• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • passionsblomman

     


    Ojsan! Jag missade visst en hel sida i ikappläsningen! Shit vad kul att julen är slut så det är lite fart i tråden igen!

    Ute var det härligt!
    Jag hörde inte det typiska talgoxtjutet, utan ett mycket mycket mindre pipande som verkligen bara måste höra till någon väldigt liten person.
    jag tänkte att det knappast kan vara något annat än Kungsfågel-Sveriges minsta fågel.
    Den är så liten att den bara väger 5-6 gram! Och faktiskt, jag hade rätt! Det var en hel flock av dem som pep och hoppade runt bland grenarna. Tur att Truls inte är mycket till jägare, för jag kom jättenära dem och stod en lång syrund och kikade medan de ganska orädda flaxade runt. Så himla söta!

    Den här länken visar exakt något vi själva var med om för några år sedan:

    ">


    En liten stackar hittades under fönstret och den var HELT stel ov chok och skräck, men efter en stund liggandes i mina händer, flög den iväg. Sämre gick det med den som ena katten kom med. Den dog, till min sons gränslös förtvivlan.

    Så här ser Kungdsfågeln ut, ifall ni undrar och inte visste sedan förut.




    Här är den lilla stackaren vi försökte rädda från katten:



    Helt obegripligt att man kan vara så liten och inte vara en insekt typ.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Heloise, vi har många beröringspunkter i tankarna. Och visst är det lätt att romantisera livet på landet. det tror jag väldigt många gör. Inte minst folk i stan. Det är å andra sidan inte alla som alltid ser "minsta möjliga arbetsinsats" som enda värdemätaren. Min svärfar är uppvuxen på gård och med hårt slit. Han blir nästan uppriktigt sagt förbannad på när hans barn (läs hans barns kvinnor) tar sig för saker som innebär "ujejuj, mycket arbete". Och då räknas absolut sådant som att var korkade nog att elda med ved eller skaffa någon som helst sorts djur.

    Och för egen del har jag sannerligen en livskris. En tid i livet av vägskäl och nya osedda mål. Sådant man bara anar i fjärran och annat som tränger sig på mycket konkret här och nu. Andra förutsättningar. Andra resultat och parametrar jag inte räknat med när jag drömde ihop mina drömmar och tänkte ut mina planer förut, i en annan, nu ganska avlägsen tid. Men  också andra kunskaper, nya erfarenheter, mer kompetens och lite mer insikt och kanske förhopningsvis en bredare grund för både värderingar, tankemönster och bas att stå på än den unga PB.
    Och i min längtan efter "ett annat sätt att leva" där jag önskar jag visste mer av det mina förfäder visste och kunde, att jag inte var så beroende av allt från el till hur börsen råkar bete sig, till att leva närmare naturen och ha en annan samklang, en annan syn på tid och kunna arbeta mer efter andra lagar än handel- och kontors tider och allt ska vara öppet jämt. Kanske finns en längtan bort och ett mått av flykt, men samtidigt finns där nog en längtan hem och till något som finns ganska djupt förankrat i människan. Ett sätt att leva där man under dagen använder sin hela varelse och därmed också kroppen, så att man när dag gått till ända, kan sätta sig ner framför tv:n utan att behöva känna att man borde cykla eller något annat under tiden. för man har redan brukat sin lekamen lagom för att den ska få vila.
    Och jag vet inte vad som är värst att vara utsatt för: oron över räneutveckling och lågkonjunktur, börsras, elpriser och arbetslöshet, eller att skörden ska slå fel och djuren dö i sjukdomar. Jag tycker livet utsätter en för ungefär vad man tål-and then some, i vilket fall som helst. Är man inte utsatt i det ena sammanhanget, så är man det i det andra. Eller i båda.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Syrinx, ja shit alabama vilken fin flöjt du har! Snacka om att inte vilja råka glömma den på bussen eller att man inte går ifrån bilen med den inlåst i bagaget....


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • start september

    Oj, vad mycket intressanta mattankar. DN skrev igår om just om att  matlagningsgrädde är dyrare och onyttigare än spädd vispgrädde men ger samma resultat. Undrar just om det funkar så med creme fraiche?

