Livets viktiga och oviktiga frågor

Lappis, vad härligt att det känns så bra! Nu blir det som en extralång graviditet men med bonusen att du kan dricka vin, resa, äta mögelostar & stark mat och träna tills du spricker under tiden.

Piggelin - vi får väl se om jag får några återfall ... när jag desperat tittar i trosorna och börjar ta tempen igen MEN jag hoppas verkligen inte det.

Pratade med en kollega om detta igår på lunchen och hon fick mig att få dåligt samvete (IGEN). Tyckte att varför inte fortsätta med akupunktur åtminstone. Hon förstod inte att hela grejen som är jobbig är att varje månad hoppas, hoppas ... och så platt fall. Går jag på akup så kommer jag att fortsätta hoppas, fortsätta dricka äckliga örter, fortsätta ha dåligt samvete om jag äter något kallt, dricker alkohol eller tränar. Jag vill inte ha dåligt samvete för allt jag gör och inte gör ... jag vill LEVA!

Tog upp detta med maken och undrade om han tycker att jag tänker och gör fel. Ger jag upp för lätt? En tjej på FL är 44 år och har gått på akup i 2 år, ätit enligt konsten alla regler etc och nu är hon äntligen gravid. Hon gick in och skrev till oss andra - ge inte upp! Jag kanske har gett upp för enkelt, för tidigt? Vad vet jag?

Telis - PRECIS! Jag fortsätta vara så egoistisk som jag vill! Träna, börja springa igen, träffa kompisar och ta lite barrundor. Har undvikit kompisar i perioder (innan och efter IVFerna) och ska nu ta igen det med råge. Dessutom så skönt att slippa springa ifrån jobbet för akupunktur och läkartider hela tiden. Visserligen nu blir det adoptionsmöten istället men jag hoppas och tror att kursen kommer att ligga kvällstid.

Lappis, man vet ju aldrig, hon hade kanske blivit gravid nu ändå, även om hon inte hade levt efter konstens alla regler? Dessutom kan man ju leva så i två år utan att bli gravid ändå och vad har man uppnått då, annat än att man har haft två psykiskt jobbiga år? Om man nu tycker att adoption är ett riktigt bra alternativ så tror jag mycket mer på att satsa på det och må bra under tiden.

Du har gjort inseminationer, ivf:er och fet, akupunktur och örter och tränat mindre osv - du har definitivt inte gett upp för lätt! Det är ju bara det att man ibland faktiskt måste sätta punkt och gå vidare för sin egen skull. Jag tror att när man känner att man har kommit till den punkten, ja då ska man lyssna.

Telis - jag tänkte lite som dig när jag läste hennes inlägg. Vem säger att hon inte hade blivit gravid iallafall (utan akupuntkur, örter och hela kittet).

Ger saker och ting inte resultat oavsett hur mycket man än försöker så har åtminstone inte jag tålamodet att fortsätta. Är van att sätta mål och nå dem men när man åter och åter igen springer med huvudet in i väggen så måste man ju någon gång ge upp. Jag ger upp! Plockar ihop bitarna och går vidare mot nästa mål ... som egentligen är detsamma som det första målet ... att bilda familj.

Ja, precis, det är mycket bättre att plocka ihop bitarna medan man fortfarande kan sätta ihop dom.

Ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig från början men det kan ju bli minst lika bra för det.

Nu ska jag gå hem och njuta lite av det fina vädret på balkongen, enligt termometern här så är det 28 grader ute.

Kram så länge!

Efter en dag på Skansen är man genomsvettig fast ganska glad!

Lappis: tycker du tänker helt rätt ang adoption. Det måste vara så skönt att vara lugn och tillfreds efter så lång tid i barnkarusellen. Det är viktigt att må bra själv i karusellens mitt om man säger så. Ni kommer bli underbara föräldrar - lyckost det lilla barn som får komma hem till er!!!

AM - du är för söt!

Själv ska jag snart packa ihop och dra iväg på ett hårt step-pass. Sen tänkte jag handla lite god mat och något extra till morgonens frukost (eftersom maken fyller år).

Härligt att snart ha semester igen (även om det bara gäller i 4 dagar)!

Lappis: Precis som övriga säger så är det viktigt att du mår bra! Och familj blir det ju så småningom ändå Ni har ju försökt med ivf, FET, akupunktur och allt vad det nu är, så det finns ju inget att ångra... Visst finns det de som lyckas på 11 försöket eller så, men är smärtan över de tio misslyckandena värda det? Ja, kanske om man visste att man en gång skulle lyckas...

Nej, nu vandrar tankarna iväg. Hur som helst så tycker jag att du tänker rätt som prioriterar annat som får dig och din man att må bra

Angående sol så har jag också fått en dos, tyvärr inte genom något så trevligt som att sitta vid stranden eller på en mysig balkong - jag plockade skräp på tomten (men det är trevligare att göra det i solsken än i regn, kan jag lova...)

Har också bestämt mig för en sovrumstapet, hittar den dock inte på internet så jag kan inte visa...

Så nu tycker jag att jag varit duktig, och sätter mig med med fötterna på bordet en stund och dricker ett glas bubbel - Schloss Boosenburg smakar helt ok

Piggelin: Tror också att det kan vara en bra funktion att kunna sätta babyskyddet på vagnen, men maken är inte lika övertygad. Men det är lugnt, jag kan ligga lågt med det ett tag och sedan köpa infästningsanordning. Jag vill bara inte ha köpt ett babyskydd som absolut inte går att knäppa fast på vagnen...

Testar en länk till ett par tapeter jag funderar på till "allrummet"...

http://www.casadeco.com/site/dproducts.htm#

Inte rätt färger dock, det är turkosa blommor i den jag vill ha...