känner igen det där, nu bjöd jag in alla mostrar/ fastrar å så många av de skulle inte komma, är inte så sårad över det dock, men något som sårade mig djupt var min morfar,, hade dop i mars för sonen, han tackade nej men skickade doppengar,,, vilket han inte hade behövt! hade varit roligare om han kom, iaf så ringde jag upp och tackade för pengarna för sonens del. Passade då på att berätta datumet för bröllopet (alla fick inbjudan på dopet) vilket datum, svaret jag fick då var att han inte visste (han är pensionär) för hans PO- grej slutade den 13 juli och sen skulle de eventuellt till Finland,, tyckte faktiskt han kunde skjuta på det ett litet tag och vara delaktig i min vigsel,, Jag är ändå det första barnbarnet till honom som gifter mig, Sen ringde han aldrig och tackade nej, va så himla besviken och ville inte ringa upp att fråga när osa gick ut, min mamma ringde (utan att fråga mig) då sa han till henne att han lämnat röstmeddelande på min mobil att han inte kunde komma! EH NE! Känner dock inte min morfar s väl, han bor i stockholm, jag utanför norrköping,, men för mig är han ju en nära släkting som jag hade velat haft kontakt med, är ju min morfar! har träffat honom och han har alltid varit snäll och trevlig, men nu skiter jag i honom inte värt de, de som inte vill dela ens upplevelse och låta mig känna mig hedrar av deras närvaro är inte värda det!