Äktenskapsförord, hur tänker ni?!

Vi har haft den diskussionen och vi har samma lönekonto där vår lön kommer in gemensamt till samma konto. inget konstigt med det. VI tänker inte skaffa några barn förrän vi har stadgat oss ordentligt. Renoverat klart köket och hallen i den bostadsrätten som min man äger innan "oss" var. Vi har också olycksfallsförsäkringar som täcker för ev. dödsfall då man kan bli väldigt blottad ekonomiskt i såna lägen. Alla skiljer sig inte, man kanske är ung när man gifter sig första  gången men sen förstår att man inte är rätt för varandra och då skiljer man sig och då kanske man har hunnit skaffat barn. Vi är båda över 30 och vet vad vi vill och har inte tänkt att skilja oss, är det några som helst problem så löser vi det tillsammans. I nöd och lust och i mot och medgång tar vi på allvar.

Ingen av våra föräldrar eller mor och farföräldrar har någonsin skiljt sig och det kommer att fortsätta i vår generation också.

Men det är tur att folk är olika och att man kan hitta en andra och tredje kärlek i livet också!

Så du har ingen hemförsäkring, för ert hus kommer ju aldrig att brinna? Använder aldrig bilbälte för ni kör ju så säkert och kommer aldrig att krocka? Ett äktenskapsförord är ju samma sak, en försäkring... om inget händer så har den heller ingen betydelse. Om något, Gud förbjude, så slipper man tråkiga diskussioner kring det förordet gäller.

En jag känner ville ha ett äktenskapsförord kring en tavla han ärvt. Den var inte värd jättemycket pengar, kanske 15 000, men hade gått i släkten i flera generationer och den hade ett enormt affektionsvärde för honom. Hon skulle skriva på äktenskapsförordet "snart" sa hon, men det blev aldrig av. Några år senare var hon otrogen och han ville skiljas. Det blev ett enormt gräl kring denna tavla, och hon var enbart ute efter att skada honom då hon visste att den betydde mycket för honom. Nu fick han den till slut ändå - han köpte ut den - men han är fortfarande förbannad för att han lät henne komma åt honom på det viset...

Men något utlöste det hela, hennes otrohet, är man hämndlysten så gör man en sån sak, jag är inte sådan.
Och kommer aldrig att bli. Om man är otrogen då är ngt fel i ens förhållande ju. I vårt förhållande fungerar allt perfekt. Men det är synd att personer kan vara på det sättet. Vi har visst försäkringar på allt men det är inte samma sak på att ha en försäkring på ens förhållande. Man måste ha tillit ibland också.

Nej, men man KAN aldrig vara säker på vad som döljer sig inom både en själv och den andre. Vi är människor, inte robotar. Han trodde ALDRIG att hon skulle göra något sådant, och hon hade aldrig gjort något liknande innan. Nej, de hade det inte bra innan. De hade varit ihop väldigt länge, blev ihop unga och växte ifrån varandra utan att någon av dem egentligen märkte när exakt det skedde. Det hela blev bittert från båda håll, vilket ingen av oss runtomkring någonsin kunde föreställt oss.

Ett äktenskapsförord är ju ingen försäkring på förhållandet, det är en försäkring på något specifikt som finns inom förhållandet. Jag anser dock att ett äktenskapsförord ska vara för något särskilt och som man haft innan man gift sig eller ett förväntat arv, inte delade inkomster under tiden man är gifta.

Jag äger inget särskilt värdefullt just nu, och får jag nåt i framtiden (som inte är ett arv) så är det ju förmodligen en gemensam bedrift som möjliggjort det. Men jag har några ärvda smycken från min gammelmormor som vi kommer skriva bort. Jag ser ingen risk att vi går isär, och därför har det ingen betydelse egentligen. Det är bara en trygghet för mig.

Vi har pratat om att skriva äktenskapsförord då min blivande har en massa tillgångar på banken.. Ingen av oss vet hur man formulera ett sådant men våra tankar går kring att detta endast gäller vid skilsmässa, inte vid dödsfall.. Vi har inga barn än, men jobbar på det och vi vill båda att det ska bli så bra som möjligt för dem, oavsett skilsmässa eller dödsfall..

