Vad är det som ger folk rätten att fråga oss nygifta/snart gifta om vi är gravida?!?! Bara för att jag gått upp ett par kilo och ska gifta mig inom kort har två personer tagit sig rätten att fråga mig detta. Visst, jag är gravid, men det är ännu inte rätt tidpunkt för mig att berätta detta för alla. Har folk ingen social kompetens och känsla för vad som passar sig att fråga?!
Jag hatar den frågan om man är gravid. Folk har inga sociala spärrar inom den frågan.
Håller helt med Imcl! Kan bara tillägga lite OT att om/när man blivit gravid och sedan genomgått en förlossning så är det helt ok att fråga hur ont det gjorde, hur mycket man sprack eller hur många stygn man fick sy i underlivet. NOT!! Vissa har ingen som helst känsla för feeling...
Vet exakt vad du menar och jag hatar det! Jag är inte gravid, men har det senaste året inte druckit så mkt alkohol då jag har ätit en medicin mot reumatism som gör att man inte ska dricka alkohol. Att då få frågan varje vecka typ om man är gravid och man svarar nej så frågar de varför jag inte dricker, svarar att jag äter medicin och alla svarar, "man kan faktiskt dricka på pencillin" . När man då säger att nej jag äter medicin mot reumatism så dör hela feststämningen. Alla jag känner vet om sjukdomen och det är ingen big deal att prata med dem om det, men i början mådde jag väldigt dåligt över det och det var inget jag ville ta upp med ytliga bekanta eller bekantas bekanta tom!
Tycker inte att det är ok att fråga om man är gravid bara för att man inte dricker, tänk alla nyktra alkoholister, alla är väl inte jättebekväma att behöva försvara sig. Sen om man har en liten putmage är det ju ännu värre, herregud man kan ju bara ha lite gaser 
sen vet ju alla att man inte vill berätta att man är gravid förrän man själv är redo så varför då fråga, det blir ju bara pinsamt!
Nu kommer jag inte ihåg om det var före eller efter vi hade gift oss men vi stod i kasskö på Citi Gross och en som jobbade på makens jobba kom fram och la en hand på min mage och frågade om det finns en bebis där inne... Jag blev så paff. Jag gillar den kvinnan så jag ville inte lappa till damen men jag hade god lust. Jag hade inte en snågot som putade ut, maken tycker det mer går in haha. Men sånt tål jag inte. Man säger inte sånt. Vissa par kanske inte vill ha barn medan andra försöker, försöker och försöker osv. Vi försöker inte nu för jag pluggar och vill helst ha det klart innan bebisproducering påbörjas.
När jag och min sambo förlovade oss så skrev jag ju in de på facebook och ändrade vår "status".
Fick då oxå "när kommer bebisen" frågan, de var bara de att jag nån månad innan hade fått ett sent missfall men det var ju inte många som visste om förutom de allra närmaste.
Det blev jättejobbigt, dels för att jag fortfarande sörjde missfallet men oxå medlidandet jag fick från de som visste om det och såg vad folk hade skrivit.
Det är klart att ingen menar nåt illa med att fråga/skämta om graviditeter men för den som inte är redo att berätta om sin graviditet, de som fått missfall och för de som försöker och kämpar är det inte så jävla kul.
Det är så många som alltid vill vara först att veta de allra senaste så de frågar vad som utan nån som helst eftertanke bara för att de vill kunna sitta där senare med ett litet flin och säga:
- Jaaaa, den lilla hemligheten har jag vetat lääääänge nu.... (underförstått - jag är mer förtrolig med den personen än vad du är)
Jag håller faktiskt med de flesta här. I vissa situationer kan de vara oförskämt, och i vissa handlar de bara om ren nyfikenhet. Vi har nyss berättat att vi ska gifta oss, och de flesta reagerade med "jaha, är du gravid eller?" Precis som om de vore av DEN anledningen vi gifter oss. Vilket inte stämmer, och därför kan jag tycka att de är lite smått oförskämt att lägga en sån kommentar.
Ibland om jag är osäker på om en fråga är okänslig brukar jag försöka tänka mig vilka svar jag skulle kunna få om den jag frågar var helt uppriktig. Här är några svar på gravidfrågan:
Nej, jag är bara fet.
Nej, jag kan inte få barn. Min stora sorg i livet.
Ja, men jag har bokat tid för abort.
Ja, i åttonde veckan! Eftersom jag haft flera missfall tidigare ville vi vänta med att tala om det. Men du kom på oss din lurifax!
Kan du nu se varför det är olämpligt att fråga om någon är gravid?
