Misslyckad bröstförstoring?

Känner ju inte din väninna så är lite svårt att rådgöra. Först vill jag ändå bara säga att hon ska vara glad som har en sån vän i dig som bryr sig så mkt.

För det andra så verkar det lite som om din väninna kommit in i något typ mycket vill ha mer o det låter lite farligt. 50 mer eller mindre kan ju inte göra så stor skillnad om hon redan har stora. Sen har man ju hört att det är många som ångrar sig att de inte gjorde lite större. Har själv några väninnor som tycker så, men de har inte ekonomisk möjlighet att göra om sina operationer.
Försök att på ett fint sätt få fram vad du tycker utan att såra henne. Så att hon förstår att det är för att du bryr dig o är rädd om henne. Det kan hon ju inte ta illa upp för.

Jag kom till att tänka på att min sambos arbetskamrats f d har opererat sina bröst 3 ggr (o näsan 1 gång faktiskt). Hon har dessutom varit med i 2 TV-program. Ett där de visade hela operationen och intervjuade henne etc. Ett diskussionprogram där bl a hennes väninna medverkade och hade lite samma synpunkter som dig. Att hon tyckte Sarah (som hon heter) gick till överdrift. Lite anorektiskt beteende. Hon blev aldrig nöjd med sig själv utan ville hela tiden förbättra.

the normal chaos of love:

Din väninna är, som du ju vet, i sin fulla rätt att ha vilka tuttar hon vill. Jag håller däremot med dig om att det låter som lite mycket med 400 om man är 170/50. Jag är sjä'lv 170/60 och har just 400, men är rätt rund om rumpan, vilket gör att det ser helt ok ut.

Tror du att det skulle kunna funka med en kompromissväg, där du säger att du är orolig för att hon ska ångra sig och att hon riskerar att få fel sorts uppmärksamhet även om det blir jättefint. Föreslå henne att hon ska lägga in de extra 50 cc elelr vad hon nu vill ha och sedan gå omkring med dem i nån vecka, så att hon får prova på hur det känns. Kanske märker hon när den första glädjen över uppmärksamhet har lagt sig att det inte uppväger alöla idioter som ser byststorlek som direkt proportionellt till människovärde?

Oj, menade så klart lägga in i BH:n, inte i tuttarna.... Blev lite oklart där.

jag fick "bara" 17 av 20.. oj da.. men jag hade ratt pa alla fejk iaf!

fick 18 av 20

the normal chaos of love:

Jag klickade fake på de bröst som jag tyckte såg onaturliga/konstiga ut, och jag hade oftast rätt. Det är liksom inget positivt med att brösten ser "fake" ut. Om din kompis också gjort testet, så tycker väl hon samma sak? Eller klickade hon "fake" på de bröst hon tyckte var snygga?

Jag skulle utgå från det där testet om jag var du...

Sedan kan du ju påpeka att många vill förminska sina bröst för att de tycker att det är väldigt obekvämt/plågsamt med stora bröst, och att hon kanske skulle gå med sina ett tag och känna efter om hon inte upplever samma sak.

Jag fick 20 av 20!!!
Wow, det här med bröstmåste vara min grej.

The normal chaos of love:
Hur går det för dig? Löste det sig med din kompis?

Säg att du tycker att det är fult. Inget biter väl bättre än det?

Xite:
Och här är du och charmerar som vanligt?

Kan du förklara en sak för mig: Om dina argument i den andra tråden ("bröstförstoring") går ut på att man inte ska förändra sitt utseende för att samhället, omvärlden och våra barn inte ska må dåligt, varför ska man då säga till en medmänniska att han/hon är ful? Mår man inte dåligt av det?

Jag förstår dig inte riktigt...

hum vet heller inte så mycket om bröstförstoringar. men av vad jag förstått så är det ganska mycket. jag tycker det är tråkigt att hon känner att hon måste ha väldigt stora bröst föra att vara nöjd med sig själv. jag har själv väldigt små bröst och har underperioder i mitt liv övervägt att operera brösten större, min pojkvän har hjälp mig där att älska min kropps som den är.

alla tjejer som gör plasik säger att de gör det för sig själv, men nånstans kommer iden ifrån och det är ju från andra.
men de jag tycker du ska göra är att påminna henne om det, att göra det för sig själv och inte för någon annan. och att fråga om hon har tänkt på konsekvenser av operationen som tex, tyver så har många människor förutfattade meningar om tjejer med stora opererade bröst, att det kan blir problem at hitta kläder och underkläder kan i många fall bli dyrare med stor kupa och kort omlottmått.
kolla så att hon tänkt över hur det skulle vara att vara 80år och ha stora siliconbröst.

känner hon att hon att hon tänkt igenom alla de där sakerna, så är det nog inte så mycket mer du kan göra förutom att stötta henne eftersom hon räknas som en vuxen människa och har rätt att fatta sina beslut själv även fast du inte håller med om att besluten är riktiga. det här tror ja att du vet redan men endå ;)

hoppas det går bra och att du känner att du får de sagt som du vill säga! :)

Hej och tack än en gång för alla tänkvärda inlägg! Tyvärr så lutar det åt att min väninna ska operera in ännu större implantat. Hon velar mellan 450 och 470 ml och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, eller hur jag ska bete mig Jag är väldigt tveksam till om jag överhuvudtaget har rätt att lägga mig i, då jag funderat rätt mkt över detta med plastikoperationer....läs nedan!!!!

