Förstår jag rätt; Är det "bara" själva gifteriet han inte orkar med, eller är det hela er relation som ifrågasätts?
Av det jag läst i den här tråden låter det som om ni hamnat i världens otakt. Det är säkert ingen tröst just nu, men jag tror det skulle varit värre om han bitit i hop och sen sagt till Dig EFTER bröllopet att det här var pyton för honom och att han inte alls ville men "ställde upp".
Det bästa och roligaste hade förstås varit om ni varit i takt med varandra och kunnat gifta er med glädje som ni planerat, men när nu Din karl kände en sådan vånda att han till slut ställde in - ja, då var det kanske bättre att han var ärlig, även om det är jobbigt?
Nu kommer Du behöva tid att sörja, prata med vänner och lappa ihop Dig. Men sen, när Du deppat färdigt och ni pratat ordentligt (kanske med hjälp av en familjerådgivare?) kan det komma en dag då ni båda vill gifta er, men då kanske på ett helt annat sätt, som båda kan glädja sig åt?
Jag vet inte, men jag förstår ju att det här måste vara urjobbigt för er båda.