Jag hörde en som var förlovad med en bekant prata om att hon ville gifta sig så fort han friade. Om de är förlovade har han väl redan friat? Jag förstår ingenting men när jag börjar fundera har jag hört det några gånger förut.
När man friar blir man förlovade och efter det gifter man sig i min värld. Men vissa säger att man är förlovade, sedan friar någon och efter det gifter man sig. Vad betyder förlovningen då om det inte är ett löfte om äktenskap?
Vi gjorde så. Min fästman frågade mig om vi skulle förlova oss, för att markera nästa steg i vårt förhållande. Han frågade inte om vi skulle gifta oss, utan det handlade först enbart om förlovning - men självklart fanns där en tanke om giftermål lite längre fram.
1,5 år senare gick han ner på knä och körde hela "vill du gifta dig med mig"-grejen. Då var han även redo att gifta sig, vilket vi gör nu i sommar :)
Tycker alla ska få göra det som känns bäst för dem utan att andra ska ifrågasätta det.
Jag kan lägga till förresten att jag håller fullkomligt med om att ett frieri alltid betyder att man förlovar sig då (om man inte gjort det tidigare) man är liksom förlovade från den tidpunkt frieriet har skett oavsett om man byter ringar eller inte.
Och jag tycker att en förlovning ska ha en högre betydelse än att bara byta ringar. Man bör i alla fall vara medveten om vad en förlovning är tänkt att innebära.
Därför är jag rätt anti dom här kampanjerna hos smyckesföretag (speciellt inför Alla Hjärtans Dag och Jul / Nyår) där dom har superrea på förlovningsringar. Har sett "köp hans för 299:- och få hennes på köpet".
I och för sig är det väl en så tunn ring att den går sönder om man råkar nysa typ 
Men det här gör ju att vilken tonåring som helst kan kila in och köpa två ringar för månadspengen och ändå ha pengar över till bio liksom.
Det om något tar väl bort det speciella i att förlova sig (eller trolova även om det nu egentligen är en förlegad sed)?
När förlovning är något man kan göra på en impuls, utan att det är juridiskt bindande så försvinner det speciella i det hela.
Nu har jag i och för sig varit förlovad 2 ggr innan jag träffade min make. Men båda gångerna var efter fleråriga förhållanden där vi verkligen ville gå vidare med förhållandet även utåt. Ingen av gångerna har vi sagt att vi aldrig ska gifta oss. Men det har inte varit det primära just då...
Vi förlovade oss, det var ett gemensamt beslut.
Men vi bestämde inte när det skulle bli bröllop, bara att vi skulle gifta oss inom 5 år iaf.
Så jag "friade" eller sparkade igång bröllopsplanerna förra året genom att på ett mysigt och romantiskt sätt fråga om han ville gifta sig med mig nästa sommar.
Och det är kanske det som in vän väntar på?
Att han ska sparka igång brölloplaneringen.
För mig är det samma sak oavsett om någon av parterna "går ned på knä" eller att det blir ett gemensamt beslut över middagen. Vilket i sin tur leder till bröllop.
Som definition så är ju förlovning att man avser att gifta sig. Har man inte den avsikten så är det ju lite tvek om det är en förlovning även om det är ringar involverade.
Om det sedan tar lite tid att komma till skott och man tar upp frågan igen som CoG så ser jag det inte riktigt som ett frieri utan mer att man vill starta upp processen.
Men det är mkt möjligt att det bara är petemetriga jag som tycker så.
För oss tog det inte tid att komma till skott.
Vi ser det helt enkelt inte som nödvändigt att gifta sig inom ett år efter förlovningen.
Det ä så mycket trevligare att sprida ut de stora händelserna i livet.
Vi förlovade oss på 2årsdagen och fick vår son två veckor senare.
Och jag frågade inte om han ville gifta sig, eftersom att jag redan visste att han ville göra det en dag.
Utan jag frågade om han ville göra det just sommaren 2013.
Och nog måste det väl ändå få vara upp till var och en hur man sköter förlovningar och frierier och vad man kallar det hela, så länge ingen annan far illa av det?
Traditioner förändras, tider förändras och det är ju himla bra tycker jag.
en förlovning är för mig och enligt tradition något man gör innan man gifter sig mätt man bestämt att gifta sig. har man inga planer på att gifta är det ingen förlovning utan i sådana fall kan man kalla det löftesringar eller what lever men en förlovning är det inte.
Man får tycka olika :)
Jag har en bekant/vän som varit förlovad sen hon var 20 och är 34 nu.
Hennes kille vill inte gifta sig, så när hon fyllde 30 köpte hon sig en alliansring (som han fick betala och ge till henne) som hon bär på samma finger som förlovningsringen som en kompromiss.
Nu när jag ska gifta mig säger hon att det bara kostar pengar och att det bara tar slut om man gifter sig.
Lite taskiga kommentarer från en (fd?) vän tycker jag.
speciellt då hon själv egentligen vill gifta sig.