    Tack Ingis för ryggrörelserna, ska kika på dem. Kånkar runt på prylar hela dagarna och drar en ssyskonvagn som är tyngre på ena sidan så axlarna känns här med.

    Här blev igår en skräpdag med bebis som inte sov (jag flängde runt för mycket) och en trött mamma som hinkade kolhydrater. Snacka trött jag blev av den kombon. Lägg på en trött treåring som man sedan hämtade.
    Idag har vi kommit ikapp oss. Ställer in morgongdagens sociala aktiviteter för att komma ikapp med måsten och ordrna stabil sömn, känns trist men helt rätt om jag ska orka hela veckan. Åker på släktgrej i helgen så bara att packa och rodda två barn på fredag tar krafter.

    Och motion är det i underkant nu, går också på humöret. .

    Nä, nu middagslagning.

  • Heloise
    passionsblomman skrev 2012-01-11 17:18:23 följande:
    Heloise, vi har många beröringspunkter i tankarna. Och visst är det lätt att romantisera livet på landet. det tror jag väldigt många gör. Inte minst folk i stan. Det är å andra sidan inte alla som alltid ser "minsta möjliga arbetsinsats" som enda värdemätaren. Min svärfar är uppvuxen på gård och med hårt slit. Han blir nästan uppriktigt sagt förbannad på när hans barn (läs hans barns kvinnor) tar sig för saker som innebär "ujejuj, mycket arbete". Och då räknas absolut sådant som att var korkade nog att elda med ved eller skaffa någon som helst sorts djur.

    Och för egen del har jag sannerligen en livskris. En tid i livet av vägskäl och nya osedda mål. Sådant man bara anar i fjärran och annat som tränger sig på mycket konkret här och nu. Andra förutsättningar. Andra resultat och parametrar jag inte räknat med när jag drömde ihop mina drömmar och tänkte ut mina planer förut, i en annan, nu ganska avlägsen tid. Men  också andra kunskaper, nya erfarenheter, mer kompetens och lite mer insikt och kanske förhopningsvis en bredare grund för både värderingar, tankemönster och bas att stå på än den unga PB.
    Och i min längtan efter "ett annat sätt att leva" där jag önskar jag visste mer av det mina förfäder visste och kunde, att jag inte var så beroende av allt från el till hur börsen råkar bete sig, till att leva närmare naturen och ha en annan samklang, en annan syn på tid och kunna arbeta mer efter andra lagar än handel- och kontors tider och allt ska vara öppet jämt. Kanske finns en längtan bort och ett mått av flykt, men samtidigt finns där nog en längtan hem och till något som finns ganska djupt förankrat i människan. Ett sätt att leva där man under dagen använder sin hela varelse och därmed också kroppen, så att man när dag gått till ända, kan sätta sig ner framför tv:n utan att behöva känna att man borde cykla eller något annat under tiden. för man har redan brukat sin lekamen lagom för att den ska få vila.
    Och jag vet inte vad som är värst att vara utsatt för: oron över räneutveckling och lågkonjunktur, börsras, elpriser och arbetslöshet, eller att skörden ska slå fel och djuren dö i sjukdomar. Jag tycker livet utsätter en för ungefär vad man tål-and then some, i vilket fall som helst. Är man inte utsatt i det ena sammanhanget, så är man det i det andra. Eller i båda.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Som vanligt kan du sätta ord på mina tankar när jag själv kommer till korta. Det är så jag känner, jag vill inte på något sätt isolera mig, leva enbart på det jorden ger, jag gillar pengar, jag gillar dyra saker Men jag vill vara trött i kroppen efter en dags arbete, inte bara trött för att jag stått i en kassa och stretat eller trött i huvudet av alla måsten. Jag vet ju hur livet på landet är hårt, svettigt, otacksamt, slitigt men det är också ett skönt slit, en skön svettighet. Jag känner mig fångad i radhuslivet och är livrädd att fastna i hämta lämna på dagis, stressa stressa stressa på jobbet, hemma, med allt. För mig är allt så skört numera och jag känner itne att jag, vi, lever fullt ut. Vi missar för mkt, saker som förloras i vardagen. Jag kan få en sådan fruktansvärd ångest ibland över att jag missar ridturer i pudersnö, vedhuggning och en bastu efter för att mjuka upp kroppen.

