• jolm

    Fria efter förlovning??

    Jag hörde en som var förlovad med en bekant prata om att hon ville gifta sig så fort han friade. Om de är förlovade har han väl redan friat? Jag förstår ingenting men när jag börjar fundera har jag hört det några gånger förut.

    När man friar blir man förlovade och efter det gifter man sig i min värld. Men vissa säger att man är förlovade, sedan friar någon och efter det gifter man sig. Vad betyder förlovningen då om det inte är ett löfte om äktenskap?

  • Svar på tråden Fria efter förlovning??
  • Rosorochkärlek

    Grejen är ju den att förlovning faktiskt är ett begrepp. Man kan alltid hitta på egna betydelser av ord, men då är det något som bara står för en själv.

    Betydelsen av ordet förlovning är att man har bestämt sig för att gifta sig med varandra.

    Om någon vill hitta på en egen betydelse av det ordet så kan de förstås göra det, precis som jag kan kalla lila för blått och grönt för gult, men det ändrar inte ordets egentliga betydelse.

    Har man bestämt sig för att gifta sig så har man förlovat sig. Det behövs inga ringa, inget knäfallande, inget datum bokat - har man bestämt sig så är man förlovad.

    Om man friar efter man förlovat sig så betyder ju frieriet ingenting. Den som säger "nej" på ett frieri efter en förlovning slår ju upp förlovningen, och den som säger "ja" bekräftar bara vad som redan är bestämt. Klart det går, men det får inget värde alls. Det blir precis som att fria efter att man gift sig, med den skillnaden att giftermålet även är juridiskt bindande.

    Visst förändrar tiderna sig, och visst finns det till och med de som faktiskt friar och gifter om sig med samma personer igen, men både förlovning och giftermål är ord som har en mening. De är inte fritt fram att tolka, med mindre än att man förklarar att man har hittat på en egen definition.

    Vill man visa varandra trohet så kan man ju hitta på ett eget begrepp för det, men pratar man om förlovning så pratar man om att lova att gifta sig med varandra. Och på samma sätt så har den som lovat att gifta sig förlovat sig från den punkt då de lovade det.


    rosorochkarlek.blogspot.com - Min bröllopsblogg med massor av inspiration
  • Rosorochkärlek
    Anneli256 skrev 2013-06-24 11:51:31 följande:
    Jag och många med mig vet säkert ursprungsbetydelsen av "förlovning" dvs att det är ett löfte om giftermål och att det ska ske inom ett år,  Men det finns lika många åsikter om detta säkert som förlovade par. Jag vet personer som varit förlovade i 25 -30 år, som ett tecken på deras kärlek till varandra. De har inte haft någon önskan om att gifta sig inte sett något behov av detta. De har förlovat sig med varandra som ett kärlekstecken, eller tecken på att det är just de två.Det är ung som de som väljer att vara särbo- under flera år kanske hela deras livstid. Vad ger andra rätten att döma eller säga att det är inte rätt. Det som känns rätt för individen och paret är väll ändå det som är det rätta. Jag vet par som initialt bott tillsammans, men blivit lyckligare efter att de valt att ha skilda bostäder- kärleken är fortfarande frodande. Kan bara konstatera  att alla är vi olika. Vi bestämde oss för att gifta oss, därefter bestämde vi datum för förlovning- ett par månader senare, därefter så friade min man till mig genom att gå ner på knä. Detta var helt i "fel ordning" inte alls som det "ska vara". Det innebär inte att  vi inte älskar varandra eller att vi inte kommer att ha ett lika bra liv med varandra som alla andra som gjort saker och ting som det "ska" vara. Hur vi väljer att visa kärleken, om vi tror på eller vill gifta oss, om vi väljer kyrkligt eller borgerligt är väll ändå upp till var och en.          
    PiaB skrev 2013-06-24 12:21:11 följande:
    Vi bestämde oss för att vi skulle förlova oss en nyårsafton. Vi hade inte pratat om att varken gifta oss eller inte. Vi bytte ringar i februari och det ärdet datumet vi firar, inte nyårsafton då det bestämdes. För oss var det ett sätt ta förhållandet till nästa fas. Sedan friade jag, vilket även det inte är ok enligt tradition, och han svarade ja. Nu har vi skjutit på bröllopsplanerna, och häromdagen frågade han om det skulle kännas konstigt om han friade till mig eftersom allt liksom är klart. Det tycker jag skulle vara jättemysigt! Så vi kommer bryta mot normen på alla sätt. Båda kommer att ha friat fast vi redan är förlovade. Det passar oss och det är vad som är viktigt för oss.
    Det är inget fel att göra på ett annat sätt, men det är fel att kalla det för något det inte är.