Ibland om jag är osäker på om en fråga är okänslig brukar jag försöka tänka mig vilka svar jag skulle kunna få om den jag frågar var helt uppriktig. Här är några svar på gravidfrågan:
Nej, jag är bara fet.
Nej, jag kan inte få barn. Min stora sorg i livet.
Ja, men jag har bokat tid för abort.
Ja, i åttonde veckan! Eftersom jag haft flera missfall tidigare ville vi vänta med att tala om det. Men du kom på oss din lurifax!
Kan du nu se varför det är olämpligt att fråga om någon är gravid?
Hej :)
Ska börja med att säga att jag personligen aldrig skulle ställa en sådan fråga, om det inte var en person som jag kände väldigt väl . Och jag förstår att de kan vara känsligt, så skulle därför inte fråga någon främmande om detta. Är bara lite fascinerad över att detta med graviditet är så väldigt mycket känsligare än andra frågor. Så jag är bara lite undrandes.
De finns ju massa frågor som det skulle kunna ligga någonting känsligt bakom. De kan ju vara så att jag förlorat mitt jobb, gjort slut med min pojkvän , någon närstående dött osv . Och då skulle de ju vara väldigt jobbigt att någon frågade hur de går på jobbet eller liknande.
Men jag förstår hur ni menar alltihopa och håller med om att de är känsligt och att man ska vara försiktig. :)
Hej :)
Ska börja med att säga att jag personligen aldrig skulle ställa en sådan fråga, om det inte var en person som jag kände väldigt väl . Och jag förstår att de kan vara känsligt, så skulle därför inte fråga någon främmande om detta. Är bara lite fascinerad över att detta med graviditet är så väldigt mycket känsligare än andra frågor. Så jag är bara lite undrandes.
De finns ju massa frågor som det skulle kunna ligga någonting känsligt bakom. De kan ju vara så att jag förlorat mitt jobb, gjort slut med min pojkvän , någon närstående dött osv . Och då skulle de ju vara väldigt jobbigt att någon frågade hur de går på jobbet eller liknande.
Men jag förstår hur ni menar alltihopa och håller med om att de är känsligt och att man ska vara försiktig. :)
Jag har nu gått ner 8 kg från min senaste graviditet. Innan dess fick jag höra: Väntar du en tredje?! Öh nej jag har inte gått ner alla kilon från när jag sist väntade barn, men tack för den nu måste jag visst träna. Får till svar.. Nää det var inte så jag menade!
Gick ner 8 kg och fick höra hur fin och smal jag är!? Smal? Nej men lagom och mycket nöjd skulle jag vilja säga. Lite putmage finns kvar, men inte som innan.
Igår fick jag frågan av en kollega som har varit mammaledig i över 1 år. Hon borde ha sett skillnad att jag har blivit mindre i kroppen. Hon frågade: Hur är det med dig nu? Fick för mig att du väntar barn igen!
Tack för den "örfilen" liksom! Suck.
Men jag kan förstå att frågan är väldigt känslig, speciell om man upplevt ett missfall och eller bara är lite extra fyllig runt midjan utan anledning.
Ibland önskar jag att jag lät trycka upp en "jag är INTE gravid-tröja" så slipper folk fråga ;)
Vi har inte medvetet avstått från att skaffa barn. Men vi jobbar inte aktivt på det heller om man säger så. Kommer det så kommer det.
Jag har tidigare haft jobbiga missfall. Varav ett där det var en druvbörd inblandad.
För er som inte vet - så är druvbörd ett kluster av celler som inte vet om dom ska bilda foster eller moderkaka så dom bildar något mittemellan... en sorts godartad tumör. Vilket innebär att fostret inte utvecklas som det ska och dör i magen.
Efter 2 skrapningar för att få bort druvbörden och ett helt år med "skaffa barn-förbud" och täta blodprov som har resulterat i ärrbildning på blodkärlen i mina armveck, så fick jag klartecken att jag är frisk och kan försöka igen...
Jaha, det var med exet... och missfallet bidrog kraftigt till att vi bröt upp (jag insåg hur egoistisk och dum han faktiskt är). Så där står jag - friskförklarad, men utan någon att skaffa barn med...
Frågor om "är du med barn?" eller "hur gick det, var inte du gravid?" kom ju naturligtvis väldigt ofta under den här tiden.
Men jag förstår att folk undrar. Och det var ju bara att svara "Nej det är jag inte" eller "Inte längre..." och så fick dom nöja sig så.
Det var inte värre än det. Jag tar det inte som att dom tycker att jag är tjock eller att dom försöker pressa mig. Visst var det väldigt jobbigt under den perioden. Men dom som frågade gjorde det av omtanke.
