Tantvarning del 8

 

Vi var hos fotografen 9 april och jag har fått en cd med bilderna på, Jag skall ta med den till jobbet (lapen hemma kan inte ta skivor!) och försöka lägga in bilderna där. Sedan har jag hur många bilder som helst på detta lilla troll i kameran hemma, skall sem om inte de går att få över på skiva också, på något vis.

Kul. Hon är så söt på bilderna i galleriet.

 

 

Hon är ganska söt i verklighten också...

Ja, det är så synd om alla. Nu är det lugnt och harmoniskt på dagiset. Min flicka är jätteglad och sådär obekymrad som man vill att de ska vara i den åldern. 
Suck, jag får helt enkelt bita ihop och se till att hon kommer hit ibland och leker så att jag kan försöka påverka henne så gott det går. 
Hon har t ex lärt sig att man måste säga tack när man är här (vilket hon tycker är ganska larvigt).

 

Märkliga föräldrar den tjejen måste ha, och ganska ouppfostrade! Hör till helt vanlig hyfs att säga tack! Grr!

Åh, jag tänkte på den där ungen hela kvällen igår! Jag tror jag ska starta ett hem för sådana som hon...Närå, men allvarligt, man önskar ju att man fick lite tid med ett sådant barn så man hann nå fram med ett och annat!

Migrän

Maken på fotboll i L-krona och jag på kontoret. Försökte lägga in fotograf-bilderna på Siena, men tydligen så går de inte att få in i galleriet här, någon funktion som inte stöds av programmet. Öhh, så komplicerat allt skall vara då!

Nu skall jag skriva ett vigseltal (snart ifatt med alla!), städa på rummet lite och åka hem till snuttisarna igen. Lilla fröken har blivit normal busig kattonåring igen, men en väldigt trött sådan. Hon sover mest och har ätit lite idag. Maken var så glad att hon vill ligga i hans knä i morse, det hade hon liksom inte tid med när det bara fanns killar i den lilla hjärnan.  Och Solde verkar betydlgt piggare! Vi gick en ganska lång runda igår kväll och hon trippade på så fint så! Hoppas det blir bra nu!
Så, nu har den här tanten kört dagens super-ego-inlägg, men snuttarna är som mina barn och när de inte mår bra så blir det ganska jobbigt för mig också!

*Skriver vigseltal, äter choklad och dricker cola*

Har själv släktingar/vänner som aldrig någonsin tackar. Som inte kan bjuda in eller acceptera en inbjudan på ett korrekt sätt. Som ska ha allt så billigt som möjligt. I en del hem verkar det totalt självklart att man inte tackar för något utan tar det självklart att andra ställer upp.

 

Tragiskt ju, men hoppas flickan får bra input från er Aleta! :)