Tack så mycket, för både medlidande och komplimanger! Det är faktiskt väldigt skönt att få att både ock.
BornToBeBride
Jag hade en underkjol med ringar och lite tyll på. Det var ganska skönt att ha faktiskt. Du kunde ju i princip stå hur du ville, för det var ingen som såg det ändå. Det blev ganska avslappnat på något sätt. Underkjolen hyrde jag där jag köpte klänningen. Kan du inte ta med dig kjolen och gå till en affär och be dom hjälpa dig? Om märket säljs i Sverige kan du ju gå till en butik som säljer just det märket, så vet säkert expediterna direkt vilken kjol du ska ha.
maria06
MS är en brutal och hemsk sjukdom. Jag tror att jag har skärmat av mig ganska mycket för hur dålig han var, innan han gick bort. Jag ville liksom inte se hans lidande, för jag stod inte ut själv. Nu börjar jag kunna ta till mig vilket liv han hade, och därför också känna vilken befrielse det måste ha varit för honom.
Vi har börjat gå igenom hans saker och jag har därför bläddrat igenom mängder av hans fotoalbum, och då har jag fått tillbaka bilden av hur min far var innan han blev sjuk. När han hade en egen personlighet och inte bara var sjuk. Förstå mig rätt. Han var ju sig själv i personligheten, skojglad och tyken t ex. Men eftersom han tillslut blev totalförlamad kunde han ju inte göra saker som han gillade att göra, fotografera, odla, laga mat t ex.
Men som sagt, den bilden finns hos mig nu, och den tröstar jättemycket.