Jag är väldigt försiktig själv med att ställa frågor om graviditet till andra.
Sen beror det ju givetvis på...
En väldigt nära vän eller släkting. Alltså någon man umgås med ofta. Där är det lättare att se skiftningar, och där kan man också behöva ställa frågan eftersom att personen som är gravid inte vet hur denne ska berätta.
Speciellt för mig, eftersom jag är barnlös och dom är rädda att trampa mig på tårna genom att tala om att dom ska ha barn... igen...
Man går inte fram och klappar någon ytligt bekant på magen och frågar vilken månad dom är i. - Det är dålig social kompetens.
Men att lugnt och sansat fråga bästa vännen (som man sett förändringar i både kropp och sinnestillstånd på) om hon är med barn... Det är en helt annan sak.
Så jag tycker faktiskt inte att frågan i sig är elak eller farlig.
Utan det beror på hur väl man känner personen, och även hur man frågar
Jag tycker det är oerhört irriterande med alla dessa frågor om man är gravid, tänker bli gravid och hur många barn man vill ha. Det är frågor nära vänner kan ställa, men mer perifert bekanta och kollegor göre sig icke besvär!
Jag har sett en kollega fullständigt förödmjukad när vi stod i lunchkön och en man kom fram och gratulerade till graviditeten och frågade "när kommer bebisen?" Min kollega var singel och inte det minsta gravid, däremot hade hon drabbats av en sjukdom som gjorde att hon samlade vätska och såg gravid ut. Jättekul i ett sånt läge att få frågor om födsel och mammaledighet.
Graviditeter, privatekonomi, religiös eller politisk uppfattning är sånt man med fördel INTE frågar folk. Oavsett hur välmenande man är i sin nyfikenhet.
Om man tror att nån är gravid, så kommer det ju att märkas tids nog, UTAN att man frågar.
De som är gravida och gärna pratar om sina graviditeter, brukar göra det utan att folk frågar om de är gravida...
Hm, jag blev förvånad över vilket motstånd det finns till den frågan! Om det är så utbrett kan jag tycka att den inte heller borde vara så vanligt förekommande att frågan ställs. Men det är det ju. Och jag har ärligt talat inget större problem med frågan, trots att jag får den var och varannan dag.
3 enkla anledningar varför man inte skall fråga:
Fram till v.13 efter KUB testet så drog jag mig undan många sociala sammanhang just för att undvika att få frågan då jag visste att jag skulle få det haglande efter mig eftersom jag inte drack... trist men jag gillar inte att ljuga.
Jag har flera dåliga exempel på detta, så nej, man ska absolut inte fråga.
Jag får dessutom frågan ett par gånger i veckan just för att jag är tjock, okej, jag jobbar med barn så fine, de får väl fråga, de har inte den sociala kompetensen. Däremot sa en annan pedagog till mig att jag bara skulle svara "nej, jag gillar mat", men då detta inte är fallet, utan att jag har ett hormonfel som gör att min ämnesomsättning är kass och jag därför är tjock, tycker jag inte det är roligt att säga till barn att jag är tjock för att jag äter mycket. Det ger dem fel bild tycker jag! Jag tycker också det är lite jobbigt eftersom jag egentligen VILL ha barn nu men det inte funkar just nu förr oss med tanke på våra jobbsituationer och boendesituation osv. Jag hade gärna varit gravid istället för tjock, men nu är jag bara tjock tyvärr!
Hursom. Var på ett bröllop i somras där brudens far tjatade om att "nu är det dags att skaffa barn" och jag blev lite irriterad då jag vet att hon också har detta hormonfel (som även gör det svårt att skaffa barn + en massa annat). Å andra sidan hade jag lite tidigare på våren råkat en groda hoppa ut och sagt "ja, men, detta rummet får ni säkert använding för sisådär 9 månader efter bröllopet" eftersom paret i fråga just flyttat till en större lägenhet och tyckte att en fyra egentligen var för stor. Fick lite dåligt samvete även om jag vet att de inte tog illa upp utan förstod att det var med glimten i ögat jag sa det. Dessutom sa jag det inte inför 75 andra pers liksom..
Sen tycker jag det är rätt roligt när vänner berättar om sin graviditet, man ser riktigt hur de lyser i ögonen på dem och de är så glada över det, vill inte ta ifrån dem den nyheten genom att avslöja för tidigt!
Vi har niu varit gift i en månad och dessutom hunnit köpa hus, Däremot ska vi inte ha barn.
Men det verkar vara så att det är helt okej att titta på min mage och fråga... 
