Så ledsen över dem som väljer att INTE komma på vårt bröllop...

Jag tycker att bröllop ÄR himla kul att gå på och jag har varit på ganska många genom åren (ett tjugotal, när jag räknar efter...) Jag känner mig hedrad att vara en av dem som brudparet vill dela sin dag med. Jag förstår att inte alla har möjlighet att vara med, men för mig är bröllop ett sådant event som om jag inte har något annat redan inbokat, så tackar jag ja.

Jag håller med ovanstående inlägg: man märker vilka som är de riktiga vännerna. På ett smärtsamt sätt, dessvärre. Men jag kan inte låta bli att ibland undra om brudparet verkligen är nära vänner med alla 120-130 gästerna, har man så många vänner i sitt liv? Kanske jag som är ovanligt vänfattig då, för jag får knappt ihop ett tiotal par som jag tycker skulle platsa på vårt bröllop. En del har ju stor släkt förstås och bjuder man alla i släkten, blir ju det många. Men vänner...?
Nu påstår jag inte på något sätt att detta gäller för dig TS, det är bara en högst personlig reflektion.

För min egen del kan jag säga att från när jag gifte mig första gången för 18 år sedan, är det många vänner som var med på bröllopet som jag knappt haft kontakt med sedan dess. Och det trodde man ju inte då...

Förstår att det måste kännas tråkigt, men som andra också sagt: Om de inte vill komma på ert bröllop så skulle jag då inte engagera mig mer i det. Hellre ha en fantastiskt rolig dag och kväll med en liten grupp människor som faktiskt bryr sig om er och vill dela dagen med er, än att ha folk där som inte bryr sig. Jag skulle själv känna mig väldigt hedrad över att bli inbjuden på bröllop, oavsett vems det var: nära vän eller bara bekant. Men alla är ju olika och kanske inte ens tycker att det är kul att gå på bröllop, så varför tvinga dem? Så länge ni har kul och är nöjda så spelar resten ingen roll!

känner igen det där, nu bjöd jag in alla mostrar/ fastrar å så många av de skulle inte komma, är inte så sårad över det dock, men något som sårade mig djupt var min morfar,, hade dop i mars för sonen, han tackade nej men skickade doppengar,,, vilket han inte hade behövt! hade varit roligare om han kom, iaf så ringde jag upp och tackade för pengarna för sonens del. Passade då på att berätta datumet för bröllopet (alla fick inbjudan på dopet) vilket datum, svaret jag fick då var att han inte visste (han är pensionär) för hans PO- grej slutade den 13 juli och sen skulle de eventuellt till Finland,, tyckte faktiskt han kunde skjuta på det ett litet tag och vara delaktig i min vigsel,, Jag är ändå det första barnbarnet till honom som gifter mig, Sen ringde han aldrig och tackade nej, va så himla besviken och ville inte ringa upp att fråga när osa gick ut, min mamma ringde (utan att fråga mig) då sa han till henne att han lämnat röstmeddelande på min mobil att han inte kunde komma! EH NE! Känner dock inte min morfar s väl, han bor i stockholm, jag utanför norrköping,, men för mig är han ju en nära släkting som jag hade velat haft kontakt med, är ju min morfar! har träffat honom och han har alltid varit snäll och trevlig, men nu skiter jag i honom inte värt de, de som inte vill dela ens upplevelse och låta mig känna mig hedrar av deras närvaro är inte värda det!        

Jag ska gifta mig i sommar. Både jag och min blivande man har stor släkt och därtill en hel massa vänner. Det blir ett stort bröllop! Då vi dessutom håller till i ett litet hotell är utrymmet begränsat. "Felet" vi gjorde var att inte ta någon kuvertavgift. I stort sett alla kommer, och jag tror att jag fått förfrågan om totalt 15 extra personer som folk vill ta med sig!! Och nu är det inte bara barn det handlar om.
Nu har inte bröllopet varit ännu- vi får se hur många som uteblir ändå- men så här i efterhand hade man velat veta vilka som verkligen vill komma och inte bara äta gratis... Fast jag tror förstås att de flesta hade kommit ändå...

Alltså jag blir chockad när jag läser inlägg i den här tråden. Frågar man som gäst om den eller den också får komma, som om det vore ett knytkalas på midsommarafton?! Jag förstår inte hur man kan tänka tanken ens! Okej om man undrar om ens barn är bjudna om man är osäker men att fråga så där. Nej, herregud säger jag bara!

