"Är du gravid?"

Det är väl inte otrevligt att fråga det? Det vittnar väl snarare om just social kompetens då de intresserar sig för sina medmänniskor.

Därför att det är en känslig fråga för många.

Om man är gravid som TS vill man kanske inte berätta ännu, och är man inte gravid fast man försökt länge är det nog väldigt jobbigt om man får den frågan ofta. Den som vill berätta om sin graviditet gör det antagligen, så man behöver inte fråga alls. Är någon gravid berättar hon nog det förr eller senare.

Jag har fått frågan en gång av min svärmor. Jag är vanligtvis den som har svar på tal, men blev ganska perplex av denna fråga alltså. Tyckte att det var en väldigt besvärlig och genant fråga, särskilt som hon inte gav sig när jag sa att det inte var någon bebis på gång... Som om hon visste bättre än jag om jag var gravid.

I vissa sammanhang, som t.ex. väldigt nära vänner där man känner till varandras liv lite bättre och brukar prata med varandra om känsliga ämnen kan det väl i vissa fall vara okej att fråga om någon planerar barn. Har fått frågan om jag och min kille vill ha barn i framtiden och när osv och den frågan har känts okej för mig när det ställts av närstående personer. Och om personen i fråga inte fortsätter fråga om hen märker att man inte är så pigg att fråga om ämnet.

Men nej, man frågar aldrig någon om hon är gravid (det är ju ungefär som att säga att man gått upp i vikt...) och särskilt inte människor man inte står nära. Vill de berätta så gör de nog det!

Men jösses vilket märkligt beteende av din mans kollega. Herregud, att folk inte skäms.

Det är så konstigt att människor man knappt känner kan säga/fråga om så intima och känsliga saker...

Fast skillnaden mellan jobb och graviditet är väl att det förstnämnda (om vi nu inte precis förlorat jobbet) är väldigt vardagligt, medan en graviditet är något väldigt privat.

Om en får frågan hur det går på jobbet är det ju bara att svara "bra tack, hur går det själv?". Man behöver ju inte berätta att man just blivit varslad om man inte vill det, eller att man inte trivs eller prata om andra problem. Och har man ett jobb är ju frågan helt okontroversiell och enkel att svara på...

Men frågan "Är du gravid?" - hur ska den besvaras? Tycker att BeatrixKiddo skriver väldigt bra om det ovan... Om man tar mig som exempel - vi försöker inte få barn just nu men vill gärna ha barn om några år - det vill säga frågan är inte superkänslig för mig just nu. Jag är ju varken ofrivilligt barnlös eller har fått missfall eller är ny-gravid eller någon annan "känslig situation". Men jag är kanske lite rund om magen, och tackar ofta nej till alkohol. Om jag då får frågan om jag är gravid, vad ska jag svara? Nej, jag är bara lite fet? Hur jag än vrider och vänder på det så blir det en genant situation för mig.

Det är bra att du inte ställer såna frågor Sara1991, jag bara försöker resonera lite kring varför jag upplever frågan som lite känslig.

Jag har flera dåliga exempel på detta, så nej, man ska absolut inte fråga.

Jag får dessutom frågan ett par gånger i veckan just för att jag är tjock, okej, jag jobbar med barn så fine, de får väl fråga, de har inte den sociala kompetensen. Däremot sa en annan pedagog till mig att jag bara skulle svara "nej, jag gillar mat", men då detta inte är fallet, utan att jag har ett hormonfel som gör att min ämnesomsättning är kass och jag därför är tjock, tycker jag inte det är roligt att säga till barn att jag är tjock för att jag äter mycket. Det ger dem fel bild tycker jag! Jag tycker också det är lite jobbigt eftersom jag egentligen VILL ha barn nu men det inte funkar just nu förr oss med tanke på våra jobbsituationer och boendesituation osv. Jag hade gärna varit gravid istället för tjock, men nu är jag bara tjock tyvärr! 

Hursom. Var på ett bröllop i somras där brudens far tjatade om att "nu är det dags att skaffa barn" och jag blev lite irriterad då jag vet att hon också har detta hormonfel (som även gör det svårt att skaffa barn + en massa annat). Å andra sidan hade jag lite tidigare på våren råkat en groda hoppa ut och sagt "ja, men, detta rummet får ni säkert använding för sisådär 9 månader  efter bröllopet" eftersom paret i fråga just flyttat till en större lägenhet och tyckte att en fyra egentligen var för stor. Fick lite dåligt samvete även om jag vet att de inte tog illa upp utan förstod att det var med glimten i ögat jag sa det. Dessutom sa jag det inte inför 75 andra pers liksom.. 

Sen tycker jag det är rätt roligt när vänner berättar om sin graviditet, man ser riktigt hur de lyser i ögonen på dem och de är så glada över det, vill inte ta ifrån dem den nyheten genom att avslöja för tidigt!