marolo

Äldre 6 Nov 10:07

49 svar

Gnälltråd om livet i stort och smått

Tänkte att denna tråden kan handla om allmänt gnäll tankar och så vidare, sånt som man stöter på utanför bröllopsplanering...För visst dyker det upp sånt ibland när man bara behöver gnälla av sig?
(Man kanske ska ta tråden med en nypa salt och inte sig själv på för stort allvar)

Jag kan börja! Jag är väldigt sur just nu för jag köpte en cykel på biltema för ca 6 månader sedan, den gick sönder häromdagen och jag åkte in med den. Växeln som sitter på en metallbit hade gått av på mitten (!) och jag hade garanti och allt kvar. Men sen ringer dem och säger att jag ska behöva betala reperationen eftersom jag inte hade smörjt in kedjan tillräckligt ofta (Hur ofta ska man smörja en kedja egentligen?) och det är därför metallen gått av. väldigt konstigt tycker jag...Och sen kan man inte stå och argumentera för att slippa betala för är man under 30 lyssnar de aldrig på en utan tittar på en med en blick som säger "men lilla gumman du vet ingeting om livet"...Vilket också hör till att vi inte fått någon bruksanvisning eller skötselråd på hur man ska ta hand om cykeln + att det var de som monterade ihop cykeln, kan de verkligen kräva att vi ska betala när det finns garanti kvar och inga skötselråd gets?

jools

Äldre 26 Nov 18:45

#31

Plättis:

Usch, förstår inte varför det tar emot att sakta ner, fast hela kroppen säger ifrån. hatar att känna ett behov av att vara duktig! Det är ju inte direkt att man får någon uppskattning för att man kör slut på sig.

Hanni:

Altså, barn och sånt hinner du ju sen! Men att utbilda sig är väl aldrig fel, 1 1/2 år går ju fort. Och man kan ju ofta jobba extra umder pluggtiden för att få in lite extra cash.
Jag började plugga när jag var 29, då hade jag jobbat som sömmerska och vård/skola/omsorg och sedan varit sjukskriven under flera år pga tarmsjukdom men ville bara förändra mitt liv och visste att jag inte skulle orka/vilja jobba med det jag gjort innan. Jag tänkte att jag skulle plugga en termin, men nu sitter jag här och är snart klar med min master (5 år på universitet) och ångrar inte en sekund!
Jag tror det är värt att hoppa å möjligheter och drömmar, fast man behöver ju inte köa slut på sig som jag tydligen gör

marolo

Äldre 26 Nov 20:07

#32

Vichy skrev 2013-11-26 18:22:09 följande:

Jag är väldigt irriterad på folk som ska envisas med att röka i var som helst, exempelvis i köer, på konserter eller ställen där man inte vill eller kan flytta på sig från dem! Jag har väldigt trånga luftrör och kan få astmaliknande besvär bara jag står inom radie för röken! Var på Malmöfestovalen förra året på Timbaktu, hela stan var där och det gick inte att röra sig åt något håll för att det var så mycket folk! Helt plötsligt blossar det folk överallt, men jg varken vill eller kan gå! Att ta astmasprej hjälpte lite men inte när det inte slutar! Det är så irriterande att hela tiden behöva flytta på sig och att känna sig svimfärdig för att man inte får i sig ordentlig luft! Folk får gärna röka om dem vill, men måste man göra det i sådana folksamlingar?!

jag håller med skitjobbigt, det är deras val men samtidigt hart man själv gjort ett val att inte röka och inget av dessa val borde påverka det andra, därför borde man göra rökplatser framförallt i stora folkmassor

marolo

Äldre 26 Nov 20:13

#33

Hanni skrev 2013-11-26 16:53:37 följande:

Precis den tråden jag behöver!

Jag har sån ångest över vad det är meningen att jag ska göra med mitt liv. Jag har ett fast jobb som maskinoperatör inom industri (mejeri). Jag trivs bra med arbetskamraterna och okej med själva arbetet. Däremot trivs jag inte alls med vår närmsta chef, han har en inställning mot oss arbetare som är så stenålders och det kastas omkring muntliga och skriftliga varningar lite hur som helst. Jag får skapligt med pengar i fickan även om det är lite för att jobba treskift. Dom sa upp folk i höstas och efter årsskiftet ska dom börja med LEAN och säga upp fler, även om jag nog inte blir uppsagd så blir det nog inte så roligt att jobba här. Men jag vill liksom inte vara fast här hela livet. Samtidigt vet jag inte vad jag vill göra istället.
Jag har hittat en utbildning på 1,5 år som jag kan tänka mig, men då måste jag flytta och det är verkligen varken jag eller sambon sugna på. Jag är ju dessutom van att ha pengar så jag klarar mig och att gå från det till studielån, ja, det känns ju sådär. Det är ju nu det är meningen att vi ska starta vårt liv. Vi har letat hus i 1,5 år, planer på giftermål och sedan barn, och allt det ska isf skjutas upp på x antal år. Jag är ju dessutom en sån där stressad själ att allt ska hända nu, helst igår.. Och jag vet, jag är ung och har hela livet framför mig, men det tar emot.
Nä, det går bara runt i huvudet, jag sover dåligt och min stackars sambo får stå ut med mina humörsvängningar.
Sorry för den här novellen!

Finns inte utbildningen på distans? Eftersom du redan har jobb kanske det är stor chans att du kan få extrajobba när du pluggar? Tycker verkligen du ska plugga, förstår att det kan vara jobbigt att ta en risk men tror det kommer löna sig i slutändan. Själv har jag ingen erfarenhet av LEAN Förutom i högskolepoäng (Teoretiskt) Men det är inte ett arbetsätt jag skulle rekomendera, på vissa orginisationer funkar det men med den chefen du har låter det inte som att det kommer bli en förändring i positiv riktning. Klart att inte vi ska tycka och tänka när det är ditt liv men jag hoppas du vågar chansa :) och är inte utbildningen rätt är det bara att ombilda sig, även om det inte känns så, så löser det sig alltid

Vichy

Äldre 26 Nov 21:38

#34

marolo skrev 2013-11-26 20:07:04 följande:

jag håller med skitjobbigt, det är deras val men samtidigt hart man själv gjort ett val att inte röka och inget av dessa val borde påverka det andra, därför borde man göra rökplatser framförallt i stora folkmassor

Eller hur! Liseberg har ju infört rökförbud utom i särskilda rökrutor, som de ändå har en hel del av så det är inte så att det borde vara så jobbigt att gå dit!
Hade jag inte mått så dåligt av det hade jag kanske inte brytt mig så mycket...

Tessa

Äldre 26 Nov 22:44

#35

Så skönt att läsa att fler har liknande situationer (även om jag verkligen inte unnar någon livets uppförsbackar)! Det hjälper att veta att man inte är ensam!

Jag känner igen mig i det där med att slita halv ihjäl sig för ett jobb som bland annat Plättis skriver om... Man får äntligen jobba och är Miss Duktig. Efter en stund uppenbarar det sig att man fortfarande är mänsklig. Jag har klassisk stressmage som älskar att väcka mig om natten, knipa och skapa illamående..... Så också häromnatten när oron för pengar, stressen på jobbet och en helg av för mycket andra "måsten" kom ikapp mig. Sjukanmälde mig idag och bestämde mig för att vila, men hamnade i en ond tankecirkel att jag förlorar pengar för varje sjukdag....

Drog mig tillminnes ett citat från ett litet barn som en gång sagt: "Man måste ingenting, förutom att bajsa och dö."

Det är svårt att veta vad man ska bli när man blir stor - fast man som mig har en utbildning i bagaget. Jag brukar roa mig med att göra olika jobbtester som jag googlar fram. Det brukar ge en ett hum och lite idéer. På studentum.se finns alla sorters utbildningar att söka efter...

Filibustern: Kanske en utbildning på distans och start av eget företag/enskild firma som du kan köra från din hemort?

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

Plättis

Äldre 26 Nov 23:40

#36

jools skrev 2013-11-26 18:45:59 följande:

Plättis:
Usch, förstår inte varför det tar emot att sakta ner, fast hela kroppen säger ifrån. hatar att känna ett behov av att vara duktig! Det är ju inte direkt att man får någon uppskattning för att man kör slut på sig.

Nä, precis! Jag har haft ett jobb som samordnare för en grej på gymnasieskolan, så det har ringt studievägledare, föräldrar och elever stup i kvarten. De ringde verkligen HELA TIDEN, allt från åtta på morgonen till nio på kvällen. Och jag som alltid varit sådan att jag ställt upp och gjort saker för alla andra svarade även om jag stod mitt i disken efter midddagen.

Och eftersom jag var arbetslös i fyra månader och bråkade med a-kassan under större delen av den tiden känns det som att jag måste jobba nu för att få in alla kronor jag kan. Särskilt eftersom min sambo blir arbetslös ungefär samtidigt som mig. (Efter jul kommer ingen av oss ha jobb, som det ser ut...) Och min käre sambo uppmanar mig att jobba så mycket jag orkar så inte han ska behöva dra hela det ekonomiska lasset. Men jag tolkar det fel, som att han inte vill att jag ska tacka nej till något av de tre jobb jag har just nu.

Så jag "gick bakom ryggen" på honom idag och pratade med min chef om att dra ner på mina timmar. Jag har nu fått grönt ljus för att jobba så mycket jag orkar. Om det är 100 eller 80 % spelar ingen roll, så länge jag genomför de uppdrag jag får. Men jag vet inte hur jag ska säga det till min sambo. Han borde ju se att jag behöver dra ner på jobbet eftersom jag grät i två veckor innan jag insåg vad som var fel.

Plättis

Äldre 26 Nov 23:45

#37

Hanni skrev 2013-11-26 16:53:37 följande:

Precis den tråden jag behöver!

Jag har sån ångest över vad det är meningen att jag ska göra med mitt liv. Jag har ett fast jobb som maskinoperatör inom industri (mejeri). Jag trivs bra med arbetskamraterna och okej med själva arbetet. Däremot trivs jag inte alls med vår närmsta chef, han har en inställning mot oss arbetare som är så stenålders och det kastas omkring muntliga och skriftliga varningar lite hur som helst. Jag får skapligt med pengar i fickan även om det är lite för att jobba treskift. Dom sa upp folk i höstas och efter årsskiftet ska dom börja med LEAN och säga upp fler, även om jag nog inte blir uppsagd så blir det nog inte så roligt att jobba här. Men jag vill liksom inte vara fast här hela livet. Samtidigt vet jag inte vad jag vill göra istället.
Jag har hittat en utbildning på 1,5 år som jag kan tänka mig, men då måste jag flytta och det är verkligen varken jag eller sambon sugna på. Jag är ju dessutom van att ha pengar så jag klarar mig och att gå från det till studielån, ja, det känns ju sådär. Det är ju nu det är meningen att vi ska starta vårt liv. Vi har letat hus i 1,5 år, planer på giftermål och sedan barn, och allt det ska isf skjutas upp på x antal år. Jag är ju dessutom en sån där stressad själ att allt ska hända nu, helst igår.. Och jag vet, jag är ung och har hela livet framför mig, men det tar emot.
Nä, det går bara runt i huvudet, jag sover dåligt och min stackars sambo får stå ut med mina humörsvängningar.
Sorry för den här novellen!

Du behöver verkligen inte känna dig ensam med dina tankar! Jag tror de allra flesta någon gång hamnar i den situationen.

Jag är lite i andra änden, jag har pluggat i fem år, precis börjat jobba och har en sambo som insett att han vill göra något av sitt liv och gå en utbildning. Då jag redan är färdig och redo att "bli vuxen" och skaffa barn. Men jag har insett att jag måste vänta på honom, och att det är något vi får diskutera och lösa allt eftersom. Nu blir vi arbetslösa och har möjlighet att börja om någon annanstans om vi vill, men det är sjukt läskigt, kan jag meddela. Särskilt eftersom vi flyttade hem för inte så länge sedan och har båda våra familjer inom räckhåll nu. Ska vi hitta jobb eller en utbildning som passar kan vi få flytta ganska långt, Norrland har inte så mycket att erbjuda när det handlar om våra respektive områden...

filibustern

Äldre 30 Nov 12:35

#38

jag kan förstå att det är svårt för andra att förstå, men jag kan tycka att de väl kan gissa att det faktiskt är ganska jobbigt för mig att ha tagit paus från skolan. för mig känns det som ett misslyckande! men alla liksom "men varför då?" "vi behöver dig ju!". och nu träffade jag en tant som jag svagt känner igen, och hon var då väldigt påflugen. hon menade säkert väl, men jag blev irriterad. hon tyckte att det var synd att ungdomar går arbetslös. jag har sökt överallt, och är vikarie på kommunen, men dom vill inte ha mig. så enkelt är det.

och dessutom har jag då blivit helt avtänd på vårdyrket. men då kommer ju den ångestladdade frågan:

vad ska jag annars göra? "vad ska jag bli när jag blir stor?"

folk förstår nog inte hur jävla jobbigt det är för mig..

blev säkert rörigt det här.. men ville bara skriva av mig..

marolo

Äldre 30 Nov 14:08

#39

filibustern skrev 2013-11-30 12:35:48 följande:

jag kan förstå att det är svårt för andra att förstå, men jag kan tycka att de väl kan gissa att det faktiskt är ganska jobbigt för mig att ha tagit paus från skolan. för mig känns det som ett misslyckande! men alla liksom "men varför då?" "vi behöver dig ju!". och nu träffade jag en tant som jag svagt känner igen, och hon var då väldigt påflugen. hon menade säkert väl, men jag blev irriterad. hon tyckte att det var synd att ungdomar går arbetslös. jag har sökt överallt, och är vikarie på kommunen, men dom vill inte ha mig. så enkelt är det.

och dessutom har jag då blivit helt avtänd på vårdyrket. men då kommer ju den ångestladdade frågan:

vad ska jag annars göra? "vad ska jag bli när jag blir stor?"

folk förstår nog inte hur jävla jobbigt det är för mig..

blev säkert rörigt det här.. men ville bara skriva av mig..

Jag förstår dig verkligen, Det är riktigt svårt att hitta jobb och jag tror ärligt talat inte att det finns en människa som vill vara arbetslös/sysslolös. Tyvärr blir det ju alltid så att man faller under samma stereotyper som den grupp man tillhör. Ex arbetslös ungdom, och så ska man på något vis stå till svars för hela den gruppen. Men jag tycker endå att du gjort rätt. Det är ingen idé att fortsätta om du tvivlar på yrket. För mig tog det två år på univeristetet innan jag visste vad jag ville göra så det är inget som kommer direkt. Du kanske kan läsa någon firstående kurs i något helt annat som du tycker verkar kul? Bara för att vigda vyerna och få lite nya perspektiv? :)

filibustern

Äldre 30 Nov 14:21

#40

marolo skrev 2013-11-30 14:08:50 följande:

Jag förstår dig verkligen, Det är riktigt svårt att hitta jobb och jag tror ärligt talat inte att det finns en människa som vill vara arbetslös/sysslolös. Tyvärr blir det ju alltid så att man faller under samma stereotyper som den grupp man tillhör. Ex arbetslös ungdom, och så ska man på något vis stå till svars för hela den gruppen. Men jag tycker endå att du gjort rätt. Det är ingen idé att fortsätta om du tvivlar på yrket. För mig tog det två år på univeristetet innan jag visste vad jag ville göra så det är inget som kommer direkt. Du kanske kan läsa någon firstående kurs i något helt annat som du tycker verkar kul? Bara för att vigda vyerna och få lite nya perspektiv? :)

jo.. har ju ett intresse i hantverk, broderar en hel del själv och skulle vilja lära mig att väva tygmattor bl.a. och det finns en sån kurs här på folkhög i kommunen.. men vet inget om vad det kostar.. för det antar ajg att det gör, för material och sånt.. även funderat på om man skulle slå till stort och ta gesällbrev i något hantverk.. men det kostar också.

finns en del kurser jag kan tänkas gå.. men samtidigt - då gör jag ju det bara för att göra något, då det kanske inte ger något jobb..

Tessa

Äldre 30 Nov 17:12

#41

filibustern skrev 2013-11-30 14:21:04 följande:

jo.. har ju ett intresse i hantverk, broderar en hel del själv och skulle vilja lära mig att väva tygmattor bl.a. och det finns en sån kurs här på folkhög i kommunen.. men vet inget om vad det kostar.. för det antar ajg att det gör, för material och sånt.. även funderat på om man skulle slå till stort och ta gesällbrev i något hantverk.. men det kostar också.

finns en del kurser jag kan tänkas gå.. men samtidigt - då gör jag ju det bara för att göra något, då det kanske inte ger något jobb..

Jag förstår lite hur du känner dig. Det blir någon form av inre kamp mellan det man tycker är roligt och brinner för, men där arbetsmarknaden är liten, och den där anställningen som ger pengar men suger musten ur en....

Eftersom jag också kommer från en liten ort vet jag hur kämpigt det kan vara med arbete. Det som erbjuds är just inom vården, och personligen skulle jag inte passa eller trivas att jobba med det.

Det är svårt att skapa sig en framtid på ett litet ställe där utbudet är begränsat. Men uppenbarligen har du funderat på att fortsätta plugga. Har du läst via universitetet tidigare så är dina poäng inte förlorade, även om du hoppat av en utbildning. Du får räkna in dem poängen och sätta ihop din egna examen. Och idag finns tusentals möjligheter till distansutbildning.
Jobbmöjligheterna kommer ju fortfarande vara begränsade, men du kanske kan tänka dig att jobba som frilans för något företag i en stad i närheten, och då finns det säkert möjlighet att jobba på hemmaplan för dig.

Visst är det jobbigt när utbildningar ska kosta pengar? Jag har själv tittat på en distansutbildning i Copywriting via Berghs, men då ska man plötsligt punga ut 28'....

Jag har en dröm om att kunna jobba med att skriva, där jag kan jobba vartsomhelst ifrån i världen, där jag kan styra mina egna tider.... Men har man råd och mod att satsa?

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

filibustern

Äldre 30 Nov 17:43

#42

Tessa skrev 2013-11-30 17:12:56 följande:

Jag förstår lite hur du känner dig. Det blir någon form av inre kamp mellan det man tycker är roligt och brinner för, men där arbetsmarknaden är liten, och den där anställningen som ger pengar men suger musten ur en....

Eftersom jag också kommer från en liten ort vet jag hur kämpigt det kan vara med arbete. Det som erbjuds är just inom vården, och personligen skulle jag inte passa eller trivas att jobba med det.

Det är svårt att skapa sig en framtid på ett litet ställe där utbudet är begränsat. Men uppenbarligen har du funderat på att fortsätta plugga. Har du läst via universitetet tidigare så är dina poäng inte förlorade, även om du hoppat av en utbildning. Du får räkna in dem poängen och sätta ihop din egna examen. Och idag finns tusentals möjligheter till distansutbildning.
Jobbmöjligheterna kommer ju fortfarande vara begränsade, men du kanske kan tänka dig att jobba som frilans för något företag i en stad i närheten, och då finns det säkert möjlighet att jobba på hemmaplan för dig.

Visst är det jobbigt när utbildningar ska kosta pengar? Jag har själv tittat på en distansutbildning i Copywriting via Berghs, men då ska man plötsligt punga ut 28'....

Jag har en dröm om att kunna jobba med att skriva, där jag kan jobba vartsomhelst ifrån i världen, där jag kan styra mina egna tider.... Men har man råd och mod att satsa?

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

ja.. jag vill ju ha en utbildning, kunna säga att jag har den här speciella kunskapen.. och det var ju åt det hållet jag vat på väg tills jag "gav upp".
kollade t.o.m på att kanske ta pilotkortet, bli pilot för typ norweigian eller nåt.. men det skulle kosta nästan en miljon att gå den utbildningen!

men det som finns att välja på här är just inom vården.. har sökt annat också, t.ex på ysteriet i burträst och tidningsdistributör här i kommunen. men ingen av dom verkar intresserad..

har dock sökt nyss till en tjänst som uska på BB/kvinnokliniken i umeå.. DET om något är nåt jag faktiskt kan se fram emot, har alltid tyckt graviditeter och förlossningar är så spännande! men har inte så stora förhoppningar, förmodligen får väl någon vikarie där tjänsten..

Tessa

Äldre 30 Nov 21:25

#43

filibustern skrev 2013-11-30 17:43:26 följande:

ja.. jag vill ju ha en utbildning, kunna säga att jag har den här speciella kunskapen.. och det var ju åt det hållet jag vat på väg tills jag "gav upp".
kollade t.o.m på att kanske ta pilotkortet, bli pilot för typ norweigian eller nåt.. men det skulle kosta nästan en miljon att gå den utbildningen!

men det som finns att välja på här är just inom vården.. har sökt annat också, t.ex på ysteriet i burträst och tidningsdistributör här i kommunen. men ingen av dom verkar intresserad..

har dock sökt nyss till en tjänst som uska på BB/kvinnokliniken i umeå.. DET om något är nåt jag faktiskt kan se fram emot, har alltid tyckt graviditeter och förlossningar är så spännande! men har inte så stora förhoppningar, förmodligen får väl någon vikarie där tjänsten..

Ge inte upp, Filibustern! Det kan kännas hopplöst från tid till annan, men kämpa vidare. Du kan utbilda dig/jobba med något nu och har massor med tid på dig att ändra inriktning eller testa något helt nytt.

Min mamma brukar alltid säga att kunskap aldrig är fel. Om du vill testa på nåt, plugga! Ta en kurs, kanske något som berättigar till studiemedel iaf så du får in pengar. Gör något för att det helt enkelt bara är roligt! Det kan säkert öppna upp en dörr någonstans, om inte annat får du mer motivation och glädje i livet!

Utbildning är bara positivt på ditt CV - även om det kan vara en brokig skara kurser!

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

tnoivles

Äldre 7 Dec 11:16

#44

Måste få gnälla av mig, känner mig som den svårast drabbade personen i världen just nu av skitstormen Sven.

Vi hade 4 årsdag i torsdags och var ute och åt, då fick jag plötsligt en biljett till Amsterdam i handen, en överraskningsresa. Jag blev helt rörd, så gulligt. Vi skulle åka igår men när vi redan checkat in och allt så ställs planet in.

Vi går till Norwegians informationsdisk men det är 300 nummer före oss, eftersom nästan alla Norwegians flighter är inställda. Det visade sig inte vara lönt att stå och vänta där eftersom Norwegian har som policy att inte boka om till andra flygbolag och det inte gick fler flyg till Amsterdam.

Norwegian flyger heller inte idag (lördag) till Amsterdam (och vi skulle åka hem söndag) så det var ju bara att åka hem igen till Stockholm. Min sambo blev så ledsen, och jag också såklart. Inte långt från tårarna där inte.

Sen säger han att han hade tänkt fria på denna resan, och att han hade en ring med sig som redan var graverad till ett särskilt datum i helgen. Och nu blev det inte av. Allt är så hemskt. Dessutom hade han bokat ett lyxhotell med spa, och vi har verkligen inte någon bra ekonomi (höga lån och avgifter och jag är student). Det var via ett erbjudande och vi ringde naturligtvis hotellet och berättade allt men de kunde inte göra något utan vi förlorar våra pengar pga att det var ett specialpris vi fått som inte återbetalas. Han hade även bokat andra aktiviteter i stan som skulle vara överraskningar och de gick inte heller att boka av.

Flygbiljetterna får vi tillbaka pengarna på men det är det enda, och det var ju det minsta problemet i sammanhanget, Norwegian var inte särskilt dyrt.

Försäkringen via VISA-kortet gäller inte heller eftersom en snöstorm räknas som en extraordinär händelse, försäkringen täcker inte sådant.

Jag vet ite vad det värsta är, att sambon förlorat ca 10 000 kronor eller att hela överraskningen gick förlorad och all tid han lagt ner på att planera detta går om intet. Så himla ledsen över allt.

Behövde bara skriva av mig lite, tycker så otroligt synd om mig själv just nu! Usch, livet går väl vidare men det känns svårt nu!

marolo

Äldre 7 Dec 12:32

#45

tnoivles skrev 2013-12-07 11:16:10 följande:

Måste få gnälla av mig, känner mig som den svårast drabbade personen i världen just nu av skitstormen Sven.

Vi hade 4 årsdag i torsdags och var ute och åt, då fick jag plötsligt en biljett till Amsterdam i handen, en överraskningsresa. Jag blev helt rörd, så gulligt. Vi skulle åka igår men när vi redan checkat in och allt så ställs planet in.

Vi går till Norwegians informationsdisk men det är 300 nummer före oss, eftersom nästan alla Norwegians flighter är inställda. Det visade sig inte vara lönt att stå och vänta där eftersom Norwegian har som policy att inte boka om till andra flygbolag och det inte gick fler flyg till Amsterdam.