    Alla är olika och alla har rätt att göra som de vill, men om man börjar hitta på egna betydelser för ord så blir det bara dumt.
    rosorochkarlek.blogspot.com - Min bröllopsblogg med massor av inspiration
  • FruForsmark

    Håller med TS, i min värld är giftemål en följd av förlovningen (dvs frieriet). Varför annars förlova sig? Däremot så tycker jag att det inte behöver ske året efter, bara att syftet är att gifta sig snart. Med risk att få påhopp så måste jag ändå säga att jag tycker förlovning utan tanke på giftemål känns helknasigt. Det är lite som att säga "Jag vill nästan dela hela mitt liv med dig", vad är det för vits med det?

  • daniiel
    Rosorochkärlek skrev 2013-06-24 12:31:49 följande:
    Grejen är ju den att förlovning faktiskt är ett begrepp. Man kan alltid hitta på egna betydelser av ord, men då är det något som bara står för en själv.
    Det absolut bästa inlägget i hela tråden tror jag. Mycket bra skrivet och jag håller med om varje ord.
  • daniiel
    Chicita skrev 2013-06-24 12:30:51 följande:
    Det skulle vara intressant att veta varifrån det där med "inom ett år" kommer ifrån.
    Det kommer väl med Hollywwodfilmer, som så mycket annat. Tex brudöverlämning, kasta buketten, förbjudet med röd klänning som bröllopsgäst, "something old, something new" osv.
  • Red Lion
    daniiel skrev 2013-06-24 14:16:15 följande:
    Det absolut bästa inlägget i hela tråden tror jag. Mycket bra skrivet och jag håller med om varje ord.
    Jag med!
    Alyllyra skrev 2013-06-24 12:16:05 följande:
    Fast varför kalla det förlovning om man inte har "en tanke på giftermål"? Det verkar väl ännu dummare - folk i omgivningen kommer ju utgå från att man har bestämt sig för att gifta sig i framtiden. Själv tycker jag inte "ettårsregeln" är så viktig, men jag tycker faktiskt att begreppet "förlovning" kan få vara reserverat åt de som faktiskt har lovat något - inte bara "visa att vi hör ihop".

    Man kan byta hur mycket ringar som helst utan att vara förlovade - och tvärtom naturligtvis. Min blivande svåger med fru bytte inga ringar alls men var ändå förlovade därför att de hade bestämt sig för att börja planera bröllop. Det är ju inte i ringen förlovningen sitter, utan i begreppet - att ha lovat varandra att "parrelationen avser leda till äktenskap".
    Detta var också mycket bra skrivet.
    Självklart är det inte förbjudet så visst får man göra som man vill som alla säger... Inte skadar det väl nån heller egentligen. Men, förlovning betyder en viss sak som redan nämnt, det kan man inte ändra på. Sen blir det också lite krångligt och jobbigt för de som behandlar begreppet på ett tradionellt sätt då alla gör på massa andra olika sätt. 
     
  • Mustikka

    Jag och min fästman hade tänkt gifta oss ett bra tag.Och innan vi tänkte säga till folk att vi planerar bröllop gick han ner på knä, fast än vi var "förlovade". Det var det finaste han gjort, jag började gråta och även han gjorde det. Den känslan är obeskrivlig även om man planerat bröllop innan.

