Äktenskapsförord, hur tänker ni?!

Vi skriver äktenskapsförord.

Jag tycker att enda anledningen att säga nej till ett äktenskapsförord är när man gifter sig för pengarna. Och vi gifter oss enbart av kärlek och inte pågrund av varandras ägodelar.

Vi kommer att skriva! Inte för risken att vi eventuellt kommer att skilja oss, utan snarare som en försäkring i stil med; "Tar man med sig paraplyet ut, så regnar det inte" eller "Köper man en dyr tilläggsförsäkring så går Tv'n inte sönder". =)

Vi tar med att tillgångar vi har med oss in i boet + ev. arv & avkastningar är enskilda. Resterande blir "en påse pengar". Ska dessutom skriva ett inbördes testamente gällande besittningsrätt på huset, då vi har särkullsbarn.

Det är enklare om personen som man ärver av skriver i testamentet att ditt arv är enskilt. Har man väl mottagit arvet gemensamt så kan ju makan/maken vägra skriva på att det ska tillfalla en personligen.

Och det är naturligtvis så det ska vara också. 

De som har kallat det sjukt att skriva äktenskapsord, kan jag hälsa att det är kortsiktigt att låta bli om man har tillgångar som är särskilt värdefulla för en på något sätt. Folk blir av med tillgångar som funnits i släkten i generationer för att folk ska bevisa hur mycket de älskar varandra. En bitter eller sårad make/maka kan göra mycket bara för att skada. 

Till de som inte kan tänka sig att de skulle gräla om sådana saker vid en skilsmässa, måste jag säga att det är lite naivt att tänka så. Visst finns det par som skiljer sig som vänner, men många par har precis som ni, tänkt att det aldrig skulle bli ett problem och att de alltid skulle lösa det som vänner. Sedan sitter de där med sina advokater och bråkar om alla tänkbara detaljer. Det är alltid lättare om man har satt ramarna från början. Ju mindre det finns att bråka om, OM det väl går så illa, ju lättare blir separationen och bättre blir förutsättningarna för att man ska kunna skiljas som vänner. 

Det är lite trångsynt att tänka att äktenskapsförord innebär en framtida skilsmässa. Folk som inte skriver äktenskapsförord skiljer sig dem också. Jag har full förståelse för det sunda förnuftet ett äktenskapsförord innebär. Kan dra ett ex: min killkompis (en jättesnäll kille) gifte sig för en massa år sen med en tjej som bara har pluggat under deras äktenskap. Dem fick 2 barn, HAN köpte hus åt dem, HAN betalade hyran, räkningar, mat, HAN köpte bil osv. Hon stod inte för nåt ekonomiskt under 7 års tid. I vintras ville hon skiljas och nu ska hon få hälften av pengarna när han säljer huset. Han får inte ens bestämma mäklare eller vem dem säljer huset till för hon står skriven på huset och hon krånglar som fan just nu. Varför ska hon som inte betalat en endaste krona under 7 år ha rätt till pengarna??? Massa strul för att dem inte skrev äktenskapsförord. Han säger att hon alltid sa förut att hon inte ville ha nåt vid en skilsmässa, nu känner han knappt igen den giriga person hon blivit. Det är orättvist det min vän går igenom nu tack vare sin exfru. När folk träffas och gifter sig säger folk så "jag kommer aldrig va så hemsk vid en skilsmässa" men när saker går åt helvete blir folk arga och giriga. Tänk på det alla ni som tycker äktenskapsförord är nåt negativt.

Man skiljer sig inte från den man gifter sig med. Det är ett så sant talesätt, för om det vore densamma så skulle man väl inte skilja sig? Jag vet alltför många exempel på folk som ska bråka om en viss vas, inte varesig vacker, värdefull eller innehar stort associationsvärde utan för att de kan. För att det kostar lite extra att bråka om det med för exet och för att det tar tid. Och tid är pengar. Och för man vill jävlas allt man kan.
Tror ni att de, när de var svallande nykära och nygifta, tänkte att så där ska vi jävlas när vi skiljer oss i framtiden så ingen idé att vi inte skriver ä.f.?
Håller med om att om man tecknar försäkring händer inget, tar man med paraply så regnar det inte. En extra försäkring som inte kostar något och som inte ska utnyttjas.