Norwegian flyger heller inte idag (lördag) till Amsterdam (och vi skulle åka hem söndag) så det var ju bara att åka hem igen till Stockholm. Min sambo blev så ledsen, och jag också såklart. Inte långt från tårarna där inte.

Sen säger han att han hade tänkt fria på denna resan, och att han hade en ring med sig som redan var graverad till ett särskilt datum i helgen. Och nu blev det inte av. Allt är så hemskt. Dessutom hade han bokat ett lyxhotell med spa, och vi har verkligen inte någon bra ekonomi (höga lån och avgifter och jag är student). Det var via ett erbjudande och vi ringde naturligtvis hotellet och berättade allt men de kunde inte göra något utan vi förlorar våra pengar pga att det var ett specialpris vi fått som inte återbetalas. Han hade även bokat andra aktiviteter i stan som skulle vara överraskningar och de gick inte heller att boka av.

Flygbiljetterna får vi tillbaka pengarna på men det är det enda, och det var ju det minsta problemet i sammanhanget, Norwegian var inte särskilt dyrt.

Försäkringen via VISA-kortet gäller inte heller eftersom en snöstorm räknas som en extraordinär händelse, försäkringen täcker inte sådant.

Jag vet ite vad det värsta är, att sambon förlorat ca 10 000 kronor eller att hela överraskningen gick förlorad och all tid han lagt ner på att planera detta går om intet. Så himla ledsen över allt.

Behövde bara skriva av mig lite, tycker så otroligt synd om mig själv just nu! Usch, livet går väl vidare men det känns svårt nu!

så fruktansvärt :( det finns tyvärr ingenting jag kan säga för att göra det bättre riktigt riktigt tråkigt :(

filibustern

Äldre 7 Dec 16:27

#46

tnoivles skrev 2013-12-07 11:16:10 följande:

Måste få gnälla av mig, känner mig som den svårast drabbade personen i världen just nu av skitstormen Sven.

Vi hade 4 årsdag i torsdags och var ute och åt, då fick jag plötsligt en biljett till Amsterdam i handen, en överraskningsresa. Jag blev helt rörd, så gulligt. Vi skulle åka igår men när vi redan checkat in och allt så ställs planet in.

Vi går till Norwegians informationsdisk men det är 300 nummer före oss, eftersom nästan alla Norwegians flighter är inställda. Det visade sig inte vara lönt att stå och vänta där eftersom Norwegian har som policy att inte boka om till andra flygbolag och det inte gick fler flyg till Amsterdam.

Norwegian flyger heller inte idag (lördag) till Amsterdam (och vi skulle åka hem söndag) så det var ju bara att åka hem igen till Stockholm. Min sambo blev så ledsen, och jag också såklart. Inte långt från tårarna där inte.

Sen säger han att han hade tänkt fria på denna resan, och att han hade en ring med sig som redan var graverad till ett särskilt datum i helgen. Och nu blev det inte av. Allt är så hemskt. Dessutom hade han bokat ett lyxhotell med spa, och vi har verkligen inte någon bra ekonomi (höga lån och avgifter och jag är student). Det var via ett erbjudande och vi ringde naturligtvis hotellet och berättade allt men de kunde inte göra något utan vi förlorar våra pengar pga att det var ett specialpris vi fått som inte återbetalas. Han hade även bokat andra aktiviteter i stan som skulle vara överraskningar och de gick inte heller att boka av.

Flygbiljetterna får vi tillbaka pengarna på men det är det enda, och det var ju det minsta problemet i sammanhanget, Norwegian var inte särskilt dyrt.

Försäkringen via VISA-kortet gäller inte heller eftersom en snöstorm räknas som en extraordinär händelse, försäkringen täcker inte sådant.

Jag vet ite vad det värsta är, att sambon förlorat ca 10 000 kronor eller att hela överraskningen gick förlorad och all tid han lagt ner på att planera detta går om intet. Så himla ledsen över allt.

Behövde bara skriva av mig lite, tycker så otroligt synd om mig själv just nu! Usch, livet går väl vidare men det känns svårt nu!

men så surt! och han som lagt så mycket kraft i det hela! :/

filibustern

Äldre 10 Dec 14:22

#47

BUHU!! jag tror ja grin snart! (grin som i gråter, inte som i le)

har just fått hem papperen på att jag ska få aktivitetsstöd.. jaha?! ja då måste jag fixa massa jävla intyg hit och dit och skriva det och det! men först måste jag ju FÖRSTÅ vad det står! och det går ju knappt!!

och överhoppningsbar tid.. blabla.. va? och 5 sammanhängande månader, det har jag aldrig jobbat - om nu itne skola gills, om inte, få ja inge pengar då????!!! BUHU!!!

ber om ursäkt för min fraska.

