PMS!
Den här gången är jag iallafall medveten om att jag har PMS. Igår var jag överkåt och stingslig, idag är jag orolig och rastlös. Det hör ju till undantagen att ha den insikten, men det är inte mindre jobbigt för det.
Fanskapet sätter igång uppemot två veckor innan mens. Jag blir deppig, lättirriterad, trött, öm, seg, uppsvälld. Ju närmare mensen jag kommer, desto värre blir det. Dagarna innan kan jag bli helt förstörd, ligga och gråta i flera timmar för ingenting, och det är inte helt ovanligt att jag är så nere att jag vill ta livet av mig. 
Jag medicinerar sedan 10 mån. tillbaka mot depression och panikångest. Medicinen hjälpte tidigare mina psykiska PMS-problem, men inte nu längre. Tanken har slagit mig att problemen kan bero på mina mini-piller, men kan/vill inte byta, då jag provade tre sorters p-piller, och tre sorters minipiller, innan jag hittade de jag äter nu, som är de enda som inte tycks ge mig samma problem som de tidigare (p-piller: huvudvärk, depression, synproblem. Minipiller: blödningar varannan vecka.).
De fysiska problemen kan jag leva med, men det är jobbigt att bli så lättretlig och deprimerad. Vad kan man göra åt saken?