  • Chicita
    daniiel skrev 2013-06-24 14:18:54 följande:
    Det kommer väl med Hollywwodfilmer, som så mycket annat. Tex brudöverlämning, kasta buketten, förbjudet med röd klänning som bröllopsgäst, "something old, something new" osv.
    Synd bara att det framhålls som en Svensk tradition av många då.
    Det  förvirrar ju bara begreppen ännu mer. 
    Den här paniken med att man måste hinna inom ett år bidrar ju på sitt sätt lika mycket till att "förstöra innebörden av en förlovning" som att förlova sig utan att just då ha en tanke på äktenskap.
    Följer man gammal Svensk sed så är ju förlovningen alltså tänkt som en prövotid, som inte är tidsbestämd. Men som bör vara minst ett år och som kan brytas om det visar sig att man inte var kompatibla.
    Det är alltså inte ett tidsbestämt kontrakt Glad

    Man bör veta vad begreppet förlovning innebär - även om man väljer att skjuta bröllopet på en avlägsen framtid. 
    Och jag säger fortfarande att det jag tror är värst för konceptet förlovning - är alla tonåringar som förlovar sig till höger och vänster bara för att det är "gulligt" och dom fick två ringar för under en månadspeng Tungan ute 
  • daniiel
    Chicita skrev 2013-06-24 17:05:49 följande:
    Men... det var inte meningen att sätta dit en arg gubbe Obestämd
    Jag måste råkat komma åt den iconen.
    Haha och jag som hann tänka "Nu är hon på krigsstigen!" ;)
    Chicita skrev 2013-06-24 17:04:42 följande:
    Synd bara att det framhålls som en Svensk tradition av många då.
    Det  förvirrar ju bara begreppen ännu mer. 
    Den här paniken med att man måste hinna inom ett år bidrar ju på sitt sätt lika mycket till att "förstöra innebörden av en förlovning" som att förlova sig utan att just då ha en tanke på äktenskap.
    Följer man gammal Svensk sed så är ju förlovningen alltså tänkt som en prövotid, som inte är tidsbestämd. Men som bör vara minst ett år och som kan brytas om det visar sig att man inte var kompatibla.
    Det är alltså inte ett tidsbestämt kontrakt Glad

    Man bör veta vad begreppet förlovning innebär - även om man väljer att skjuta bröllopet på en avlägsen framtid. 
    Och jag säger fortfarande att det jag tror är värst för konceptet förlovning - är alla tonåringar som förlovar sig till höger och vänster bara för att det är "gulligt" och dom fick två ringar för under en månadspeng Tungan ute 
    Det håller jag med om. Jag tror dock inte att så många har koll på vad som är svenskt och inte, tyvärr. Det är ju inte direkt så man lär sig sånt här i skolan. Och jag håller också med om det, att det är synd att det finns den stressen och pressen på många, att man ska hinna gifta sig inom ett år.

    Och givetvis är det så, det är på något sätt alldeles för enkelt att förlova sig, att säga att man är förlovad.

    Det kanske börjar vara dags att införa lite fler skolämnen, med mer vikt på sån här historia och traditioner. Inte enbart om bröllop, även annat.
  • Chicita
    daniiel skrev 2013-06-24 21:24:24 följande:
    Det håller jag med om. Jag tror dock inte att så många har koll på vad som är svenskt och inte, tyvärr. Det är ju inte direkt så man lär sig sånt här i skolan. Och jag håller också med om det, att det är synd att det finns den stressen och pressen på många, att man ska hinna gifta sig inom ett år.

    Och givetvis är det så, det är på något sätt alldeles för enkelt att förlova sig, att säga att man är förlovad.

    Det kanske börjar vara dags att införa lite fler skolämnen, med mer vikt på sån här historia och traditioner. Inte enbart om bröllop, även annat.
    Nej det är väl så, man ser saker på film och läser i tidningar och tror att det är så det ska vara...

    Att lära sig mer om historia, traditioner, vett och etikett osv borde ju vara något för skolan ja.
    Ordning och uppförande kanske vore ett bra ämne att återinföra också Flört 
  • Sara 120707

    Väldigt intressant det här om 1 års regeln. Hade oxå(tydligen felaktigt) fått för mig att det var en svensk tradition som hörde ihop med prövotid och lysningen, för att upptäcka eventuella hinder för äktenskapet med tanke på hur långsamma kommunikationer var förr i tiden.

