Livets stora och små frågor

Lappis: the bloody french guy - den historien var bra!

koko: jag gjorde precis en liknande grej men det värsta var att det inte var om mig själv utan min närmaste väninna och hennes förhållande med en gift kollega. Jag bodde i Australien då och hon mejlade mig långa romaner om detta förhållande och jag svarade. Vid ngt tillfälle gick mejl-konversationen över i mer allmänna grejer och till sist skickade jag vidare mejlet till flera av våra kompisar (varav en killkompis som hade ett gott öga till henne). Precis när jag jag tryckt på sändknappen så kom jag på vad jag gjort. Det var den hemskaste känsla jag någonsin haft. ÅNGEST. Ringde som en gnu för att försöka förvarna min väninna. Hoppades att folk inte skulle läsa från början (yeah right!). GULP. Men hon förlät mig...

I förra veckan på lunchen med Ore och Kängu varvade vi BT-namnen med riktiga namn - det blir nästan att man säger båda namnen för det känns ju jäkligt löjligt att sitta och prata om folks alias.

Den här var ju assnygg! supermarkethq.com/product/hello-round-bowl

Men jag gillade det som du länkade till också Piggelin! Hur kommer man på en sådan grej?!

Neeej, vilka jobbiga grejer ni berättar. Jag klarar knappt av att läsa sånt.

Muggles - kom också att tänka på precis det mailet när Lappis skrev om the Bloody French Guy här ovanför... Undrar om inte jag fick det mailet med? Fast jag var ju ganska insatt, så att just jag fick det också, gjorde ju inte så mkt.
Minns även att samma väninna skulle maila mig en annan gång (& det handlade om samme man), men hon var för snabb & mailet hamnade hos min BROR (de var kollegor på den tiden) & hon insåg detta precis efter att hon tryckt på Send & fick rusa iväg på kontoret & be honom deleta det omedelbart...

Fö känner jag igen mig i känslan av att man nästan är konstig om man skulle "nöja sig" med ett barn. Det är som att folk tycker att syskon är en rättighet och hur kan man förvägra sitt barn den rättigheten? Hur kan man "döma" sitt barn till att bli ensambarn (som om det vore ngt hemskt). Jag har iaf mött den attityden ibland. Och är inte normen 2 barn - en pojke och en flicka? Känns det som iaf...

Jodå Piggelin - du fick nog också det mejlet. Usch, det var nog det hemskaste jag gjort i mitt liv. Och Outlook får man passa sig för, är man snabb kan man få fram helt fel efternamn på rätt begynnelsebokstav (el som i detta fall samma efternamn men fel person ). El rätt person men fel mejladress, fniss (internt!)

Har vänner (egentligen min brors vänner) som har fått höra det där med ensambarn såååå många gånger. De har en son och tyckte att det räckte. Dessutom fick de honom när de var typ 25-28 år så de hade gott och väl tid på sig att skaffa sig en till. Men nej, de ville inte/kände inte för det och de får ständigt höra kommentarer om det.

muggles - det där har jag gjort! Skickat iväg arbetsrelaterade mail till fel person, med samma förnamn. Skitjobbigt, då jag gjorde samma misstag flera gånger. Ska tillägga att de båda hade finska namn.

Att jag fö lyckats att inte outa min mans namn här är ett under. Men å andra sidan är det inte Sveriges ovanligaste direkt så jag tror inte det gör ngt... Kan man förresten ha hemliga trådar?

Blä för puckade barn-kommentarer helt enkelt.

Nu ska jag dra mig hemåt efter en grymt produktiv dag. Vad jag har gjort? NADA.

Puss på er raringar, hörs i morrn!