Vi kommer absolut att skriva förord! Jag anser att det är att ta ansvar och att skydda varandra då en skilsmässa sällan är en situation där båda parter är överens och det föreligger risk för låsningar i komminikationen samt bitterhet. Att då ha en så till synes självklar, men ändå så stor källa till bråk och stök, som ekonomi, redan utredd är väl jätteskönt... Framförallt om man redan vet att ens make/hustru inte kommer att göra anspråk på sådant han/hon inte "har rätt" till Ni som skriver om hur sjukt det är, menar på att ni skulle vara mer kära i varandra, att er syn på äktenskapet är bättre och sundare och att risken skulle vara mindre för er att skiljas; jag kan bara önska er allt gott och håller tummarna för att ni får rätt ang. era respektive OM ni en dag delar på er.

Jag är en av dem som är uppvuxen med att det är självklart att skriva äktenskapsförord - kanske inte genom mina föräldrar, utan genom att genom åren ha läst rådgivningsspalter, artiklar med mera.
Men nu gifter jag mig katolskt -- och med en make som av religiösa skäl aldrig kommer att vilja separera, hur det än skulle gå med vårt äktenskap (och som alltså inte kan skilja sig, enligt kyrkans doktrin). Plötsligt blir alla perspektiv helt annorlunda, även om man kan skilja sig juridiskt/enligt svensk lag (vilket jag såklart inte tror att vi kommer att göra).
Vi var tillsammans på Bröllopsmässan på Grand Hotel i vintras. Där talade jag med en av de familjerättsjurister som fanns på plats, och som erbjöd äktenskapsförordstjänster. Jag bad henne hjälpa mig att övertyga M2B om att man _alltid_ bör skriva äktenskapsförord, men hon kom inte på en enda sak att säga för att sälja in tjänsten till en övertygad katolik... Så det går lite dåligt för mig att övertyga honom om hur självklart det är...
Till saken hör att det är jag som för in lite kapital i boet (en lägenhet samt lite aktier). Men kanske får jag satsa på att be mina föräldrar villkora ett eventuellt framtida arv som enskild egendom för mig.  

Vi håller på diskutera detta nu men det lutar åt att vi kommer skriva ett väldigt allmänt gällande saker som ärvs i framtiden. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, det finns så otroligt många parametrar som man måste ta i beaktning, inte bara skilsmässa.

Ta ett exempel att jag om ett par år bestämmer mig för att starta eget företag, driver det i konkurs och hamnar i personlig konkurs och måste sälja alla fastigheter. Då helt plötsligt så måste jag sälja min sambos släkts fastigheter som gått i arv i generationer eftersom vi inte skrev ett äktenskapsförord?

Det finns så många saker som kan hända så varför inte?

Vi har en variant av gemensam ekonomi, även om vi delar på allt det viktiga och räkningar och dylikt så har vi bägge också egna pengar och egen ekonomi då vi är väldigt olika som individer. Genom att ha det så här så blir det aldrig en diskussion om ekonomi vilket är bland det värsta jag vet :/

Ja, mycket kan hända som man inte kan förutse! Min blivande är jordens snällaste och mest omtänksamma och generösa person, men han har också en fallenhet för att bli bitter och långsint om någon behandlar honom illa. Just för att jag och vår relation är så viktig för honom så kan jag mycket väl se honom bli fullständigt oresonlig vid en skilsmässa, särskilt om det skulle vara jag som initierade den.

Jag har full förståelse för äktenskapsförord när det gäller arvegods, släktgårdar och liknande, och även företag - jag kommer att få skriva på något sådant eftersom han är delägare i ett företag som jag inte har med att göra. Däremot tycker jag det är mer tveksamt när det gäller pengar, men det kan förstås fortfarande bero på situationen.

En av anledningarna till att man normalt sett delar allt 50/50 vid en skilsmässa är ju att kvinnor i högre utsträckning är föräldralediga, jobbar deltid när barnen är små, och VABbar. Det ger dem inte bara mindre pengar för stunden, utan även lägre pension och kanske även sämre karriärsmöjligheter. I vissa fall kanske mannen har kunnat bygga upp en karriär och en förmögenhet genom att jobba jättemycket, tack vare att han haft en fru som gjort precis allting hemma så att han inte har behövt lyfta ett finger, och offrat sin egen karriär för att stötta hans. Då är det ju lite taskigt om han sen tar sin förmögenhet, som hon har hjälpt till att bygga upp, och drar!

Har man barn tillsammans tycker jag det är ännu viktigare att man tänker på att deras andra förälder ska klara sig vad som än händer.