Varför gifter ni er?

Haha ja jag vet =)
Jag vill oxå lova d inför Gudo få d "godkänt" o gå vidare efter d steget med att flytta ihop o skaffa barn o allt d där u know.

Så sant så! Måste tyvärr säga att efter 4½ år pirrar det inte lika mkt i magen när jag ska åka och plocka upp honom på tågstationen även om vi inte setts på 2-3 veckor men hjärtat hoppar till ändå när jag ser honom till slut.

Det är upp och ner hela tiden, du kommer märka ni har inte varit tillsammans så länge än. Snart börjar ni tjaffsa som om ni vore gifta i 10 år, haha.Men många ggr efter det när man blivit sams igen och han gjort nåt gulligt eller sagt nåt sött så märker du hur romantiken blossar upp igen och du känner dig taskig som sa det du sa=p hehe=D

My God jag skriver med dig överallt känns det som, haha=P

I know

Vi gifter oss av alla andledningar ni säger här, men för oss är det också att vi kan inte bo tillsammans om vi ej är gifta då min festman jobbar i britiska armen och vi får ett hus av brittiska armen men bara om vi är gifta. Sjukt men sant.

Hahaha ok... vad de deras anledning till d?

Jag känner igen d du säger av tidigare erfarenhet. D e klart man tjaffsar o så, jag tycker d e nyttigt o göra d då lär man sej mer om varandras personlighet, behov, värderingar osv. Men Shabbe e juh så himla lugn han håller inte med mej. Asså han e sååååå lugn!!! Ibland kan jag bli galen o verkar som en häxa framför honom! När jag e arg o tjaffsar så vill jag att den jag tjaffsar med tjaffsar tillbaka haha låter kanske konstigt men jag blir mer sur om personen e lugn! Jag e nästan helt motsatt mot honom, men vi kompletterar varandra =)
Efteråt känns d juh såååå underbart!

Vår främsta orsak för att vi gifte oss är det att vi köpt hus tillsammans. Skulle nåt hända till någon av oss så sitter den andra parten i en betydligt bättre sits, om man är gifta, än om man "bara" varit sambos.

Tycker ärligt talat inte riktigt om att bära titeln "fru" heller. Känns lite tantigt på nåt sätt. Jag har sagt åt maken att kalla mig sin "gifta flickvän" istället
Tycker inte heller riktigt om att kalla honom min man. "Sambo" kändes också alltid mer jämnställt, på nåt sätt, än man och fru.
Så jag tänker ännu, efter 6½ år som sambos, och 3 mån som gifta, på honom som min "pojkvän"

Ingen anning varför dom har den regeln men så är det

Hahaha så söt! Kan tänka mig hur han e, jag har en morbror som e sån! Det hade börjat krypa under huden på mig om jag va du, hehe.

Men gulligt ändå, va glad för den sakens skull, tro mig du vill nog ändå inte ha en som gapar och skriker=P

Vi vill först och främst fira vår kärlek :)
Och dela våra löften om trohet och gemenskap, om att stå vid varandras sida i vått och torrt så länge vi lever.

Senä r det för festens skull med! Att få en dag i sitt liv där man bjuder alla sina vänner och sin familj att fira i kärlekens tecken, och för resans skull, att få en underbar resa, unna sig det utan att tänka på pengar eller framtida besvär och motgångar :)