"Den rätte"

Precis.. Ett bröllop varar en dag men "låser" er till ett äktenskap för livet. Har ni kämpigt nu är inte ett bröllop lösningen för visst är dagen underbar men det kan vara bra slitigt med alla förberedelser och allt..

Som sagt.. Avsätt tid för att hitta tillbaka till varandra istället.. Finns två böcker jag älskar att rekommendera. Kärlekens fem språk är HELT underbar. Den borde alla läsa. Sedan en annan av samma författare. har inte läst den man tror verkligen den är lika bra "När det knakar i fogarna"..

Hoppas det ordnar sig för er!

Vi planerar att gifta oss för vi vill gifta oss med varandra men vi gifter oss inte bara för den dagen vi gifter oss för resten av vårat liv.
Jag vill gifta mej med honom för att jag älskar honom, jag har levt med honom länge och för att vi har barn ihop och alla andra har samma efternamn utom jag.
Min sambo vill inte "hitta" på saker tillsammans med mej, ex resa, ut på restaurang osv för han tycker att jag är så jobbig att vara "ute" med... så då tänker jag att vill han faktiskt gifta sej med mej?? Jag vill jobba på vårt förhållande men sambon vill inte det. Han hänger upp sej på allt gammal groll.

Kanske jag borde köpa kärleks böcker till honom

Oj, det var tufft! Han kommer inte börja behandla dig annorlunda för att du är hans fru, ni är fortfarande samma människor. Jag tror att ni behöver terapi och sen tycker jag inte det låter som om att han är snäll mot dig och då får du bestämma om du vill leva i ett sånt förhållande eller om du är värd bättre.

min sambo är den rätta, men inte min stora kärlek =) ha ha. för mig är det 2 olika saker. den stora kärleken är inte alltid den rätta =)
så var det i alla fall för mig. den man jag absolut känt mest för i hela mitt liv och fortfarande har som ett troll i tankarna!
MEN JAG VET att han är absolut inte den rätta.

Min karl nu är det rätta för mig. absolut.

Mitt råd till dig är att absolut tänka efter innan ni gifter er...finns det minsta tvivel så skut på bröllopet

www.svd.se/nyheter/idagsidan/sexrelationer/artikel_398091.svd

Jag kände det direkt. Det var som att ingenting annat existerade. Kärlek vid första ögonkastet som jag aldrig trott på. Vi gifter oss inom 1½ efter att vi träffades. Lämnade ett sådant där kanske-förhållande för honom. Har aldrig ångrat mig ens det minsta.

Självklart ska man vara mer eftertänksam när man har barn men en sak kan jag säga- det är inte värt att lura sig själv att det är bra nog att ha det hyfsat bra. För man kan ha det så mkt bättre! (Sedan kan man ha upp- och nedgångar såklart men tja, det är bara du som kan avgöra var ni ligger på overall-skalan).

Vi fick inte precis nån rolig början på vårt förhållande, jag var inne i en mycket dålig period och gjorde slut 5 gånger de först 8 månaderna. Men han stod kvar vid min sida för att han förstod att allt det jobbiga jag gick igenom skulle gå över och inte hade med honom att göra egentligen. Han är den rätta för att jag kan vara mig själv till 100% inför honom, jag som varit ganska blyg innan skäms inte för något i hans sällskap. När jag tänker på min framtid inkluderar dessa tankar alltid honom. Alla steg vi tagit i vårt förhållande, att förlova oss, flytta ihop, köpa hus, gifta oss har känts naturliga och har inte behövt tänka över särskilt mycket. Det ska vara vi, så känner vi båda två. Tycker att ni borde sätta er ner och verkligen prata med varandra. Att han inte vill gå ut med dig tycker jag låter helt absurt tyvärr, det måste nu verligen klara upp innan ni gifter er. Lycka till!

Jag har varit gift en gång tidigare. Vi hade inga barn ihop, men vi hade varit tillsammans i sju år när vi gifte oss.
Han ville inte göra saker tillsammans med mig för han tyckte att tjejer var tråkiga att umgås med. I början hade vi en massa gemensamma intressen där fler personer alltid var med så därför märktes det inte. När han slutade i den föreningen så slutade vi även att umgås. Vi skilde oss redan efter ett år.
Jag lyssnade inte på mina tveksamheter utan skyllde på kalla fötter.

Nu är jag gift igen och precis som feministbrud skriver så vet jag varje sekund dygnet runt att det är rätt! Känslan är helt annorlunda.

Om ni inte mår bra ihop, mår barnen bra då?
Jag har en vän som skilde sig fast hon och exmannen var goda vänner och de såg till att bo nära varandra så att barnen kunde springa emellan.

Om ni ska gifta er så red ut alla problem först så att ni båda känner er säkra. Jobba med målet att det antingen ska bli så bra att ni gifter er eller om ni inte lyckas med det att ni kan flytta isär och ändå tycka om varandra. Nöj er inte med något mittemellan.

... kanske jag borde lyssna på magkänslan nu iallafall då...
Men vi har haft det såhär ganska lång tid och det verkar inte bli bättre, han vill att jag ändrar på mej och han skall få vara som han är. Han kan inte gå halvvägs och mötas på mitten och det är just sånt som jag sätter stort värde på. Men det känns inte heller bra att lämna varandra.

Vi har tidigare gått i terapi men vi har alltid fått mansdominerande terapeuter som de har alltid varit på "hans sida"

Usch nu låter det som han är världens dåligaste sambo men inte är det ju så illa heller.

Aleta, inte mår barnen bra nu heller.

kanske vi borde åka på resa ifrån varandra så vi får tänka för oss själv..

Många kanske

Jag kan bara svara för mig själv och det finns inte en tillstymmelse till tvekan här. Han är "den rätte" för att det känns helt annorlunda än någonting annat någonsin. Marken gungar under fötterna fortfarande efter 20 år, på ett mkt behagligt sätt