Gnälltråd om livet i stort och smått

uch det här är verkligen min fasa när jag ska komma ut i arbetslivet (är klar med magisterexamen om 1 år men det är så svårt att få doktorera men hoppas), att man sitter med studielån och endå inte tjänar så mycket mer än man gjort innan. Kommer en kompetens vara värt någonting på arbetsmarknaden och vad kan man begära egentligen?
förstår verkligen din frustration, den känns som alla pengar bara försvinner genom att inte göra någonting denna månaden skulle vi spara undan 5000 till vårt bröllop totalsumman blev 0 :- (som det stod ovan hade vi lite väl många oväntade utgifter denna månaden) Man försöker planera och spara varenda krona och endå går det inte vägen...Hopplöst  

Åh, vad nöjd jag blir nu när jag hittar en sån här tråd. Har behövt en sån i flera veckor.

Vi gifter oss om exakt en månad idag. Vi är studenter båda två och jag extrajobbar en dag i veckan (även om det blev väldigt mycket mer denna månaden). Normalt sett kan vi spara nästan 5000kr i månaden - vilket känns bra. Nu inför bröllopet har vi räknat med att inte spara, vilket vi inte gjort heller. So far so good.

Den här månaden betalade vi först räkningar, där nästan allt som kommer en gång i halvåret kom. Shit happens, också okej. Sen betalade vi bröllopsresan (flyg+hotell), gick på 11000 ungefär. Sen gick bilen sönder. Eller, centrallåset gick sönder, och vi behövde laga det för att kunna tanka och ha tanklocket låst. Det gick på 5800kr. Så den här månaden har allt gått back. Shit happens, så jag får väl stå ut antar jag, men det stör mig något enormt.

Dessutom har jag ett paket på vift. DHL säger att jag fick det den 4/11 - men jag har inte sett röken av något paket trots att jag var hemma när det ska ha levererats till mig. Och enligt deras avtal så har de 30 dagar på sig att hitta det, men jag behöver mitt paket NU. Helst förra veckan. Idag skickade företaget som jag beställt den ifrån en ny bok så ska vi göra upp sen om hur vi gör när DHL har krånglat klart. All heder till dem, problemet är att det här paketet också kommer med DHL och jag tror att de helt enkelt inte fattar hur de levererar till min adress (hyreshus med adress till en annan gata än den faktiska gatan det ligger på) så jag vill att de ska behöva kontakta mig. Min kompis kontaktade de när hon fick sitt paket, men inte mig av någon anledning. Grejen är att det är en bok som jag inte tror att någon annan vill ha - så jag fattar inte att den som fick den inte bara skickar tillbaka den?

ne det är inge trevligt. usch. och du jämför inte norrland med stockholm, du jämför vad du fick för din kompetens och erfarenhet där resp här. dumt dumt... 

jag har då knappt råd att ge mina syskonbarn någon julklapp (har 3), och det utan att ta från det tänkta bröllopskontot :( hade tänkt köpa gubben (och mig) ett set trådlösa hörlurar. skulle gå på 2700. men det går inte alls. vet itne om han får vara utan julklapp iår.. 

MEN EN SAK JAG STÖR MIG PÅ - saffranssemlor????? 

Haha, vilken underbar slutkläm på det gnället! Allt är relativt och ibland är det så skönt att störa sig på banala saker som saffranssemlor istället för allt annat stort i livet :)

Jag stör mig på att jag har förlorat min flickvän-blvande-fru-självkänsla. Har plötsligt fått jordens ångest att min kille ska tycka jag är tråkig, tröttna på mig, inse att han gjort ett misstag osv...
Tyvärr har jag mest legat i soffan den här hösten, jag har haft jättelågt blodvärde och järnvärde, jag pluggar 100%, sista året på min masterutbildning och jag jobbar extra ca 75%. Jag har liksom inte haft ork till något mer än jobb och plugg och middag hemma, alternativt med några få vänner. Jag hatar att vara så här. Och jag blir rädd att min kille ska hata det ännu mer. Jag vet ju rent rationellt att det inte är så, vi har pratat om det massor (under fulgråt och snor från min sida, hehe) och han tycker snarare att jag är cool som fixar allt. Men ändå försvinner inte oron i bröstet.

Men å andra sidan ser jag er som inte har något jobb alls, och jag har så mycket jobb att jag måste tacka nej för att orka och hinna leva och plugga.

Så det är fredag idag. Hurra!