Till frökenEmelie! Jag anser heller inte att man någonsin gör en skönhetsoperation "för sin egen skull" utan självklart är det yttre ideal som påverkar ens syn på sin kropp/ansikte. Hade exempelvis utammade bröst varit idealet i samhället hade givetvis vi kvinnor inte låtit lägga in proteser i våra bröst utan ammat våra barn tills de var tonåringar

Hade idealet varit hängbröst eller sk. "taxöron" hade inte en enda kvinna gjort ett bröstlyft eller köpt en push-up bh. Istället hade vi kvinnor säkerligen hängt tyngder i brösten för att riktigt töja ut dem

Jag kan ärligt säga att jag ALDRIG skulle ha förminskat min breda näsa om inte idealet hade varit "liten, smal, arisk näsa" Jag hade antagligen opererat min näsa ännu bredare eller kanske börjat boxas för att på så sätt bryta näsan och få en bred, sned boxarnäsa

Jag tycker att det, ack så slitna argumentet att "man opererar sig för sin egen skull" är befängt och tämligen naivt uttalande, då operationer oftast handlar om att "korrigera" det "naturen inte gett dig" (vid bröstförstoringar) eller vad "naturen tagit ifrån dig", vid fråga om utammade/hängande bröst.

Vid dessa bröstoperationer eftersträvas "normalitet", att återfå eller få ett par "fasta, större ickehängande bröst" då detta är den rådande normen för hur bröst ska se ut. Att då komma och säga att jag "gör det för min egen skull"...nej jag köper inte det argumentet. Hoppas Ni förstår vad jag menar!

Till syvende och sist så förstår jag inte varför vi kvinnor hela tiden ska rättfärdiga vår fåfänga eller strävan efter yttre konformitet? Är det inte bättre att erkänna för sig själv att man påverkats av de rådande idealen? Är det inte bättre att erkänna för dem som frågar varför man gjorde sin operation med svaret att "jag kände mig inte bekväm med den breda näsa jag föddes med eftersom idealet är smala, små näsor"

Jag vågar erkänna att jag opererade näsan "för min egen skull eftersom jag likt de flesta människor, strävar efter normailitet, konformitet och rådande ideal". Jag våga erkänna...vågar någon annan göra detsamma?

Jag uppfattade det som att frågeställaren ville tala om just detta (att det var fult) för personen ifråga. Därav mitt "charmerande" svar.

Ja, du "the normal chaos of love"... jag kan erkänna det (fast jag är trött).
Jag har inte opererat mig och kommer inte att göra det, även om jag ofta ser på mina hängande bröst (vilka jag inte ens ammat med) och suckar. För hur ska jag kunna förklara för mina barn att de duger som de är, om jag själv gjort om mig? Vill jag stå som ansvarig för att människor svälter sig och gör om sig, för att jag ska bli lite nöjdare med mig själv?
Nej, jag vill inte det.

Jag är tillräckligt mycket skurk genom att jag rakar mina ben och sminkar mig, klär mig som jag gör och försöker passa in. Ibland väljer jag aktivt att gå på stan i sunkiga kläder och osminkad, bara just för att vara en motvikt till det inre jag, som helst vill vara så snygg som möjligt bland folk, även om det är jobbigt att sminka sig varje dag.

Visst är vi offer. Men vi är också normgivande. Om vi lägger oss platta efter normerna bidrar vi till den.

the normal chaos of love: ohh du är ju hur vätig som hälst, jag tror du är den första som faktiskt vågat erkänna att man gjort en operation och iden om det har skapats av dagens skönhetsideal! kul att det är folk som har såpass mycket insikt och självdistans att man inte behöver hymla om det.

min personliga åsikt är jua tt hon inte ska operera sig, jag tror jag delar den med dig! jag tror också jag delar åsikten apropå arga feminister att en individ inte kan lastas för vårt skönhetsideal och människans strävan att vara ideallet, som troligen hade varit lika dramatikt om ideallet varit tvärtom.
hum lite mycket utanför ämnet diskution.

kom och tänka på ett råd till dig att när hon nu gör operationen (eftersom det verkar som hon är fast besluten om det) så hoppas jag du inte tänker känna oro för att hon fattar fel beslut, och att det kanske inte var det bästa valet för henne, för det är ju itne ditt ansvar, det tror jag inte du tycker heller... men jag vet att man kan känna sig överbeskydande när ens kompisar vill fatta "fel" beslut framför ögonen på en.

och jag måste erkänna att min första reaktion på inlägg var att din kompis skulle behöva gå till en psykolog. det kan uppfattas som jag har förutfattade meningar och så kan det vara, men just det att hon skulle behöva som alla andra kvinnor och män lära sig att leva med sina "skavanker" och sin kropp. för att låta mer neutrall så kan jag ju ta åsikten att om hon idag har dåligt självförtroende/dålig självbild eller om hon bygger sin identitet på de tilltänktejättebrösten så skulle det ju vara bättre om hon bearbetade sitt psyke och inte sin kropp. (åhh vad jag låter som en tant) ;)