I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Fru Byggo Hvidis: tack så mkt för igår!!! så mysigt!!!!
Nu ska jag iväg på en annan mamma-lunch!!!
t alla o MASSA kramar t alla som vill ha!!! 
Tack Ninnis o Ingis
Det är så lätt att folk bara fördömer och säger "han är ju inte klok" eller "vilket pucko". Men jag vet ju VARFÖR, på ett ungefär, han reagerar som han gör i vissa situationer. Och att han inte VILL göra så, men han kan inte styra det alla gånger.
Man måste rota lite djupare i människan ibland...
Från början, innan jag visste, var det ännu jobbigare. Men nu vet jag hur det ligger till och då kan jag handla därefter. Folk får tycka jag är snäll eller mesig eller vad som helst, men de som vet hur landet ligger och som vet något om ADHD hos vuxna, ja de säger som du Ingis; Han har en jäkla tur att han har mig som verkligen brytt mig om att ta reda på orsakerna till hans beteende och som förstår och är tålmodig.
En härdad norrländsk fura knäcker man inte så lätt 
Usch idag är det en jobbig dag. Har lämnat in vovven hos veterinären för en stund sedan för en knuta jag hittade på henne. Så nu sitter jag och hoppas allt vad jag kan att det inte är en juvertumör, och om det visar sig vara det under operationen hoppas jag allt vad jag kan att det inte är en elakartad. Är så tomt här hemma utan min lilla tjej, hon är ju bara 4 år så jag borde få ha henne länge till...
Jenny 
Hoppas verkligen inte det är något alvarligt! Jag vet hur blödig man är när det gäller de fyrbenta...
*håller tummar och tår att det går bra*
Tack ninnis. Blödig ja, har gråtit konstant sedan jag lämnade henne. Tårarna vill liksom inte sluta rinna...
När vår plutt skulle röntgas två dagar efter att vi hämtade honom fick han narkosspruta. Han blev först alldeles vinglig och kräktes, sedan hängde han helt lealös i min famn och tittade på mig med bedjande ögon. Det var som att han sa "Vad gör ni med mig?" Oh, vad jag grät! Maken fick bära in honom till undersökningsrummet, jag stod utanför och grät... Och då var det ändå inget fel på honom utan bara en rutinkontroll, jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle reagera om anledningen var negativ...
*saknar min lille korv*
Jag behöver en kram nu...
*kvickt in med en jättekram till Sonja*
Hur är det, vännen?
Åh, Jenny...
Hoppas verkligen att allt går bra. När får ni veta?
*kramar om*
Jenny står brud 090801 skrev 2010-02-25 11:18:39 följande:
