Idag känner jag av sjukdomen bröllopsstress. Har ju massor kvar att göra. Ska försöka avverka en del nu på förmiddagen. Det jobbiga är att det känns som om jag får ta ansvar för alla andra också. Näbbarna kan inte hitta skor, mamma hittar inga kläder till bröllopet, bestman vet inte om hans kostym passar, min syster känner sig tjock i klänningen, vi hittar inga vita paraplyer, måste lösa transporten till Köpenhamn - suck. Jag vet jag stressar upp mig själv. Det är bara att checka av med alla och lägga ansvaret på dom. Men vad gör man när ingen hör av sig och dagarna bara tickar på.