Kan jag offra Sverige för kärleken?

Det dar ar sa svart!

Jag har flyttat till Tjeckien for min sambos skull, han bor och jobbar har (har ett jattebra jobb har) och ar tjeck. Jag har bott har i over ett ar nu men ska hem till Sverige for att avsluta studierna som kommer att ta ca 3 ar tror jag, sa vi kommer att ha ett distansforhallande.

Jag vet precis hur du tanker och kanner - ibland far jag utbrott och ar bara sa j-vla less pa alla tjecker som inte kan engelska (inte ett ord!), staden (det ar sa litet... hans hemstad ar ganska litet, jag gillar Prag mycket dock eftersom det ar internationellt), pa att det inte finns nagot att gora... man kanner sig isolerad, saknar vannerna osv.

Hur mycket jag an alskar min sambo sa har jag sagt att jag kommer inte att kunna bo i hans hemstad i framtiden, sa mycket kan jag inte ge upp. Jag har inte en san stor karlek till Sverige som du har, men jag star inte ut med att bo i en liten stad dar ingen pratar engelska (jag talar inte tjeckiska), jag vill ha mer liv och rorelse. Som du sager har du upplevt det andra redan, London, Frankrike - kan du verkligen tanka dig att bo dar i din stad i FInland resten av livet? Tank pa vilka slitningar det kan bli mellan er i framtiden om du inte ar lycklig dar du bor!

Jag och min sambo har kommit overens om att vi kommer att flytta antingen till ett annat land (engelsksprakigt) eller Prag i framtiden. Din sambo maste val kunna kompromissa med dig - om inte DU ar lycklig dar ni bor?! Om han alskar dig sa kan han kompromissa, precis som du har gjort nu! Du har ju anda provat at bo dar ett tag nu och du trivs inte. Han sager att hans liv finns i staden dar ni bor, men ditt da?

Nej jag rader dig att tanka igenom det riktigt noga samt tala med din sambo igen, det har ar din framtid det galler. Det ar inte kul att vakna upp en dag och inse att du slosat bort ditt liv dar du inte ar lycklig (aven fast du ar lyckling MED HONOM) - det kan gora dig riktigt bitter i framtiden... prata med honom innan ni gifter er eller skaffar barn!

Kanske ett forslag ar att flytta till Helsinki - en storstad med liv och rorelse, sakert mer folk som talar engelska och svenska, fast det anda ligger i din sambos hemland sa att saga?

Nar jag laser ditt inlagg blir mitt spontana svar. Nej det tror jag inte. Om du kanner sa redan nu sa tror jag inte det blir lattare i framtiden. Din pojkvan borde vara mer open att ga dig tillmotes vilket ar ett maste om man kommer fran tva olika lander.Jag bor i Italien sedan manga ar med "tyvarr" hade jag redan bott i Italien 5 ar nar jag traffade min man sa jag kan ej skylla pa honom. Jag saknar aven Sverige i perioder men skulle nog ej vilja flytta hem eller har de funderingar du har. Jag ser det som svart for er om ni redan har dessa problem. Tycker dock att Helsinki som Frances foreslog skulle vara en bra kompromiss.

Tack för svaren,
Håller med om att han borde kompromissa, men vilken nytta gör det att flytta om det gör honom olycklig. Då hamnar han i sitsen jag är i nu. Han är för rotad i staden vi bor i. Och ska jag välja stad väljer jag nog denna, har ju lite kompisar och även hans kompisar som är gulliga mot mig (men fortfarande finnar). Men visst, det är så himla orättvist att bara jag måste offra något. Han håller med och har skuldkänslor för det. Men vad hjälper det mig? Nej, jag måste välja, honom eller Sverige.

Men ursakta for att jag sager det, jag tycker han later valdigt egoistisk! Vadda han ar djupt rotad dar? Men du da, du ar ju djupt rotad i Sverige? Alltsa, jag tycker att han later valdigt egoistisk eftersom han inte ens PROVAT - du har ju iallafall PROVAT! Tank om han skulle fa en massa kompisar om ni flyttar till Sverige da? Eller till nagot 'neutralt' land for er bada? Det ar ju latt att bara sitta och skaka pa huvudet och saga att 'nej jag aker ingenstans, jag ar for djupt rotad', men for karleken provar man iallafall! Sen om han inte ar lycklig efter ett ar sa kan ni ju borja diskutera det har problemet igen, men han har ju inte ens testat!