Men det här med arv... - tillfaller det normalt sett båda och något man kan "förorda" bort eller hur funkar det? Har läst nåt om det men kommer inte på hur det var i skrivande stund..

Jag är inte ute efter hans pengar, då hade jag nog kunnat hitta nån rik "gubbe" istället. Utan för oss handlar det om en försäkring så att det blir så bra som möjligt för båda oavsett vad som händer. Förhoppningen är ju dock att vi ska leva hela livet tillsammans. Men som många av er andra har skrivit. VI har ju försäkringar för allt annat så varför inte för detta. Denna kostar ju dessutom (?) ingenting! Bättre försäkring får man leta efter

Jag har klarat mig lindrigt en gång, så nästa gång blir det förord. För vem har turen två gånger?

exfrun kom hem från en weekend, hade varit otrogen, vilje skiljas och lyckades lite snyggt flika in att hon ville ha hälften av pengarna vi fått av mina föräldrar i bröllopspresent för hon behövde dom till att resa tillbaks..

Ville typ strypa henne för den fräckheten, att be om pengar vi fått av mina föräldrar för att hon ska kunna åka och träffa sitt nya ragg som hon varit otrogen mot mig med...

Men hon hade ju lagen på sin sida så vad gör man, är ju bara att ge henne pengarna och vara glad över att man aldrig hann skaffa barn med henne..

Hon lät dock bli att länsa mitt sparkonto vilket skulle kostat mig betydligt mer..
Nästa gång ska jag se till att ha papper på allt, kvinnor är inte vackra när dom ska skiljas..

Men nu måste jag få undra en sak!
Om det var pengar ni fått så spelar det väl ingen roll om man har ett äktenskapsförord som säger att mitt är mitt och ditt är ditt? De pengarna är väl då era och ska delas lika? Eller är det nått jag har missförstått?

Nej, som jag skrev det var ju lagligt hennes, så inget att bråka om, men resten..
Gällande dom pengarna så var det bara sättet hon la upp det på, som får en att inse hur illa saker kan gå.
"Du vet pengarna från din mamma, jag behöver dom för att åka tillbaks"
Min egen moral skulle ju hindra mig från att tycka att mina svärföräldrar ska finansiera min otrohet.. 

Någonstans i allt så hade hon dock moral nog att inte vilja ta mina egensparade pengar ifrån mig.
Men när man sett en person vända från gulligast i världen till Cruella de Vil, så chansar man inte två gånger..

Förnedrad och lämnad är fortfarande marginellt bättre än förnedrad, lämnad och fattig..

Av dina inlägg att döma verkar du inte vara över 30 i huvudet i alla fall. Det är sjukt naivt att tänka "Det händer aldrig oss, i nöd och lust, jag skulle aldrig....bla bla bla". Det kan du hoppas och tro men aldrig VETA. Ingen VET vad som händer i framtiden, så är det.  Om ni har exakt samma inkomst, och äger exakt lika mycket, då är ju ett äktenskapsförord onödigt. Men allt handlar inte om pengar, skulle du ärva något grej som betyder mycket för dig men som inte är värd något i mina ögon så kan mycket väl den saken bli anledning att det blir bråk vid en ev. skilsmässa.

Du förstår väl att 99% av alla som gifter sig aldrig kan tänka sig skilsmässa, otrohet, missbruk eller annat från sin blivande. Men din (blivande) man är alltid en egen individ och vill han vara otrogen så är han det, vill han skiljas så gör han det. Och det kan du aldrig förutse.

Om jag förstår det rätt så äger också HAN en bostadsrätt?! Det betyder ju i så fall att han bör ha en större förmögenhet än du? Eller? Det kanske är den du vill åt vid en skilsmässa :-P

Sen har ni inga barn. Ett förhållande får en av de största prövningarna när det kommer barn i bilden. Ni har kanske inga erfarenheter ännu av lite motgång, sömnlösa nätter etc, som ibland leder till skilsmässa.

Det är iaf naivt att tänka som du gör och visar på lite livserfarenhet som du har i din lilla bubbla där alla nära och kära gifter sig med varandra och aldrig skiljer sig.

pyret och snöflingan: Såg att ni har varit tillsammans i drygt 1 år.... Det förklarar saken....