Bråk i förhållandet

Jag rekommenderar också "Kvinnor är från Venus.. osv" Efter jag läste den boken förstod jag det manliga könet lite bättre. Det hjälpte mig i mina diskussioner/gräl att göra mig förstådd bättre. Om min sambo drar sig undan låter jag han vara tills han är redo att prata. Man måste våga lita tillräckligt mycket på kärleken så att man kan visa sin självständighet genom att låta partner dra sig undan. Genom att ge det andrummet visar man att man inte får "panik" om partnern inte har behov att umgår just då. Män har generellt större behov av att "gå in i sin grotta" ibland. När de kommer ut igen kan man fortsätta diskussionen om varför man blev arg osv...

Ha det bra!

Känner du att du får konstigt humör av p-pillren kan det löna sig att byta. Jag tog trinovum ett tag och märkte att jag blev skitknäpp och grät för ingenting och var mycket deprimerad så länge jag tog dem. Detta slutade när jag fick andra piller.
Klart man bråkar ibland och jag förstår dina känslor, men jag ville bara kommentera detta med p-piller,eftersom du nämnde det själv...

Angående just p-piller... jag knaprade Trinovum och var ett monster i sex månader.. jag grät för minsta lilla och tålde ingenting.. men sen helt plötsligt blev allt jättebra och nu mår jag kanonfint.
Bara en tanke att man får nog testa några månader och min barnmorska tycker att sex månader är ungefär vad det tar för hormonerna att hamna på plats.

Sen att gräla på ett bra sätt är väl isåfall att inte falla lågt och gå på och såra med sånt man vet sårar utan mer försöker få lite konstruktiv balans på det man vill ha sagt.. men hur lätt är det i stridens hetta! :) Kan ju säga att ett par tallrikar och nån dörr har väl slagts igen ganska så hårt i mina dar.. :)

Vi har bråkat ordentligt två gånger under vårt 5-år långa förhållande. Visst blir vi irriterade på varandra ibland men vi har för vana att alltid prata om allt. Vi dryftar vad vi blir irriterade på på en gång så slipper det ligga och gro och till slut bli ett jättegräl.
Så vi skriker aldrig på varandra eller smäller i dörrar som några andra skriver. Och vårt förhållande är jättebra och alldeles sunt dessutom!

Vi löser också irritationsmoment så de inte ligger och gror. Vi har 1 (kanske 2) _stora_ gräl om året. Första 2 åren grälade vi väldigt mycket. Vilket i och för sig berodde på tragiska omständigheter. Nu tar vi båda hänsyn till att man kan inte vara på toppenhumör jämt. Vi ger varandra utrymme och försöker inte hugga så snabbt bara för att en svarar lite grinigt. Det funkar bra för oss.

Med risk för att få höra att man inte har ett sunt förhållande så har jag o min blivande inte grälat nån gång..jämfört med min förre kille där vi grälade minst en gång i veckan...*hualigen*
Min blivande och jag har haft två diskussioner däremot som man kanske kan klassas som meningsskiljaktighet men det räknas väl ändå inte som gräl?? Eller??

Ja det är skönt att höra att man inte är ensam om detta med gräl och att ens partner drar sig undan. Han säger att han gör det för att slippa skrika och gapa vilket ju är sunt. Men som sagt så mår jag lätt dåligt av tystnaden ifrån honom. Hur länge vill era killar vara ifred ??
Dagen efter så är allt som vanligt och oftast efter någon timme efter gräl. Men vi slår aldrig i dörrar eller skriker åt varanfdra. Det är mest jag som gråter....

Hmmm, måste nästan fundera på hur vi bråkar... Vi (jag) skriker nog, sen gråter jag. Han är lugn för det mesta, men ger jag mig inte så går det att få honom att höja rösten. Sen sätter jag mig och tjurar och snyftar. Efter 10 minuter kommer han och kramas. Då pratar vi genom allting, och oftast var det inte så farligt... Jag hetsar upp mig i onödan många gånger.
Slut på bråket.

Vi har aldrig somnat osams, och det tycker jag är skönt.

Vi har inte varit ihop så länge och har en del att vänja oss vid. Min sambo kan gå tjura, vill inte gärna prata. Jag är också rätt tjurig, men har blivit mer gapig. (Detta med att gå undan handlar ofta om att hinna tänka igenom vad den andra har sagt och ta ställning till det. Är man sån är det jobbigt med folk som kräver svar omgående.) Men ofta känns det som vi inte reder ut så mycket och är lite sura på varann ett tag. Det är verkligen jättejobbigt, men vad vi vill ha sagt kommer oftast fram. Visst har jag tvekat med giftermålet och tyckt att han är en riktig idiot. Men det går över och han är fortfarande en underbar man fast vi inte alltid är överens.

Bråka är nyttigt! Minns en artikel om ett par som blivit nekade adoptionsrätt just för att de aldrig grälade - soc tyckte det var onormalt och att paret då inte skulle vara kapabla att lära en ny människa sund konflikthantering...!

Vad gäller boken "Kvinnor är från Venus..." så är det nåt av det sämsta skit som skrivits. Bidrar ENDAST till att cementera könsrollerna som de alltid sett ut. Dessutom är inte alla män och kvinnor lika - prata med din partner istället och lär er hur just ni ska gräla för att få det att funka!