många okunniga och dumma kommentarer om detta här på forumet...).

"Hur vågar man ha en dyr ring"?
För mig har ringen inget med hur mycket den i själva verket kostade. Ringen har ett otroligt affektionsvärde för mig och går således inte att mäta med pengar.
Dyr för mig har inget med priset att göra, utan snarare hur värdefull ringen är för mig. En symbol för våran kärlek, en vilja att dela livets alla prövningar i såväl glädje som sorg.
Att vara rädd för att bli rånad kan man nog vara, men om man ständigt och jämt skulle oroas för det så har man nog missat glädjen i att få leva detta liv.

Nina, ja den kostade 300:- då den är en slät 18K guldring som är gjord av eget guld. Värdet på ringen är högre, men mer kostade den inte att göra. Min förlovningsring kostade 1700:- att göra och värdet på den är mycket högre då jag hade egen diamant som de monterade i. Men som jag sa, det är helt ointressant vad ringen kostar. Man SKA inte behöva vara rädd för att bli rånad, oavsett om det är på en ring kostar 30.000 eller 300 kronor.

Jag har själv bott i Stockholm och har blivit av med min plånbok, en kille lyckades norpa den ur min väska (såg honom springa iväg). Kränkt? Njae, det tycker jag inte. Mest blev jag förbannad för att det skulle bli ett litet hel-vete att fixa nytt bankkort, körkort osv. Hade inte ens tunnelbanekortet kvar att ta mig hem med.

Hade dock otrolig tur då jag bara hade 70:- i kontanter och tjuven ingen talang för basket. Han hade nämligen försökt slänga plånboken i en papperskorg, men missat och en vänlig själ hittade den och ringde mig tack vare att min adress stod på mitt lånekort. Fick till och med tillbaka körkortet och checkhäftet på detta sätt och killen i sin tur fick en stor blomsterkvast att ge till sin flickvän.

Sen tror jag att man kan utstråla rädsla och därför bli ett lättare offer. Att utstråla självsäkerhet och titta folk i ögonen kan vara ett sätt att klara sig undan grövre brott.

För mig är ju min 300 kronorsring värd lika mycket som en ring som kostar tio gånger mer just därför att det är min vigselring!

Petra

Håller med Kicki helt och fullt!

Och Eva, är du lite avundsjuk?! Konstigt att en del alltid tror att för att någon väljer något som är dyrare än någon annans så beror det på att man vill överglänsa.... märklig inställning. Man tänker väl inte att jag ville egentligen ha den där ringen för 40 000 men eftersom jag känner en som har en ring för 38 000 så ville jag överglänsa henne och därför tog jag den här för 60 000! Så dum tror jag inte någon är!

Nä tjejer, var glada för era ringa och gläds åt andras glädje också!