Min mans barn är inte accepterade !?

Jag tänker genast på barnen, även om de är tonåringar så har de känslor.
De kanske har en mamma som har en ny man med en familj som gör likadant. Ingen vill veta av dem!

Jag hade bjudit med dem och löst det med knytis eller liknande om det blivit för dyrt. (Om jag varit din mamma alltså.)

Och MV85: Om barnens mamma hade varit död, hade inte din syster blivit en slags mamma för dem då?

Nu är det alltid lite knepigare med tonåringar som ofta kan vara lite truliga, men om det hade varit små barn, skulle de uteslutas då också?

Usch, man blir lite ledsen när man märker att det finns människor som bryr sig så lite. Dessa barn har förmodligen gått igenom en jättesvår tid med föräldrar som skiljer sig.
Ska de sen känna att de inte är välkomna till de nya familjerna?
Varför kan vi inte bry oss mer om varandra? Och speciellt barnen då.
TS blir ju ledsen över detta så varför kan inte hennes familj ställa upp för hennes skull?
Hon har en ny familj ny, man kan inte utesluta några hur som helst. Det är människor vi pratar om.
Se det positiva - det är väl trevligt med stor familj, eller?

I min familj skulle de självklart vara välkomna men det har inte alltid varit så att de ingifta barnen själva har varit så intresserade av att delta. Jag tror iofs att det är skönt att känna sig välkommen.

Nåja, du kan inte ändra på nån annan än dig själv, men bjud in ni och visa att ni vill umgås också när ni är allihopa.

Vi har tidigare haft mindre barn (från 4 år) som "styvbarn" i vår familj, men dessa barn har aldrig varit en del av familjen, utan en del av min systers familj.
Jag tycker det är viktigt att göra skillnad på.
Självklart har då de små barnen varit med på olika sammankomster då de inte är stora nog att stanna hemma - det gör dock ingen skillnad i våra känslor inför barnet.
Det är inte vårt systerbarn/barnbarn osv. Det är ett faktum.
Angående att barnen skulle känna sig oönskade - Det är väll upp till deras familj att se till att de inte gör? Eller ska vi börja ta hand om alla barn som kanske känner sig oönskade helt plötsligt?
Det är klart att min syster älskar dessa barn hon levt med i flera år som sina egna - vi andra har dock ingen relation till dem över huvud taget. Det är stor skillnad.
Dessutom - om barnens mor varit död så hade det knappast varit lämpligt att komma till nästan vuxna barn (som det till stor del handlar om i denna diskutionen) och säga att "här är er nya mamma"...

Min far är omgift med en ny kvinna sedan (tror jag) 5 år tillbaka... Jag har träffat hennes barn och rent lagligt är vi styvsyskon... Betyder det att jag måste bjuda dem på bröllopet (t.ex) om jag ska bjuda längre borta släktingar som mammas kusin?
Betyder en ny persons barn helt plötsligt att jag måste ha känslor för dem? eller försöka ha en relation till dem?
Om du svarar nej på det sista kan du inte begära att någon som är styvmormor till i princip vuxna barn ska ha känslor för dem och känna att de måste bjuda dem vid familjesammankomster.

Man måset inte ha familjekänslor för alla man träffar men är de viktiga för nån i ens närhet tycker jag man kan anstränga sig en smula (som vuxen om det gäller ett barn iaf) att bygga en relation till den nya.

tack allihopa för era svar, men jag tycker faktiskt att de är en självklarhet att barnen i sånna här situatoner ska känna sig trygga och välkommna i den failj dom hamnar i. Det är ju inte deras fel att deras föräldrar i grund och botten hae skiljt si och hade dom fått välja så hade de förmodigen inte valt att föräldrarna skaseparera. Deras pappa träffar då en ny kvinna och då vore de ju bra om dom kunde känna sig som en del i hennes tidigare familj också. Det tycer jag.

Visa respekt å barnen och deras situation. jag kräver inte att min familj ska älska hans barn på de sättet jag gör men jag skulle uppskatta om dom åtminstone kunde få barnen att känna sigväkommna och inbjuden. Älsta pojken kanske int ens skulle vilja följa men då har han i alla fall haft en valmöjlighet.

Om inte för barnens skull så kanske förmin skull för att att ja älskar dessa barn och inte tykcer att de är en fullbordad familjemiddag utan min mans pojkar.

MV85
Din syster kanske inte är deras mamma, kanske är inte din mammaderas mormor, men ändå en del av din och alltså deras familj. kanse har ni inga knlor ill varandra men din syster har ju det och man kan väl ställa upp på sina syskon då?
ska man dra de till en lite längre nivå så har ju inte du nå känslomässiga band till din systers karl heller så kanske sk hon lämna han hemma nästa gång? för mi är de typ samma sak tycker jag. varför skulle de vara med självklart att bjuda in hennes man en inte hans barn? bara för att hon är gift med han eller? men och andra sidan så är barnen ingifta barn till henne ju..

Lennarts fru:

jag kan förstå precis hur du´känner! för min del har mina släktingar tagit emot min blivandes barn med öppna armar, de har aldrig varit något problem för dem att vi har haft barnen, jag trode först det, och sa flera gånger, att vi kan inte komma vi har barnen denna veckan, innan de sa; men det gör inget, de tillhör ju också familjen nu!
nu är de inte så stora än, (7,9 och 11)
men jag hade tyckt det va jätte jobbit att änns familj inte acepterade barnen
även om det inte är MINA... men de tillhör ju ändå MIN familj nu! Det är ju mitt val, jag visste ju om att han hade tre barn sedan tidigare, vilket du säkert också visste innan ni gifte er!

Jag kan verkligen inte förstå folk som inte bjuder med barn bara för att de inte har något ``kännslomässigt band`` till de barnen, dem betyder ju något för den som har ett förhållande med deras pappa/mamma...
hade det inte funkat mellan mig och barnen hade det ju inte heller funkat mellen mig och deras pappa...

förstår att du tycker det är jätte jobbigt! men du har mig på din sida! och försök att bjuda hem dem till er, så kanske de ändrar inställning till barnen!

Mv85-- 21, 19, 17... Rätt stora då, då är den yngsta "bara" 17..

Hennes mans barn är den yngsta 9 och älsta 17.

Liiiite åldersskilnad om man säger så...

Själv tycker jag det är riktigt dåligt. Man kan för tusan bjuda dom den kanske den älsta inte alltid vill med tanke på hans ålder.
Nä inget blodsband kanske men va fan, man får ju lära känna dom innan man dömmer. Och ekonomisk försvar. Det räcker väl att man kanske då bjuder på korvstoganoff eller något billigare. Så att man åtminstone lär känna dom och att dom inte känner sig utanför.
Jag har själv ett barn sedan tidigare och hade min mans föräldrar eller syskon betett sig så så hsadejag gått i taket... Det kan jag lova.

ps: min mans barn är inte vuxna. dom är 9, 12, 14 och 17

Jag kan inte se hur man kan särskilja dem åt så. De ingår i den nya familjen. Att skylla på kostnaden för mat är en löjlig ursäkt bara! Jag själv hade sett det som att den kostnaden gick till "den allmänna konkursen" för vad skulle fyra personer till göra om ni redan är så många på middagen?!