Vid vilken ålder gifte ni er?

jag var 29år första gången jag gifte mig o den maken var 34 när vi gifte oss

nu är jag 36 när jag gifter mig o min blivande make är 41då.

vi har ett gemensamt barn o jag har två sen förr.

 

va tråkigt att barnen inte har sina biologiska föräldrar med i sina liv, men samtidigt så kanske barnen se er som biologisk pappa/mamma.

Ja det är tråkigt men med tiden (och faktiskt redan nu) så känns det som om våra barn ser oss som sina föräldrar... min blivande mans barns mamma lever tyvärr inte längre men självklart kommer hon alltid vara deras riktiga mamma men eftersom inte hon är med oss längre så känns det som om de har velat ta mig till sig som en extramamma eller som den mamma som lever... svårt att förklara men det känns redan nu som vi fått ett starkt band som jag hoppas och tro kommer stärkas ännu mer med tiden... :) min dotters pappa har aldrig visat intresse för sin dotter och bor över 40 mil bort, så att hon äntligen har fått en "pappa" som hon oxå kallar pappa, det betyder mkt både för henne och för mig! :) ♥

Jag skulle ha gift mig när jag var 20 år och exet 21 år men det tog slut dagen innan och tur var väl det! Vi var alldeles för unga för att ingå ett äktenskap. Har klänning och tillbehör kvar, men de ska säljas nu.. Nu gifter jag mig vid 27 års ålder och blivande man kommer då vara 33 år. Vi har ett gemensamt barn som kommer vara 3 år och han har ett sedan tidigare som är vid den stora dagen, 11 år...

Jag kommer vara 25 och han kommer vara 24 när vi gifter oss. Förlovade i ett år och en månad, bott ihop i 4,5 år och tillsammans i 5 år. inga barn. 

Jag fyller 45 ca två veckor efter bröllopet, han fyller 49 två veckor före. Vår bröllopsdag kommer att bli vår 18-års dag och vi har då varit förlovade i 17 år. Två barn som då kommer att vara 16 år och 13 år. Den 25/5 är datumen för första träff, förlovning och bröllop.

Usch så tråkigt! men ändå så skönt att hans barn har accepterat dig och din dotter. Det är ju ett täcken på att det var meningen att ni skulle träffas :)
Och det är ju jätteviktigt att ha två föräldar som förebilder :) ( nu säger jag inte att dem som är ensamstående är dåliga föräldrar!!!, utan att tex min kusin han har haft ``bara´´ sin mamma och man har märkt att han sökte sig till alla äldre killar som han träffade och att han behövde det!)

Och som tjej så vill man oftast prata med en Mamma (kvinna) och inte med sin pappa (kille) för att dem förstår mer vad allt i pubiteten innebär osv :)

Men så skönt att höra att ni har ett sådant bra band imellan er :)

Vi är båda 23 när vi gifter oss i November.

Måste bara få säga, att de va så skönt att läsa detta att någon mera hade som ja : )
Bio pappan har precis börjat bry sig om sonen, 3,5år försent. Men sonen kallar sambon för pappa och den bio pappan kallas för pappa kalle. (han heter kalle)
men sambon blev "pappa" tidigare än va bio pappan blev.
Sonen är glad när han fått en pappa på heltid..
Vi bor på en liten ort och alla här kallar sambon för pappa när dom säger något till sonen, även fast att dom vet om att de inte e hans riktigta.. De e sonen som gjort valet, inte vi..

Åh va underbart att höra att din(eran!!) son har kommit honom så nära.
Men är det inte så att ``pappa/mamma´´ är inte något man blir utan något man faktiskt ÄR?, så skönt att din sambo vill ställa upp och göra allt det där för en liten pojke som faktiskt egenkligen inte här hans egna.
Bevisar hur underbar din sambo verkar vara :)

Kram