I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Nu kom maken med ett paket Ben&Jerrys strawberry cheesecake...

TACK söta ni för fina stöttande ord angående matning och annat. Ni anar inte hur mycket det betyder att läsa så vackra ord om sig själv när det känns tungt

Helgen har varit lugn, skön och solig. Rallylydnaden har flyttats till från måndagkvällar till söndagförmiddagar, vilket gör att jag dels slipper missa fler gånger pga makens resor, dels att maken slipper flaskmata. Maken och Mini hade således jättemysigt ihop de tre timmar jag och vovven var iväg och tränade idag  

Men herregud! Det är ju omöjligt att inte få ett stort flin i ansiktet själv när man ser de deär tåv med de smajlen! Så himla söta!

PB: det här med "riktig" träning. Jag tycker att promenader kan anses vara träning, åtminstone motion och bra sådan. Jag kompletterar just nu under mammaledigheten med många promenader. Bara att gå fram och tillbaka till dagis tar 20 min så det blir minst en timme om dagen (jag brukar ta en avstickare). För att inte nämna den vikten jag skuvar uppför en brant backe på väg till dagis (vagn + tvillingar a 7-8 kg + Moa 17 kg). Vissa dagar har jag gått så länge som 2h och då är det minsann bra träning. Problemet med promenader om man vill gå ner i vikt är att det är ganska lågintensiv träning så man får gå länge för att det ska ge effekt. Och gärna i raskt tempo, inget slögående. Men du har stavar va? För används de rätt så ökar du förbränningen i armarna vilket ju ska ge bra effekt (liksom tex längdskidåkning är bra förbränning). Jag kan tom anse att städning är en viss form av träning el iaf rörelse för kroppen (motion) för jag blir då svettig när jag far fram i huset med dammsugaren... Så hade jag haft städmani hade jag kanske varit på min målvikt nu...

Jag håller helt med dig ang 3 vardagkvällar i veckan - svårt att få till. Iaf om man vill umgås med familjen. Man får nog vara lite kreativ. Tex kanske han kan gå ut och springa med hunden? Truls ska ändå ut och sambon behöver träna. Ok om Truls orkar då... El som du säger, ut på helgen. Kanske kan din sambo och din son träna något ihop - dels för att umgås, dels för att båda vill röra på sig? Bara några idéer...

Alltså det tar 20 min enkel väg till dagis skulle det stå.

Så söta de är! Det är något visst med tvillingar Jag log gott åt Daa´s beskrivning av parvlarna häromdagen också

Jag och ibland snörper det till i mitt hjärta att tänka på att de kanske inte hade funnits (om inte op gått bra)...

Absolut!

Än så länge har jag inte kommit igång med något annat än promenader (många och långa med hund och vagn) och jag märker definitivt att det ger motion. Hoppas dock kunna testa mamma-core på fredag om knäna känns ok och kommer nog att hoppa upp på motionscykeln framför tv:n igen när dagarna blir kallare och mörkare. 

Ninnnis: jag är nu så van vid att vi har två så för mig är det lika naturligt som att ha en bebis. Så jag blir nästan förvånad när folk håller på och kommenterar (på bussen, i affären, ...). Jag kan nog säga att jag inte har tagit mig någonstans utan att någon har kommenterat el stannat och pratat. Förvånansvärt ofta säger de "ja jag är ju tvilling själv"   Så det finns många tvillingar och ändå tycker folk att det är ngt visst.

PB: ja haha jag är väl periodare, när jag väl är här är jag här rejält. Som min svärmor säger "när du äter godis så äter du rejält"

Idag skickade maken ut mig på en promenad i fina höstsolen. Jag gick till lokala torget (30 min dit, 30 min hem) och kompletteringshandlade lite för att ha ett mål. Jag var så slut så jag orkade inte ens gå i mitt vanliga raska tempo utan lufsade fram, utan energi. Med Michael Bublé i hörlurarna, passade bra. Och på vägen till affären bröt jag nästan ihop för jag känner ju hur jag blir låg och nästan deprimerad av den här sömnbristen (du vet vad jag menar Daa). Och så kommer känslorna "det är SYND om mig", "jag får faktiskt UNNA mig choklad". JAg var så chokladsugen!!!! Så kom jag till affären och handlade två små bitar (sådana där 3 för 2 ni vet) för jag tänkte att jag ska inte köpa en stor chokladkaka för då äter jag bara upp den. Och så fort jag köpt chokladen så försvann suget så jag stoppade den i fickan och där ligger den kvar! Vaddå psykologiskt...

Usch, det vågar jag inte ens snudda vid...

Och det kommer från en som inte bara varit uttråkad och med mungiporna rätt lågt, utan som nyss gick i skogen med gråten i halsen och en riktigt hopplös känsla av att det aldrig kommer att bli något vettigt av det här exemplet på kvinnoliv. Bara återvändsgränder och felsatsningar eller korkade beslut. Inga resultat alls.
En riktig rutchkanefärd rätt ner i brunnen kan man säga. Så mig får man inte att flina i första rappet idag.

Jag vet ju, att det inte rä sådär det är, men just nu så känns det så. Lost in the fog liksom. Rätt beige och visset.

Jag tänker just nu skylla även den dippen på förkylningen, så kanske jag hinner upp ur brunnen igen lite snabbt. Jag har inte tid att sitta i den. Jag ska ju vara en sådan där driven, företagam och självsäker kvinna som GÖR något av livet. det passar illa ihopmed att ligga i brunnen. Bara det ger ju anledning till självförakt.
Nä, upp och hoppa och få ihop en bra plan, tydliga mål och lite action, så det blir någon ordning.

........................................   ........................................  ..................................................

*ropar lite försiktigt från brunnen*

-hallå? Det är lite mörkt och fuktigt härnere. Nån som har ett rep? Eller som har lust att skicka ner en thermos med varm choklad.