Misslyckad bröstförstoring?

hum vet heller inte så mycket om bröstförstoringar. men av vad jag förstått så är det ganska mycket. jag tycker det är tråkigt att hon känner att hon måste ha väldigt stora bröst föra att vara nöjd med sig själv. jag har själv väldigt små bröst och har underperioder i mitt liv övervägt att operera brösten större, min pojkvän har hjälp mig där att älska min kropps som den är.

alla tjejer som gör plasik säger att de gör det för sig själv, men nånstans kommer iden ifrån och det är ju från andra.
men de jag tycker du ska göra är att påminna henne om det, att göra det för sig själv och inte för någon annan. och att fråga om hon har tänkt på konsekvenser av operationen som tex, tyver så har många människor förutfattade meningar om tjejer med stora opererade bröst, att det kan blir problem at hitta kläder och underkläder kan i många fall bli dyrare med stor kupa och kort omlottmått.
kolla så att hon tänkt över hur det skulle vara att vara 80år och ha stora siliconbröst.

känner hon att hon att hon tänkt igenom alla de där sakerna, så är det nog inte så mycket mer du kan göra förutom att stötta henne eftersom hon räknas som en vuxen människa och har rätt att fatta sina beslut själv även fast du inte håller med om att besluten är riktiga. det här tror ja att du vet redan men endå ;)

hoppas det går bra och att du känner att du får de sagt som du vill säga! :)

the normal chaos of love: ohh du är ju hur vätig som hälst, jag tror du är den första som faktiskt vågat erkänna att man gjort en operation och iden om det har skapats av dagens skönhetsideal! kul att det är folk som har såpass mycket insikt och självdistans att man inte behöver hymla om det.

min personliga åsikt är jua tt hon inte ska operera sig, jag tror jag delar den med dig! jag tror också jag delar åsikten apropå arga feminister att en individ inte kan lastas för vårt skönhetsideal och människans strävan att vara ideallet, som troligen hade varit lika dramatikt om ideallet varit tvärtom.
hum lite mycket utanför ämnet diskution.

kom och tänka på ett råd till dig att när hon nu gör operationen (eftersom det verkar som hon är fast besluten om det) så hoppas jag du inte tänker känna oro för att hon fattar fel beslut, och att det kanske inte var det bästa valet för henne, för det är ju itne ditt ansvar, det tror jag inte du tycker heller... men jag vet att man kan känna sig överbeskydande när ens kompisar vill fatta "fel" beslut framför ögonen på en.

och jag måste erkänna att min första reaktion på inlägg var att din kompis skulle behöva gå till en psykolog. det kan uppfattas som jag har förutfattade meningar och så kan det vara, men just det att hon skulle behöva som alla andra kvinnor och män lära sig att leva med sina "skavanker" och sin kropp. för att låta mer neutrall så kan jag ju ta åsikten att om hon idag har dåligt självförtroende/dålig självbild eller om hon bygger sin identitet på de tilltänktejättebrösten så skulle det ju vara bättre om hon bearbetade sitt psyke och inte sin kropp. (åhh vad jag låter som en tant) ;)