Livets toppar och dalar

Telis
Underbart att höra att du fått sova lite bättre! Hoppas det fortsätter så nu!

Lappis
Spännande med granskning av hemutredningen! Den där manualen lät som en bra grej.

Oupsie
Ang. KUB-test (håller med om vad AM skrivit och skriver delvis samma sak nu, sorry): man utgår från en risk enbart baserad på ålder, i mitt fall var den 1:250, sen ändras det beroende på hur dåliga/bra resultat man får från ultraljud och blodprov. En viktig grej att komma ihåg - men det vet ni ju förstås redan - är att det ju bara är sannolikhetssiffror. Och att dessa i sin tur är tillförlitliga till 80 eller 90% eller vad det är... Mycket siffror blir det! Men det är ju bra att ha en preliminär plan för hur man ska gå vidare beroende på vilket resultat man får. (Läst en massa historier på FL om folk som känner sig osäkra efter att ha fått siffror på 1:6000 o dyl, känner man så ska man nog inte göra KUB utan gå direkt på fvp eller moderkaksprov om det erbjuds...) Sen kan det bli som för oss, att planen vänds upp och ner och glöms bort när man väl sitter där med ett dåligt resultat. Vi hade dock bestämt oss för att mer lita på ultraljudet än på siffrorna - som AM skrev, eftersom nackspalten var fin och man såg näsben, fingrar etc så kändes det för mig mycket mer verkligt och pålitligt än några flummiga sannolihetssiffror (som man ändå inte kan lita på till 100%!).
Skulle vi fått riktigt dåliga siffror, säg 1:10 el mer så hade vi antagligen gått vidare med fostervattenprov... men eftersom jag ändå kände att jag antagligen inte skulle klara av att avsluta graviditeten nästan oavsett resultat på fvp, så kändes det onödigt och nästan otacksamt med fvp, med tanke på att det är en ivf-graviditet...
Oj, det blev lite långt och osammanhängande kanske, kände bara ett behov av att vräka ur mig alla mina tankar kring KUB-testande.

Lunagarden (tror jag det var som frågade?)
Egentligen kan jag inte säga att det finns något komplicerat alls med min graviditet (hittills! *peppar peppar* ). BF är 6 december. Som du kanske förstår av det ovan så fick vi "dåliga" siffror på KUB, i vårt fall enbart beroende på avvikande blodvärden. Det ena blodvärdet (papp-a) behöver dock inte alls ha med kromosomavvikelser att göra, utan kan även indikera en dålig moderkaka - och det är det scenariot jag är rädd för (tillväxthämning, fosterdöd, havandeskapsförgiftning med mera). Sjukvården erbjuder mig inga specialundersökningar avseende placentafunktion så länge allt är normalt vid barnmorskekontrollerna, men ett vanligt tillväxtultraljud i ungefär v 31 ska vi få.

Fick faktiskt svar från en läkare på ultragyn vid Odenplan på ett långt och krångligt mail jag skickade igår - hon skrev att det inte finns någon konsensus varken i Sverige eller världen om hur man ska hantera såna frågor. På vissa ställen rekommenderas ultraljud med flödesmätningar från v 24 men hon lät själv tveksam till hur mycket hjälpt man är av en sån undersökning. Hon tyckte i alla fall jag skulle diskutera det igen med min läkare på spec.mödravården... suck... den som jag kände inte alls lyssnade på oss... Jag tror jag ska börja med att "tvinga" min barnmorska att sätta sig in i frågan, och hjälpa mig bestämma om jag ska krångla vidare och försöka "kräva" saker av spec.mödravården eller ej. Jag gillar inte att vara en sån onödigt besvärlig och krävande typ, åtminstone inte om det inte är medicinskt nödvändigt. Problemet är väl att ingen säkert kan svara på om det är nödvändigt eller ej i den här frågan...

Jag är LEDSEN att jag ältar så mycket om den här frågan, nu är det sluttjatat för idag i alla fall! Det kom åter på tapeten efter vad som hände Snorkis förstås... Och ni är de enda jag kan älta inför. Jag förstår att det kan tyckas vara ett pseudo-problem eftersom jag mår bra, men för mig känns det inte så.

Undrar så hur det gått för Snorkissons, om hon fått föda barnet nu, och om de fått någon indikation på varför det blev som det blev...

Halvgrått här idag men ganska varmt. Tror ännu en slö dag står på schemat. Klämde in en enda aktivitet igår, gick ett blodspår med Korven och han var jätteduktig.

*vinkar frenetiskt till Cicci*

Vinkar till alla

Hinner inte riktigt med att läsa och skriva så mycket som jag vill även om jag jobbar . Många saker som tar mer energi än de ger just nu så är lite låg......men det vänder nog snart!

Tänker på Snorkis med make, hur det gått för dem..........
Missade deadlinen för blomman

Snaily, det är väl klart att du ska vända och vrida på det som är frågor och tankar för dig i din graviditet! Och det är väl ingen pseudo-fråga om man fått provsvar som skulle kunna innebära någon av alla de där fruktansvärda sakerna som du räknade upp! Herregud, det är väl precis sådana saker som är allas vår största skräck när man tänker sig de värsta sakerna som kan hända!

Och apropå det värsta som kan hända, så sa ju Snorkis att de skulle till sjukhuset och föda fram barnet redan dagen därpå, vilket väl måste ha varit i tisdags.

Mugglan, du har så rätt som du kan ha, både med att andras sorg såklart gör att man lätt kommer i kontakt med sina egna känslor inför olika saker, och det här med att det så ofta blir alldels tyst och ensamt efter ett tag.