    Jag vill inte ta på mig för mkt, men 2 hästar, 1 hund, 1 katt, 5 höns borde jag ju klara av att sköta. Klart E ska gå på förskola, det är jätteviktigt för henne att få social träning. Klart jag vill arbeta, kanske inte heltid men halvtid, jag struntar i om jag inte kan få jobb efter min utbildning, jag kan jobba på hemtjänsten.
    Jag kan inte förklara mig riktigt mer än att ju närmare "hemma" jag kommer desto lättare går det att andas...

    Blomman: klart som fan att jag har en livskris haha men vem säger att livskriser behöver vara dåliga?
  • passionsblomman
    Heloise skrev 2012-01-11 18:06:01 följande:
    Som vanligt kan du sätta ord på mina tankar när jag själv kommer till korta....
    Hardly! Är det någon som kan uttrycka sig alldlees själv så är det du. Så det så. Men det är ju skönt med igennkänningsfaktor i olika sammanhang i livet.
    Heloise skrev 2012-01-11 18:06:01 följande:
    Blomman: klart som fan att jag har en livskris haha men vem säger att livskriser behöver vara dåliga?
    Klart du har! Allt annat vore konstigt. Och genom det vi genomlever och möter, formas och danas våra personligheter och liv till något intressantare än om vi knatade vägen fram helt orörda. Men ibland kan man ju känna att man hellre behållit sin form som begravt råämne, än att utsättas för den slipning som ska få diamantens alla facetter attt framträda och gnistra. Typ, jag kan stanna matt och nergrävd, bara det inte gör ont mer. Fast kanske andra får mer glädje av en, om man slipas till lite.

    Det är förövrigt en av de saker jag verkligen förundras över i naturen: har ni sett när det i skyltfönster står hela stenar som är kluvna? Och så inuti är de som en värld av sagolika skimrande kristaller i olika färger? Jag menar inuti!!! Vad gör det för nytta och är till för glädje där?. Som att naturen har en massa dolda skönheter bara för sig själv liksom. Helt utan att någon någonsin ser dem.

    Tänk det, att man kanske kan vara som en sådan där sten-rätt ointressant och alldaglig utanpå. Klumpig och grå till och med. Och inuti är där en gnistrande värld man aldrig kunde ana utifrån...
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Fru sy
    Heloise skrev 2012-01-11 16:11:33 följande:
    Det är just det här som gör att jag längtar UT till landet, där jag kan ha egna höns, odla lite egna grönsaker, där Panzer kan jaga och man kan köpa en gris, ett lamm och en kalv av grannarna. Jag är uppvuxen så, pappa fiskade och jagade, sen bytte man typ inkörning av travhäst mot 2 kalvar. Jag kan inte komma ihåg att min mamma någonsin köpte kött eller fisk. Pappa murade en egen rök, där rökte han älg, rådjur, lamm, fisk. Ett par ggr om året bokade mamma och grannen bakstugan och bakade tunnbröd och knäckebröd som räckte i månader.

    Jag är medveten om att jag låter som en övervintrad hippie haha. Fast jag känner det så himla starkt, starkare för varje dag faktiskt att jag vill UT, måste snart UT! Jag vill ha en nordsvensk, köra lite timmer, komma bort ifrån datorer, tv, hets, stress. Jag vill lära mina barn att uppskatta naturen. I min familj arbetade man ihop, jag skottade skit, red in hästar, körde med loksele, högg ved med pappa, bakade med mamma. Det är klart att jag fick leka och vara ett barn men jag visste att min insats också var viktig och det fick mig att känna mig delaktig i vår familj.Jjag bidrog till att min mamma kunde ta sovmorgon  ibland eller att pappa kunde åka på fiskeresa en vecka, som "belöning" fick jag en väldigt fin ridhäst, all uppbackning i världen. Vi reste varje år och åkte ofta in till stan och käkade, gick på bio etc. Äsch jag känner liksom bara att mitt liv inte blev som jag "trodde" och de saker som jag "trodde" jag ville ha, har visats sig vara oväsentliga. Det är jättejobbigt att känna så, samtidigt som jag på ett plan, rent logiskt förstår att det, just nu, är bättre för oss att bo här i "suburgatory ".