Jag vet inte, jag tror inte du kommer att bli lycklig dar i det langa loppet, eftersom du redan kanner sahar NU! Ni maste kunna kompromissa. Eller sa far du valja... men det ar mycket svarare i framtiden att flytta darifran om ni har barn ihop eller ar gifta.

Nu later jag hemskt negativ men jag utgar ju fran mig sjalv... jag kan INTE tanka mig att bo i denna stad i framtiden... hela livet! Nej aldrig. Jag skulle do inombords om jag skulle vara tvungen att bo kvar har hela livet.

Jättebra att du är ärlig. Kan vara svårt att se saker utifrån. Jag förstår precis vad du menar. Jag har i och för sig inte sagt att han har bott i Sverige i 10 mån. Det var på orten vi träffades, vilken var en liten skitort på 5000 pers i kommunen. Där trivdes han inte. Min hemstad är större, 90 000, och självklart borde han inte utgå från att det är lika att bo där. Va skönt det måste vara att ha en "flyttbar" kille. Jag vet i o f s att jag inte är ensam om att ha en "stenstod" till kille.
Jag håller ju med dig och har sagt dessa saker till min kille men det hjälper ju föga.

Jag forstar, det ar ett stort dilemma. Det ar nog lite enkelt for mig att sitta och saga som jag gor nar jag inte ar i samma sits. Jag alskar ju min sambo granslost... men efter 1 ar har, dar manga av vara brak handlar om att jag hatar denna staden, sa undrar jag hur det skulle bli for oss om det nu skulle vara sa att han ville stanna har.

Men man kanske kan vanja sig? Kanske borjar du sakna SVerige mindre med tiden? Jag vet inte, det ar nog fragar du maste svara pa sjalv, gallandes dig :)

... och sen ar det jattebra att du har vanner i din stad, jag har inga vanner i min - ingen pratar ju engelska forutom hans kompisar, men det ar som sagt HANS kompisar...

Hej
Jag har nu bott utomlands i över 10 år och jag har haft perioder då jag har haft hemlängtan och inte trivts, speciellt för 5 år sedan. Jag och min pojkvän började bråka ofta och jag gjorde att han fick dåligt samvete. Blev arg på honom att jag inte kunde bo i Sverige och det var ju inte helt rätt. Vi började prata om att flytta hem til Sverige bara för en kort tid så att vi båda kunde se om det var det vi ville. Nu blev det aldrig så för vi flyttade här istället och vi stortrivs nu. Vi har nu hittat vårat hem och kommer nog inte flytta tillbaka till Serige. Kan ju aldrig säga aldrig såklart men så könns det nu. Det är klart att jag längtar efter min familj men de besöker ofta och vi åker hem till Sverige på våran semester. Men jag tror att om du inte känner dig helt lycklig där du är, kommer du i längden nog ta det ut över din pojkvän. Det gjorde jag. Men så länge ni kan hitta en kompromiss så skall ni väl båda kunna trivas där ni bor. Man kan inte leva ett liv utomlands bara för sin pojkväns skull, tror inte det håller i längden.
Prata med din pojkvän och försök att få honom att förstå.
Lycka till

Jag forstar precis hur du kanner dig. Jag bor i Spanien och saknar Sverige valdigt mycket. Jag har bott har i tre ar, och testade faktiskt att flytta hem efter tva ar. Det var dock svarare an jag trodde, under min utlandsvistelse hade jag idealiserat mitt hemland. Efter ett tag insag jag att jag saknade Spanien lika mycket som jag tidigare saknade Sverige. I alla fall, jag flyttade tillbaka och har nu forlikat mig med att jag inte ar 100% nojd varken i Sverige eller Spanien. Tyvarr...