Jag har haft lite samma problem på sistone, fast jag har jobbat "bara" 110 % och försökt plugga 25 %. Pluggandet har jag gett upp nu, och i eftermiddag har jag möte med min chef för att dra ner på jobbet. Detta eftersom jag i helgen fick världens obehagligaste huvudvärk och blev tvungen att stanna hemma från jobbet och åka på vårdcentralen och få hjälp. Ett tag trodde jag att jag skulle dö, på riktigt. Jag vaknade mitt i natten med huvudvärk, och då brukar jag aldrig vakna av något alls i vanliga fall. 

Att dra ner på jobbet och tacka nej till saker nu gör att jag känner mig helt värdelös, men samtidigt vet jag att jag haft en sjukt jobbig höst privat också, inte bara på jobbet. Jobbet har dessutom krävt extremt mycket av mig, så jag grät i två veckor innan min sambo sa i från och mer eller mindre tvingade mig att vara ledig när jag kom hem. Det känns bättre, men ångesten i att veta att jag bara har några veckor kvar på jobbet gör att det känns tungt att behöva dra ner på det. Jag ska ju leva på den här lönen när jag blivit arbetslös igen... 

Precis den tråden jag behöver!

Jag har sån ångest över vad det är meningen att jag ska göra med mitt liv. Jag har ett fast jobb som maskinoperatör inom industri (mejeri). Jag trivs bra med arbetskamraterna och okej med själva arbetet. Däremot trivs jag inte alls med vår närmsta chef, han har en inställning mot oss arbetare som är så stenålders och det kastas omkring muntliga och skriftliga varningar lite hur som helst. Jag får skapligt med pengar i fickan även om det är lite för att jobba treskift. Dom sa upp folk i höstas och efter årsskiftet ska dom börja med LEAN och säga upp fler, även om jag nog inte blir uppsagd så blir det nog inte så roligt att jobba här. Men jag vill liksom inte vara fast här hela livet. Samtidigt vet jag inte vad jag vill göra istället.
Jag har hittat en utbildning på 1,5 år som jag kan tänka mig, men då måste jag flytta och det är verkligen varken jag eller sambon sugna på. Jag är ju dessutom van att ha pengar så jag klarar mig och att gå från det till studielån, ja, det känns ju sådär. Det är ju nu det är meningen att vi ska starta vårt liv. Vi har letat hus i 1,5 år, planer på giftermål och sedan barn, och allt det ska isf skjutas upp på x antal år. Jag är ju dessutom en sån där stressad själ att allt ska hända nu, helst igår.. Och jag vet, jag är ung och har hela livet framför mig, men det tar emot.
Nä, det går bara runt i huvudet, jag sover dåligt och min stackars sambo får stå ut med mina humörsvängningar.
Sorry för den här novellen!

Och förlåt för dom icke befintliga styckesindelningarna!

hanni: kan förstå hur du känner. 

har själv jobbat en del år inom vården, men vill inte jobba med det resten av livet. tog paus från sköterskeutbildningen nu i höst, och har ingen lust för vårdyrket längre. men vet inte vad jag ska göra istället, jag är nu arbetslös.

många tycker jag ska flytta, men det vill jag inte! tyvärr finns kanske inte så jättemycket jobb här vi bor. och vet inte vad man ska utbilda sig till.. jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor. :P

många liksom "men du är så ung än" "ta det lugnt". blablabla.. ja visst, men åren går fort förstår ni, så klandra mig inte för att jag är lite orolig över min framtid..

så jag förstår frustrationen och oron..  

Jag har ett jobb och det är jag tacksam för, men nu tänkte jag klaga lite på det. Blev nämligen utskälld av min arbetslagsledare (en lågstadielärare) idag, för att jag hade frågat en annan lärare och inte henne en sak om eftermiddagens möte. Verkligen en skitsak, men hon verkade jättearg och hade mycket otrevlig, hög ton. Kände mig så jävla förnedrad och arg, så otroligt oproffessionellt och otrevligt gjort! Kärrinjävel! Så, nu fick jag det sagt.

Jag är väldigt irriterad på folk som ska envisas med att röka i var som helst, exempelvis i köer, på konserter eller ställen där man inte vill eller kan flytta på sig från dem! Jag har väldigt trånga luftrör och kan få astmaliknande besvär bara jag står inom radie för röken! Var på Malmöfestovalen förra året på Timbaktu, hela stan var där och det gick inte att röra sig åt något håll för att det var så mycket folk! Helt plötsligt blossar det folk överallt, men jg varken vill eller kan gå! Att ta astmasprej hjälpte lite men inte när det inte slutar! Det är så irriterande att hela tiden behöva flytta på sig och att känna sig svimfärdig för att man inte får i sig ordentlig luft! Folk får gärna röka om dem vill, men måste man göra det i sådana folksamlingar?!