Jag såg på ett TV-program som heter "Kören" om en killen som startade en kör i en liten håla i England. Där var ena gången en man som blivit änkeman och som pratade om sin fru och hur ensam han var.och när han sa hur mycket den här kören betydde för honom och hur stolt hans fru skulle varit o hon hört honom sjunga-ja då bölade jag ögonen ur mig.
Sedan var det en familj där tonårsdottern och mamman hittade tillbaka till varandra från att ha varit i total disharrmoni De hade förlorat pappan i familjen några år tidigare, och sedan dess bara bråkat med varandra och inte kunnat mötas i sin sorg. När de gick med i kören gjorde de två någort nytt tillsammans och i gemenskap med andra i den lilla staden.

Jag tror vi i vårt självständiga "ensam är stark-land" glömmer hur otroligt mycket vi behöver andra människor. Oavsett hur de skaver och är obekväma ibland.
Ensam är stark, är för övrigt det dummaste skit-ordstäv jag kan komma på!
Ensam har aldrig någonsin varit stark. Ensam är endast och blott ensam, vart han sig i världen vänder.

Däremot kan själv vara bäste dräng. Det är något helt annat.

Vilka framsteg det görs på blöjfritt-fronten på en massa håll! Kul!!!

Skönt att sömnen känns bättre, Telis! Jag som *peppar,peppar* har sluppit den där totaldränerande tröttheten kan knappt föreställa mig hur illa det är, men med tanke på hur grinig jag kan bli om sömnen blir litet störd en enda natt så tror jag att det måste vara vidrigt att inte få sova ordentligt, och att detta pågår natt efter natt. Finns det inte en tortyrmetod som går ut på att inte låta offren sova?

Oupsie: Förstår att det inte känns så bra att få höra att "vi har inte tid att ta emot er för KUB/NUPP"... Jag gjorde ju KUB privat, eftersom jag inte tillhörde en enda riskgrupp. Bakgrundsrisken för Trisomi 21 var 1:1126 för mig, och hade vi då efter KUB-testet fått en lägre siffra där så hade vi försökt göra FVP. Antagligen hade vi fått göra även det privat i så fall...

Nu fick jag ju otroligt bra siffror, för trisomi 21 var den justerade risken 1:37519... Men jag vet att jag var litet orolig under testet, för hon som gjorde det hade sagt innan vad som var "normalvärden" på nackspalten, och vid de mätningar hon gjorde så låg det hela tiden i överkant.

Lappis: Spännande att få hemutredningen! Ååååhhh, vad jag hoppas att kötiderna har blivit kortare. Det här är ju som världens längsta graviditet, typ...

Klockarbol: Usch, stackars liten som hade så ont att det blev så mycket skrik... Och stackars er som föräldrar också!

Mugglan: Låter inte alls konstigt att någon annas barnrelaterade sorg triggar ens egen... Stor KRAM till dig!

Och även en jättebamse-KRAM till Mrs B... Du vet ju vad de går igenom, snorkissons, så om jag tycker att det känns jobbigt så kan det ju mycket väl vara ohyggligt mycket värre för dig...

Ore, jo. Det finns mycket utstuderade tortyrmedtoder där just att störa ut sömnen totalt är metoden. Så enkelt-så effektivt....

Här har ni en till som också tänker på Snorkissons ofta! Jag tänker precis som ni skrivit tidigare på vilken mardröm allt måste vara, att gå igenom en hel förlossning osv. Men också på att komma hem tomhänt till ett hem som var helt förberett tex prylmässigt. Jag hoppas och ber för att de har folk omkring sig som kan hjälpa dem med allt praktiskt och att de får allt stöd de behöver.

Vad kan ha hänt egentligen?! Sådant här FÅR ju bara inte hända!

Usch... Sinnesstämningen stämmer bra med vädret.

Vi tar en inne dag med bakning och i em blir det mathandling och frisörbesök.

För att byta ämne fullständigt.

Vickan - rapportera om gårdagskvällen! *pekar med hela handen och är gruvligt nyfiken*

Kul att se fler tillbaka från semestern!

Vinkar till Cicci, AM, Telis och EA bla!

Och hejar även på de nya, Klockarbol och Lunagarden!

Oupsie: Jag lyckades spy på flyget under den extremkorta resan mellan Sthlm och Helsingfors när jag var gravid Slutsats: Hädanefter ska jag undvika att flyga när jag är gravid...

Det var dock i vecka 17-18 typ... Jag klarade mig lustigt nog bättre när jag var i vecka 12-13, och annars mådde litet illa fortfarande. Då åkte jag till Tyskland och tillbaka, utan att spy.

Parnassia: jag har tänkt precis samma sak: tänk att komma hem till en spjälsäng som står förberedd, kläder, barnvagn... Usch, jag ryser. Vilken overklig känsla det måste vara, typ det har det här verkligen hänt? Det tar nog ett bra tag innan det sjunker in, och då börjar den riktiga sorgen

Min egen erfarenhet av sorg är att den kommer i vågor. När man tror att man är över sorgen så kan det komma fler bakslag.

Ore: tack för kramen, den värmde!  

Snaily. jag tycker inte att du ältar "pseudoproblem". Jag hade ältat minst lika mkt som du om jag var i din sits. Vi gjorde KUB privat med Moa (på den tiden var inte KUB gratis här i V.Götaland inte ens om man var över 35 som jag var) och trots bra siffror så hade man alltid en liten gnagande oroskänsla över de där sannolikhetssiffrorna. Men jag var inte beredd att riskera min graviditet med ett fvp. Nu har jag förstått att risken för mf vid fvp är otroligt liten men den kändes för påtaglig då. Älta på!

Cicci: välkommen hem!