PMS!

Usch, PMS är riktigt jobbigt. Själv blev jag ständigt deprimerad av mini-piller och p-spruta. Det var så illa att jag grät varenda dag och hatade mig själv och ville inte leva. Jag har kommit underfund med att jag inte tål gulkroppshormonet som finns i mini-piller mfl.

Nu har jag bytt till p-piller (är inne på min 3:e sort nu) och det är mycket bättre. Jag har upplevt att jag mår psykiskt bättre av de p-piller med låg halt av gestagen än de med högre halt.

Just nu har jag ett p-piller på prov för att se om min pms lindras och jag inte får några andra biverkningar. Om min pms fortfarande är kvar så har min gynekolog rått mig att ta serotinin (det finns i en form av "lyckopiller" som man inte blir beroende av) de dagar jag har pms för att blockera det som orsakar pms.

Pms är inte kul att leva med, det förstör så mycket för en själv men även för omgivningen. Kan det vara en lösning att börja med serotinin, om du nu är nöjd med de mini-piller du tar, eftersom du vet när du får din pms?

Har du en bra gynekolog som du kan gå till och prata om dina besvär? Jag hoppas att du hittar en lösning på dina besvär och önskar dig lycka till. :)

Tack för ditt svar. :)

Det låter som att det kan vara minipillerna som spökar, även om jag tidigare ätit sorter med högre gestagenhalt än mina nuvarande, utan att ha haft samma problem (eller så har jag bara saknat insikt).

P-piller kan jag inte äta, jag mår jättedåligt av dem, och tänker inte ge mig på en runda igen. Förra gången hade jag ständig huvudvärk, tryck över bröstet, ögonen blev ljuskänsliga, etc.

Äter som sagt antidepressiva, en sort som påverkar både serotonin och noradrenalin. Vore kanske idé att prova med en något höjd dos under PMS-dagarna. Jag har så pass mycket insikt och vetskap om mitt psykiska tillstånd och min medicinering, att jag vågar mig på att fippla på egen hand. ;)

P.g.a. ung ålder och omkringflyttande, har jag ingen stadig gynekolog. Jag trivs dock med den jag träffade senast jag uppsökte gyn, och jag fortsätter med all säkerhet att gå till henne. Ska bara få tummen ur och ringa gyn först... Man drar sig ju alltid. ;)

Man reagerar ju olika på hormoner. Det kanske är östrogenet som du inte tål så bra. Om du mådde bra tidigare av mini-piller (tog du samma sort då?) så kanske det är de andra tabletterna som du tar som påverkar din pms.

Det är bra i alla fall att du vet vad dina mediciner påverkar osv. :) Jag antecknar alltid nu förtiden biverkningarna jag får av mini-piller, p-piller osv för att lättare kunna hitta piller som passar mig. :)

Skönt att du trivs med din nuvarande gynekolog. Hoppas att hon kan lindra dina pms-besvär. Du får skriva sen och berätta hur det går. Jag är väldigt intresserad av att veta vad som hjälper mot pms. Själv har jag en månad kvar av min "utvärderingstid" av min p-piller och då ska jag välja om det blir "lyckopiller" eller fortsätta som vanligt. Det kanske blir "lyckopiller" i vilket fall som helst eftersom jag kanske måste ta serotinin mot min migrän och ögonbesvär. Det låter nästan som att serotinin är lösningen på allt. :D

Östrogen kan det inte vara - minipiller är östrogenfria.

Nu äter jag Mini-Pe, tidigare har jag ätit Cerazette, Exlutena, och Follistrel. Med Follistrel måde jag väl relativt bra (men hade blödningar varannan vecka), men var tvungen att byta till Mini-Pe då Follistrel tog slut hos leverantören. Nu har jag inte blödningar så ofta, men har istället riktigt ordentlig PMS.

P-piller som jag tagit är Tri-Novum och Mercilon, och där berodde problemen på östrogen.

Fr.o.m. imorgon ska jag öka intaget av antidepressiva, och se hur jag mår då. Så snart jag får mens går jag ner i dos igen.

Jo, jag vet att mini-piller inte innehåller östrogen. Det jag syftade på att det måste vara östrogenet som finns i p-piller som du inte tål. :)

Du får rapportera hur du mår. Hoppas att det fungerar. :) Ska du inte rådfråga med läkare innan du ökar dosen, för att vara på den säkra sidan?

Ah, då var det jag som missförstod dig. Jo, givetvis är det östrogenet som gör att jag inte mår bra; alla besvär försvann direkt, eller kort efter, jag slutade med p-piller.

Maxdosen med Efexor (som min medicin heter) är på 300 mg. För tillfället äter jag 150 mg., och kan öka till 175 mg. utan att riskera överdos. Då jag ätit den så länge, och det här är dessutom andra omgången, har jag så bra insikt om biverkningar och utsättningssymtom, att jag nog ska klara av det. Första gången jag medicinerade, satte jag ut (=slutade med) medicinen på egen hand, utan några påtagliga problem. P.g.a. av felräkningar har det hänt att jag ibland dubblat dosen, eller helt glömt, så även sådana förändringar är jag medveten om hur jag reagerar på. Jag rekommenderar givetvis inggen att på egen hand fippla med sin medicinering, men anser att jag med min erfarenhet av och kunskap om mitt medicinerande på egen hand kan göra vissa justeringar. :)

Det blir definitivt inte lättare av att insikt om sin PMS!

Det dag tre, jag har varit vaken i ungefär två timmar, och jag drivs till vansinne (trots en 50% dosökning av mina antidepp)! Antingen börjar jag snart spontant storgråta, eller så mördar jag någon. Eller båda två samtidigt! Tur att inte sambon är hemma, för han hade fått det hett om öronen...

:(

...skriver illa gör jag också...

Det låter inte kul. :( Hur lång tid tar det innan tabletterna verkar?

Jag har också min PMS nu och igårkväll var jag fly förbannad, hade stor lust att kasta datorn ut genom fönstret. Jag blir som helt förbytt när jag har PMS och alla komplex som jag haft tidigare dyker upp. Händer det för dig också?

Blomman:

När man precis börjar med antidepp. tar det uppemot en månad eller två innan de får full effekt, men när man väl är "inne i det", märker man (jag iaf.) förändringar relativt fort (=samma dag), således borde jag känna av min doshöjning nu, men det gör jag inte. Misstänker att Efexor har börjat tappa sin effekt på mig. :(

Min PMS yttrar sig på samma sätt. Jag känner mig tjock, ful, finnig, och högst oattraktiv. Humöret sjunker drastiskt, och jag kan bli sk*tförbannad på ingenting. Nu går det t.o.m. så långt att jag börjar ifrågasätta mina känslor för sambon. :( Jag VET att jag älskar honom, men när jag har PMS tycks jag vara oförmögen att känna något annat än ilska, vrede, sorg, etc.