Tessa

Äldre 10 Dec 18:56

#48

filibustern skrev 2013-12-10 14:22:05 följande:

BUHU!! jag tror ja grin snart! (grin som i gråter, inte som i le)

har just fått hem papperen på att jag ska få aktivitetsstöd.. jaha?! ja då måste jag fixa massa jävla intyg hit och dit och skriva det och det! men först måste jag ju FÖRSTÅ vad det står! och det går ju knappt!!

och överhoppningsbar tid.. blabla.. va? och 5 sammanhängande månader, det har jag aldrig jobbat - om nu itne skola gills, om inte, få ja inge pengar då????!!! BUHU!!!

ber om ursäkt för min fraska.

Du får aktivitetsstöd så länge du varit arbetslös och inskriven på AF i minst 3 månader. Jag tror de vill veta om du pluggat eller jobbat för att beräkna din ersättning. Så pengar bör du få även om du inte jobbat i 5 sammanhängande månader. Du kan ju alltid besöka din Arbetsförmedling för att få hjälp, de där blanketterna kan vara rätt hopplösa ibland.

Själv blev jag idag utskälld av en kund för något som inte ens var mitt fel eller kunde påverkas, blev även "lilla gumman"-pratad med...
Stressen på jobbet påverkar attityden bland många av kollegorna som tar ut sin frustration på andra kollegor...
Sjukskrivningarna är höga och vissa har blivit långtidssjukskrivna. Men inga vikarier tas in utan arbetsbördan fördelas på befintlig personal, och vi har redan en tung arbetsbelastning som det är.
Just nu är mitt jobb glädjelöst och suger all energi ur mig... Och mitt kontrakt varar till slutet av mars utan möjlighet att säga upp mig.
Idag vet jag inte varför jag började jobba inom denna bransch, idag vet jag inte hur jag ska orka de resterande månaderna.

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

filibustern

Äldre 10 Dec 19:10

#49

Tessa skrev 2013-12-10 18:56:09 följande:

Du får aktivitetsstöd så länge du varit arbetslös och inskriven på AF i minst 3 månader. Jag tror de vill veta om du pluggat eller jobbat för att beräkna din ersättning. Så pengar bör du få även om du inte jobbat i 5 sammanhängande månader. Du kan ju alltid besöka din Arbetsförmedling för att få hjälp, de där blanketterna kan vara rätt hopplösa ibland.

Själv blev jag idag utskälld av en kund för något som inte ens var mitt fel eller kunde påverkas, blev även "lilla gumman"-pratad med...
Stressen på jobbet påverkar attityden bland många av kollegorna som tar ut sin frustration på andra kollegor...
Sjukskrivningarna är höga och vissa har blivit långtidssjukskrivna. Men inga vikarier tas in utan arbetsbördan fördelas på befintlig personal, och vi har redan en tung arbetsbelastning som det är.
Just nu är mitt jobb glädjelöst och suger all energi ur mig... Och mitt kontrakt varar till slutet av mars utan möjlighet att säga upp mig.
Idag vet jag inte varför jag började jobba inom denna bransch, idag vet jag inte hur jag ska orka de resterande månaderna.

Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.

jo.. ska kontakta min handläggare i veckan för att få hjälp.. hoppas inte dom vill ha arbetsgivarintyg för VARJE månad jag jobbat.. alltså ett intyg för varje månad.. för jag vill inte ringa till bemanningen och förklara mig.. jag kan ju verka slarvig som inte vet vart jag har kopiorna på timvikariepapperna..

usch det lät inge roligt! har en kompis som också blev utskälld.. eller ifrågasatt, av en kund, för att hon itne råkade veta helt säkert om något.. "det ska du ju veta, eller?" "men vadå kolla, du ska ju veta, du jobbar ju här". låter inte alls kul!

hoppas det blir bättre för dig!

Gnälltråd om livet i stort och smått

INNEHÅLL