I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Ja, det var ÄL jag hade, men idag kom indianerna, så testet kan jag spara till en annan gång... Pust! ( men liiite kul hade det varit om jag hade plussat...) (och ganska mirakulöst hade det varit)

Imorgon ska maken på en biltävling för att provköra med hobbybilen. Själv hade jag tänkt tvinga en kompis att hänga med mig här hemma, lite lugnare så. Men så ringde pappa. Mycket ovanligt att han tar sig för att ringa från mobilen. Han ville höra om vi skulle ner till tävlingen och jag svarade att maken ska köra. "Jo", sade pappa. "Jag trodde nästan det, så jag tänkte att, ja, du och jag kanske kunde åka dit och titta..." Lill-pappsen vill hänga med mig. Då smälte jag lite och blev lite nostalgisk.  Så jag antar att vädret kommer att avgöra. I vilket fall som helst, så känner jag att jag nog vill titta till mina föräldrar.

*fortsätter min monolog*Vet inte om jag berättat vad min sjuåriga T sa i förrgår morse.Plötsligt började lilla K tjura ang kläder och ville minsann bestämma vad HON skulle ha på sig. Lite skämtsamt sa jag åt henne att "nu beter du dig som T brukar göra. Ska du också bli trotsig nu. Hur ska mamma orka med TVÅ trotsungar?" Då säger T: "Men det behöver du inte, du kommer bara ha EN""Vad menar du" undrar jag."Jag har slutat vara så'n där nu" Det lät ju lovande... vi får se!

På lunchen har jag: varit till pastorsexp och bytt ut en av flickornas körtröja (fel storlek) och betalat den, handlat inför lekparksfesten ikväll, varit hem och packat in maten som jag handlat i kylen, vittjat brevlådan på pengakuvert från föräldrar som betalat till insamlingen av blombukett till fröken på sexårs (som, surprise-surprise, JAG drog igång), åkt tillbaka till jobbet, och slutligen (det bästa) ÄTIT min goda mat i matlådan och druckit Ayur Veda the. Tänk vad man kan trycka in på en timme Pust *torkar svetten ur pannan*

EGO:    till sist och äntligen! Dag 18.Måndag är dagen D och den då vi nervöst kommer att sitta i bilen på väg upp mot kliniken och hoppas att vid 11-tiden få positivt telefonbesked och att vi kan köra vidare. Blir det negativa besked så får vi ju vända och åka hem igen.Vi gör så att vi chansar och åker istället för att spara embryot till nästa dag. Sambon har nämligen ett "glidarpass" på måndagen som han redan hade lyckats byta bort och är därmed ledig. Hans tisdagspass är däremot ingen intresserad av, så han tyckte att måndagen är ju ändå helt uppslukad av "hur går det hur går det" så vi kan lika väl sitta i bilen och undra och skiter det sig kan vi vända och sätta oss och tröstäta på en hamnkrog i Västervik eller så.Nu, mina vänner är det fritt fram att starta tumhållningar, förböner och fruktsamhetsdanser i helt valfria kombinationer...