Inte firad på mors dag... Besviken

MrsBolt: där e du ju!!1 Jag har sökt dig på en annan tråd ang klänning!!! Glad att jag hittat dig igen
Prata med din M2B, enda sättet att han ska få veta är att du säger det! Jag var också lite orolig igår men sent om sider så blev jag firad...men jag va ledsen innan måste jag erkänna. Stå på dig, alla kan vi bli ledsna och besvikna inget att skämmas över! Upp med hakan

Klart du har rätt att vara ledsen!
Lite kunde de ju ha firat dig, tex genom att ge dig frukost på sängen med en nyplockad blomma, eller att din M2b och barnen har bakat något. Det blir ju inte så dyrt!
Tycker du kan tala om för din M2b att du är ledsen att du inte blir lite mer uppmärksamad!

Heeej!
Ja, här är jag på mitt soligaste humör .
Ja, jag ska nog prata med honom men ikväll har jag haft en jättegråtattack så jag tror inte läget är det rätta....
Får nog ta det när jag är lugn och glad...

Måste bara säga att det finns folk som liksom jag själv alltid glömmer sånt här. Inte av illvilja, utan bara helt enkelt glömska

glömde fira min mamma... sitter alltså just nu o skäms...

Jag firade min mamma!

Kära du!
Jag tycker att du skall förklara hur ledsen du blev med "milda" ord. Inte skrika eller bli arg eller ngt sådant,utan bara precis förklara hur du känner dig.

Jag är likadan och faktiskt (!) hände en liknande sak mig häromdagen;jag har precis studerat klart ALLA Mina gymnasiepoäng som fattades för ett fullständigt betyg (vart fem år sedan j gick ut)... jag har verkligen kääämpat för detta och min sambo har peppat mig.. Men dagen då jag "tog studenten" (häromdagen) så vart det som ingenting... Min sambo sa inte ens Grattis, han sa att det vart bra jobbat, men inget annat? Jag är själv sån som älskar att uppvakta andra, både med kärlek, presenter och ord... Så jag blev så ledsen och slutade ju med ett bråk (om vad han tyckte och vad jag tyckte osv.) Men senare på kvällen så gick jag in till honom (låg och sov) och väckte honom & förklarade allt, hur ledsen jag blivit, att jag kanske inte skulle förvänta mig så mkt, men att jag iaf trodde jag skulle få ett "grattis" och kanske en blomma :)
Efter ngn timmes samtal så bad faktiskt min blivande om ursäkt, han hade dock inte tänkt sig för riktigt men inte heller förstått hur mkt d betydde för mig...

I helgen hade vi det alldeles fantastiskt, gjorde massa saker för att fira mig och det kändes verkligen jättebra. Det blev inga dyra kostnader trots att vi gjorde mkt, det var mest själva grejen att vi var tillsammans hela dagen och det vart Jag som blev firad...

Jag tycker absolut inte det är "en löjlig grej" att känna så här inför saker, men jag tror inte att man kan släppa det fråns man har tagit upp det till ytan... Önskar dig lycka till!!
Mvh
Englabarn

Det var tack vare den här tråden som jag blev påmind... fick nästan skrämselhicka...

Tack MrsBolt, utan den här tråden så hade jag gjort bort mig totalt..

Jag har glömt min kompis födelsedag idag...stackars Bettan hon e säkert jätte besviken på mig. Se här jag gnäller på män som glömmer morsdag men jag e då inget bättre

MrsBolt Klänningen har du hört nåt??????

Säg som det är att du blev lite ledsen över att inte bli ihågkommen på morsdag. Jag blev riktigt ledsen första året jag var mamma och hade i min enfald trott att min blivande i varje fall skulle säga ett grattis eller gjort ett kort från dottern men inget fick jag. Det som gjorde mig mest ledsen var att han mycket väl visste att det var morsdag och tyckte det var mycket viktigt att komma ihåg den, köpte present och vi åkte ut till hans mamma. Min blivande svärföräldrar gratulerade mig på morsdag i varje fall. Jag tog upp att jag blev stött av att han inte sagt ett ord till mig om att jag också är en mor, men han tyckte att han skulle fira sin mor och att vår dotter skulle fira mig. Jag blev mest stött av att han mycket väl visste att det var mors dag men ändå inte ens bemödade sig med att grattis när han tom köpte både blommor och present till sin mor.

Sen dess har jag blivit ihågkommen på morsdag, vi har som tradition att på mors och fars dag göra ett fotavtryck i gips av dotterns fötter, de har vi satt upp i en ram på väggen och man kan se hur fötterna har växt sen hon föddes. Tycker det är roligare då jag inte vill att det ska behöva kosta pengar att göra dagen speciell.