Jag ska ta min BM efternamn. Men känner mig lite ledsen, eftersom jag tycker om mitt efternamn så otroligt mycket. Dessutom passar det bättre till mitt förnamn. Vill ju att vi ska heta samma och min BM vill absolut inte ta mitt efternamn. Det är väl inte hela världen, men det känns lite konstigt. Det är som att jag överger något som är "jag", men det är ju bara ett efternamn och man vänjer sig nog.
Någon som känner samma?
Det var värre förra gången. Jag bytte då bort mitt flicknamn mot ett hyperovanligt efternamn, den klena trösten i sammanhanget... :( Nästa helg byter jag namn igen - och faktiskt till ett namn som är likt mitt flicknamn så det känns kanonbra :)
Oj oj, du är inte den enda. Jag grät när jag skrev min BM:s namn på blanketten om namnbyte. Det är på ngt konstigt sätt "jag", namnet är en del av mig och min identitet. Vad som avgjorde det hela är att jag vill känna at vi alla har ETT och samma efternamn hela familjen, både barnen och mamma/pappa.
Men hur knäppt det än låter, det känns som om jag förlorar min identitet lite. 
Jo visst känns det lite sorgligt, min identitet försvinner ju och jag får en ny...
Men det kommer säkert gå bra.. :)
Jag känner likadant, funderar på att behålla mitt flicknamn som mellannamn men vill egentligen inte ha dubbla efternamn... Knappt 3 månader kvar till bröllopet så snart måste jag bestämma mig.
Än så länge känns det bara bra att byta. Har varit inställd på det sedan frieriet. Tror dock att det kommer kännas lite märkligt när det är dags att fylla i blanketten. Sedan undrar jag hur många gånger jag kommer att presentera mig fel! 
Det positiva med det här namnet är att jag blir den enda i Sverige med just det för och efternamnet.. det är också en anledning till att BM inte vill byta bort sitt väldigt ovanliga efternamn..
Jag har ett ovanligt namn (bara vår familj som heter det) jag kommer att byta bort det till min killes namn, mycket för att jag vill heta samma sak som honom 
Däremot har jag bokat in en tid för tatuering så att jag kan föreviga mitt efternamn
Jag känner likadant! Fast jag byter från ett mer ovanligt namn, till ett mycket vanligare. Men M2B vill absolut inte byta, tror att han tycker att det ska vara så(tjejen tar killens namn). Trist, iaf, men jag vill att vi ska heta samma så jag antar att det bara är att gilla läget!
JAg behöll mitt namn som mellannamn och det känns bra att både ha det kvar och att heta samma som min man.
Jag vill ha killens namn trots att det är mkt vanligt och mitt lite ovanligare, det var en jättestor grej för mig att vi skulle gifta oss och ha samma namn hela familjen. Jag har drömt om det i flera år nu.....och igår sjönk det in att jag inte bara skulle heta hans namn utan för all framtid INTE heta mitt namn....mysko känsla