Loveit, jag trodde inte heller att folk skulle göra det! I min värld skulle det vara helt otänkbart. Egentligen är det väl bara strunta i det, men jag blev ju till sist lite känslig då det handlar om mitt eget bröllop.

Vi har ett kompispar som vi ser lite som en markering att de inte kommer. Vi vet att de kan om de vill, men eftersom det kört ihop sig mellan oss på ett plan så tror vi inte att de vill komma. Jag tänker att i så fall missar vi inget och att det kanske är lika bra att distansera sig lite. Egentligen borde det vara vi som drar oss undan, men vi har valt att se mellan fingrarna med det som hänt.

Förstår dig, så kände jag också, blev ledsen och kände mig tom i söndags när sista OSA var.
Många som inte kan/vill komma på vårt bröllop.
Blir lite ledsen när vissa inte ens tackar för inbjudan och sedan struntar i att höra av sig. Inte först när mannen skickade sms till dom berörda så sa dom nej...

Men men, all familj och alla vänner som verkligen står oss nära kommer på bröllopet så vi får ju glädjas över det iaf :) Då får vi mer tid till dem som också tar sig tid och dela vår dag :)

vi gifter oss nästa vecka och i förrgår och idag hörde 2 par av sig och sa att dom inte längre kan komma pga att dom inte hittat barnvakt...
 

Känner delvis igen mig. Har en kompis som är en relativt nära vän som antagligen inte kommer fr att det är jobbigt. De har en bebis på 4 månader som de gärna får ta med men de tycker att det är omständigt. Vi ska bara ha mingel i några timmar på em och ingen fest. Och det är ingen kolikbebis, utan h*n är ganska nöjd av sig. Vi gifter oss EN gång så jag tycker det e rikitgt trist....-(

Anonym (Besviken) skrev 2013-06-28 09:36:15 följande:Vi gifter oss i sommar och har bara bjudit in våra absolut närmsta inom släkt och vänner. Personer vi vill dela vår stora dag med. Jag förstår absolut att alla inte kan komma, men när man ser igenom att en del väljer att inte komma bara för att dom inte vill, så blir man ju ändå ledsen. Jag vet att det är så det är, finns inget mer att säga om det egentligen. Men jag hade aldrig räknat med att jag skulle bli SÅ ledsen av det och att det skulle drar ner min stämning över hela bröllopet. Någon som känner igen sig eller bara vill dela med sig av någon klok tanke?   trist ts att alla du önskar ha med inte kan/vill komma. jag tror inte du ska fundera så mycket varför de inte vill komma. att grubbla kommer inte göra dig nån nytta. måste du promt veta så kan du väl fråga varför de inte fick möjlighet att komma? se inte bröllopet som ett sätt att kunna avgöra vilka som är dina sanna vänner eller inte. hur ser du på livet i övrigt? hur tacklar du motgångar? jag tror att glada och nöjda människor generellt tenderar att se bort från tråkigheter och fokuserar mer på det som gör dom glada.det låter ju onödigt att tanken på inbjudna som tackat nej ska göra din bröllopsdag mindre fin. så försök att inte tänka på de, utan gläds över de som faktiskt tackat ja och som kommer att vara med er på er dag.

Nått jag har lärt mig tills nästa stora fest är att ta bort alla "ettiketter" på människor...

Att alla bara ska ses som "vänner" (även familjen) så ska jag välja ut vilka jag verkligen vill bjuda

utan att ta hänsyn till det ena o det andra...

Det känns ju trist att veta att man kanske valt bort någon som absolut skulle ställa upp för en
bara för att ekonomin satte stopp, när man har valt någon annan som man kanske märkt bara
finns i ditt liv när de behöver något...

Det är bara att acceptera att för de flesta sä är inte ditt bröllop det viktigast i deras liv.
Jag måste säga att jag tycker att det är lite övermaga att börja ifrågasätta vänskapsband för att andra människor gör prioriteringar i sitt liv som inte involverar ditt bröllop. 

Men man får liksom komma ner på jorden och inse att ditt egna bröllop aldrig kan vara lika stort för andra.
Sluta tjuta över dem som inte kommer och var glad över alla dem som faktiskt kommer och vill dela er dag med er.