  • PimPim83
    Rosorochkärlek skrev 2013-06-24 12:31:49 följande:
    Grejen är ju den att förlovning faktiskt är ett begrepp. Man kan alltid hitta på egna betydelser av ord, men då är det något som bara står för en själv.

    Betydelsen av ordet förlovning är att man har bestämt sig för att gifta sig med varandra.

    Om någon vill hitta på en egen betydelse av det ordet så kan de förstås göra det, precis som jag kan kalla lila för blått och grönt för gult, men det ändrar inte ordets egentliga betydelse.
    Tummen upp! Bra skrivet.
  • Chicita
    Sara 120707 skrev 2013-06-25 00:29:00 följande:
    Väldigt intressant det här om 1 års regeln. Hade oxå(tydligen felaktigt) fått för mig att det var en svensk tradition som hörde ihop med prövotid och lysningen, för att upptäcka eventuella hinder för äktenskapet med tanke på hur långsamma kommunikationer var förr i tiden.
    Går man bara något hundratal år eller två tillbaka i tiden så var det ju inte så stor kringflyttning och därför var det ju inga större problem att tillfråga kyrkoböckerna om man behövde få några svar därifrån.
    Även om någon från Skåne skulle gifta sig med någon från Norrland så kunde dom få svar på kanske två månader eller kortare tid till och med beroende på hur kuriren färdades.
    Om man tar Dalkarlsvandringen exempelvis (dom går från Mora i Dalarna till Gamla stan i Stockholm) så tar det 11 dagar för dom att den sträckan. 
    Jag har hört gamla kullor prata om att det tog 4-6 dagar när dom var unga. Men då gick dom nog mer än 8-11 mil om dagen också Flört det var nog rask takt från tidig morgon till sen kväll och att försöka lifta med en hästskjuts så ofta dom kunde...
    Att rida eller köra den sträckan brukar ta 3 dagar och då pressar dom inte hästarna så hårt.
    En kurir som bytte häst flera gånger under vägsträckan kunde kanske avverka den på 2 dagar (eller mindre om dom lämnade över budkaveln / posten till en annan kurir på vägen så att man inte förlorar tid på att någon måste sova...
    Men oftast kände ju föräldrarna varandra eller fästfolket var uppväxta mer eller mindre granngårds så det var nog inga större problem. Prästerna hade ju koll på församlingen på ett helt annat sätt än vad dom har i dag. Så dom visste nog rätt säkert om det fanns några hinder för vigseln.

    Jag tror aldrig att det har funnits en tid då man behövt 1 år för att hinna få svar från myndigheter eller register. 2-3 månader på sin höjd om något krånglar...

    De flesta tjejer hade ju det mesta till bröllopet klart redan också. Dom började ju väva, sy och brodera på innehållet i brudkistan så fort dom kunde hantera en vävstol. Och man var förberedd på ett annat sätt då när det gällde att rusta till kalas.
    Uppfinningsrikedomen var stor, men man hade ju matförråd av en helt annan kaliber då. Så att "slänga ihop en fest" kunde man ju göra på några dagar. Att man sen uttömde hela förrådet var en helt annan sak som man ju inte pratade högt om Flört
    Hann man inte slakta innan festen så fick man ju göra det efteråt. Men det var ju rätt vanligt att dom offrade en ung tjur, ett lamm eller en spädgris till festen och det mättar ju rätt många... Glad

    Det skulle möjligtvis vara stadsfolket då som inte hade några sådana resurser. Men å andra sidan så hade väl dom lite bättre ställt och kunde betala för en fest någonstans om det behövdes (nu räknar jag inte fattighjonen och dom. Dom var nog inte så noga med att verkligen gifta sig heller)...

    Det är lite pga det här som jag har undrat varför det där året är så viktigt nu. Jag har aldrig sett någon koppling till att en förlovning ska vara tidsbestämd, mer än på film eller i böcker...
    Glad
Svar på tråden Fria efter förlovning??