2 av 3 tärnor, mamma sur, hjälp

Ha en underbar dag!! Lycka till

 

Arligt talat sa forstar jag mycket val att du inte vill ta en massa familjekonflikter pa din brollopsdag. Brollopet handlar om dig och din man, inte din lillasyster eller mamma. Om det blir drama vid ett sadant viktigt tillfalle sa kan det nog gora er familje-relation annu mer problematisk.

Forsoning ar saklart en bra sak, men det verkar ju vara du som tar hela det ansvaret. Din syster ar tio ar gammal och har en massa forutfattade meningar om dig, plus antagligen lojalitet till sin mamma. Det skulle kunna bli tjafsoch snack under dagen och bli fokus pa fel saker och fel personer.

Jag tror din losning (att skippa brudtarnor) ar bra. Lycka till med den stora dagen! Sedan kanske du kan narma dig din lillasyster vid ett battre tillfalle, da du inte ar pa helspann och da det kanske inte gor sa mycket om det blir lite fel eller jobbigt.

Jag tycker helt ärligt att du är tramsig! Det är väl klart att din 10 åriga syster är intresserad av klänningarna mer än själva bröllopet i sig!
En 10 åring är ett barn. Ett barn som har all rätt i världen att ha förutfattade meningar och bry sig om klänningar och barbiedockor. Klart hon är omogen, hon är ett barn!

Det är du som vuxen som visar henne vad syskonkärlek är, hur det är att ställa upp för varandra och bry sig om varandra. Det är du som vuxen som ska vara förebilden och guida henne rätt i livet. Du borde visa henne att det går att förlåta och gå vidare. Du borde visa henne att förutfattade meningar är fel och att saker inte alltid är som andra säger. Bevisa att du är en bra syster och att du älskar henne.

Den här tråden känns inte som du vill ha tips och råd, det känns som att du vill att vi alla ska säga " Ja det är er dag, den ska vara fantastisk, gör som du vill, nej du gör inte fel"

Det din mamma gjorde mot dig är INTE acceptabelt! Men som många andra skrivit går din syster förmodligen igenom exakt samma sak. Hon kommer alltid älska er mamma, högt över allt, speciellt så länge hon är ett barn. Men att ha en vuxen storasyster som hon kan lita på och finna trygghet hos är förmodligen något flickan skulle behöva. Som skulle hjälpa henne och växa och utvecklas.

Om din syster avskyr dig, varför har detta ens varit en fråga då? Om du vet att hon avskyr dig och din mamma sätter griller i skallen på henne, varför ställer du då ens frågan om det är okej att utesluta henne? Då har du väl redan bestämt att hon inte ska vara delaktig? Du verkar redan ha bestämt att er dag handlar om bara er och det ger dig rätten att vara egoistisk oavsett om det skapar en större klyfta mellan er eller inte. Du har fått otroligt mycket bra tips och råd här i tråden som inte skulle ge din syster en ansvarsroll, men i alla fall göra henne delaktig och som skulle få henne att känna sig viktig men dom ratar du och berättar istället att din syster avskyr dig.

Handlade frågan verkligen om din systers välbefinnande, eller handlade frågan om hur du trodde att folk skulle titta på dig och döma dig efter ditt handlande?

Eran bröllopsdag handlar mycket riktigt om dig och din kille och er kärlek. Och familjekonflikter är inget man vill ha som ger tunga mörka moln över dagen. Men om du redan har en taskig relation till din mammas sida vill du inte visa dig vara en bättre person? Bjuda in hela familjen med kärlek, även din bror som uteslöt dig från sin konfirmation. Visa att du älskar din familj, att du jätte gärna vill ha dom där, att du vill ha dom delaktiga i ditt liv. Om du visar kärlek och har "rent mjöl i påsen" finns det väl ingen anledning till konflikt?

Ursäkta att jag låter så hård, men min uppfattning (säger inte att den stämmer) men min uppfattning av detta är att du ville ha "vårt" godkännade att du inte handlar fel, snarare än att du ville ha tips på hur du löser situationen till allas fördel för att er dag ska bli underbar utan konflikter och sura miner.

Hoppas verkligen att ni får ett underbart bröllop på alla sätt som det bara går och att ni är lyckliga! =)

 

 

Men snälla Jimmojennifer fast man lyssnar på nåns råd behöver man inte göra så som dom skriver det slutgiltiga valet är ens eget!!

Jag tycker att du gjorde ett moget beslut i slutändan ts hoppas ni får en toppen dag:) man ska lyssna på magkänslan.. Jag kommer inte ens bjuda min far eller syster för dom har inte varit delaktiga i mitt liv..

Att få ett råd betyder inte att man behöver följa det, nej absolut inte! Men om man frågar om råd och alla råd man får är helt omöjliga att acklimatisera på sin egen situation pga av massor av olika skäl och man sätter sig på tvären till allting, du undrar jag varför man frågar om råd?

Det är min tolkning av den här tråden. Det jag har läst och som jag har uppfattat det. Som jag skrev så säger jag inte att min uppfattning är det rätta.

Och självklart vill jag att TS och hennes kille ska få en helt underbar dag!

Fast det hade nog jag också gjort i den åldern. Jag hade glatt tagit på mig min finaste klänning för att JAG fick vara fin och få en hedersroll. 
Min systerson tex, jag träffar honom sällan sedan hans föräldrar skiljdes. Min syster bor inte i stan och hans pappa är hopplös med att försöka få till en träff så att jag får träffa min systerson. Och min systerson är 12 år, så jag förväntar mig inte att han ska på något sätt ha ansvar över att vi ska ha en relation.
Jag bjuder min systerson på fotboll eller bio då och då för att få en chans att träffa honom. Han följer säkerligen med bara för fotbollens eller bions skull, men det gör inget. För jag tycker att det är rätt mysigt att träffa honom och när han blir större så kanske vi har den där relationen då han kan ringa mig, om det är något. För jag vill verkligen att han ska känna så. Sen att jag råkar tycka mycket saker, dåliga saker, om hans far. Ja, det hör ju inte hit. Min systerson har säkerligen hört mängder med saker om hur hemsk min sida av släkten är men om vi umgås med honom så lär ju han känna oss och kan, när han blir större, göra en egen bedömning. 

Nu verkar ni ju ha löst frågan för övrigt, men ja, det är så jag ser på det och det var väl lika bra så din lillasyster inte kände sig bortpetad. Det är lite som att bjuda alla i klassen utom en på kalas enligt mitt tycke.  

Jag skall ha min systerdotter som tärna, hon är 11,5 år vid tillfället och väldigt mogen för sin ålder. Hon blev jätteglad över sitt hedersuppdrag och jag tror inte det handlar enbart om kläderna. Vi har en väldigt bra relation, även om vi inte ses så ofta då vi bor 40 mil ifrån varandra. Jag är hennes gudmor och den "coola" mostern så hon tycker nog att det är kul att få vara en del av våran dag. Hennes uppgifter kommer vara att rätta till släp och hålla bukett framme i kyrkan. Hon kommer inte få några större ansvarsområden än så. Sedan kommer jag nog ha min syster eller någon kompis som är med mig under dagen för att lugna mina nerver och köra mig till frisör odyl, men denne behöver inte vara med i bröllopsföljet.

Jag tror du gjorde helt rätt som ändrade planerna, men din mamma borde inte bli sur på dig. Det är din dag och du skall få göra som du vill. Man väljer att ta med dem som står en nära och gör man inte det så skall man inte ta med dem. Sen tycker jag att en del som skriver inlägg här har lite konstiga uppfattningar om mognadsgraden på en 10-åring.. låter mer som ni pratar om en 6-åring..

Nu har jag bara skumma genom alla inlägg och ser att du hade ändrat planerna hur som, men en idé jag fick var att låta tioåringen gå som blomsterflicka. Alla borde ju bli nöjda då.

Jag har inte läst alla svar här men hur skulle du känt dig som tioåring om du inte fick vara med? Jag håller med ovanstående:

Ge din yngsta syster uppdraget att gå först, strö blomblad eller liknande i kyrkan. Hon behöver ju inte vara med när du gör dig i ordning om du inte vill utan kan följa med er mamma till kyrkan. Ett annat och kanske lite mer vanligt alternativ är att de två äldsta systrarna får vara tärnor medan den yngsta är brudnäbb vilket ju är samma sak som ovanstående men som ger henne en egen "titel" med speciell innebörd.

Man bollar inte med barns känslor!  

Får man fråga hur det kommer sig att du vill ha den sidan av familjen med överhuvudtaget en dag som din bröllopsdag när det uppenbarligen finns en massa osämja och sorg kvar där? Jag har också väldigt nära familj som det tyvärr finns en del problematik med, och jag kommer faktiskt inte bjuda dem ens som gäster då jag vill ha vänner och familj på mitt bröllop som delar vår lycka och vill glädjas med oss. Inte folk som bara vill hitta saker att klaga på. :-\