    Sorry nu egotrippade jag igen Jag har bara ingen att prata med om det här, mina bästa vänner är övertygade om att det är ngn form av livskris som tar sig uttryck i ett flyktbeteende. När jag försöker övertyga dem om att jag faktiskt har tänkt på det här i 1 år, så blir de nästan arga och menar på att där kan jag ju inte bosätta mig, hur ska det gå med E? Då kommer vi förlora kontakten, man kunde tro att jag sagt att vi övervägt att emigrera till Nya Zeeland, inte flytta 45min bort
    Om folk tror att man krisar för att man vill bo och leva som du beskriver här ovan Heloise... undra om folk tror det om oss då!?!

    Vi lever lite på det viset, köper nästan alldrig kött... mannen jagar och så har vi får. Känns som det är "bra kött". Vi sätter lite egen potatis och andra grönsaker på våren och så kan vi äta det över sommaren och en bit in på hösten. Suchini åt vi så det stod ut genom öronen i sommras, blir massor på bara några plantor. Grannarna odlar mer grönsaker äv vi gör och vi får gärna av dem om vi vill ha. De blir ledsna om vi köper när de har som blir dåligt om det inte äts upps...

    Jag trodde att vi skulle tappa kontakten med många av våra kompisar när vi flyttade, men så har det absolut inte blivit. Ibland känns det nästan som vi träffas mer för det blir liksom helhelger som planeras in och inte bara en fika på stan... Men så flyttade ju vi 3 timmars bilresa iväg... inte 45 min, ni kan ju liksom fortfarande ta en fika på stan en fm om ni vill!
  • Fru sy
    Ninnnis skrev 2012-01-11 16:08:44 följande:
    Jag brukar också cykla framför tv:n, en dryg halvtimme blir en mil. Ibland sammanfaller cyklingen med Biggest Loser på tv, jag tittar aldrig på det annars men just när jag motionscyklar brukar det kännas bra Idag var det Animal Planet eftersom jag passade på när Mini sov förmiddagslur
    Så du passar på att träna när Mini sover?!? Konstigt att den tanken aldrig slagit mig.  Jag brukar vila med Orvar istället, vi har precis sovit i 1,5 timme... så nu är vi laddade med ny energi för kvällen. Dock gör jag ju inte av med så mycket fett på en sovstund, men nästa vecka börjar min träning igen. Den här terminen blir det step, afron har uppehåll en termin för tjejen som har det är mammaledig.
  • Fru sy

    Förresten Heliose är jag impad att du nästan alltid har maten färdig när mannen kommer hem och att du fixar att rodda runt allt hemma dagar när du bara kräks, men man har väl liksom inte något val.

    Idag sov jag ju som sagt ist för att laga mat. Men nu är jag piggare när mannen kommer hem så jag är forhoppningsvis inte så gnällig. Det är jobbigt att ha snickare i huset, får ju inte sova längre än till 7 om mornarna nu. Nu kommer mannen kikar in lite senare, nu gäller det nog att kolla in här lite oftare om man skall hinna med i ert tempo

  • Snartis

    Tack för härlig läsning goda recept och diskussioner om mat. Ni gör att min nattammning blir mkt roligare
    Grattis Ingis till plusset!!
    Flamman, det är underbart att läsa om dig och musikern. Som en riddare på vit häst svepte han in i ditt liv

    Var idag med lillebror 5 månader och han går stadigt upp i vikt, 9,2kg och 68cm lång! Han är så medveten nu och det var härligt att se på bvc, han var så glad och häpen över att få se andra bebisar. Så tris att man inte har en mammagrupp så han får träffa andra i sin ålder. Får väl masa iväg till öppna förskolan med honom, har bara dåliga erfarenheter av det tyvärr. Storebror blev jämt sjuk efter varje gång man varit där men får väl kanske ge det en chans

    Oj vad flera har kämpat med era barns nattsömn, jag är nog lite slapp med det. Han sover så gott brevid mig och jag tycker det är så mysigt. MEN har provat de två sista nätterna att lägga honom i hans säng och då sov han 6 tim i sträck istället för 3-4 tim så det är helt klart bättre
    Oj nu måste jag förbereda mig för min skridskolektion! Har aldrig gjort det förrut så det ska bli spännande bambi på hal is Ha det bra allihopa

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård